Bildt är inte vilken chattare som helst

Bertil Torekull angriper Carl Bildt och hela bloggosfären när han sätter demokratiska funktioner ur spel genom sin artikel på DN Debatt.

Ett statsråd är inte vilken chattare som helst och bör undvika att tala i egen sak i ett forum som han eller hon själv råder över och kan redigera rubrik och innehåll för. En utrikesministers ord har därtill en specifik tyngd.

Det finns naturligtvis ingen motsättning mellan det Carl Bildt som utrikesminister skriver på sin blogg och det han som privatperson reflekterar över. Här är Bertil Torekull alldeles för konservativ och missat tidens förändring i bloggosfären tillkomst. Även Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja bloggar och rättar medierna om de spekulerar alldeles för vilt och skiljer dessutom mellan bokrecensioner och utrikespolitiska uttalanden.

Att Bertil Torekull på det här sättet försvarar mediernas privilegium att själva styra över publiken är inget annat än föråldrat sätt att hantera verkligheten där chefredaktörer en gång hade oinskränkt makt över folkets tänkande. Idag lever vi i en globaliserad tillvaro som har sina förutsättningar. Bloggosfären är ett lokalt fenomen från vardagsrummet i en global kontext som stimulerar till kreativt och demokratiskt liv.

Bloggosfären är den fjärde makten. Även här är Carl Bildt granskad av hundratals bloggare som väger hans ord. Att Bertil Torekull vill göra sken av att bloggosfären är ett gäng okunniga typer är inget annat än klassisk översitteri.

Inte heller utesluter bloggosfären demokratiska institutioner eller upphäver massmediernas roll att granska makten utan sammanbinder och förenar olika uttolkare med varandra, vilket stärker institutionerna och massmedierna. Det blir helt enkelt svårare att fuska.

Orden får inte mindre betydelse för att de kommer publiceras i bloggosfären. Snarare får orden en vidare förklaring som sträcker sig över de institutionella ramar som journalister har tolkningsföreträde och möjlighet att vinkla informationen. Att utrikesminister Carl Bildt driver en blogg visar endast att det bästa sättet att bemöta desinformation är genom öppenhet, som skapar ömsesidig delaktighet.

Just det tryck som utrikesminister Carl Bildt utsätter svensk media för är inget annat än ett stort kalas i positiv samhällsförändring. Alliansen får sina frågor utredda på DN Debatt och journalisterna tvingas bli mindre styrande och mer lyhörda. Det blir också svårare för minoriteter att styra över majoriteten utifrån diverse härskarprinciper.

Nu är inte alla statsråd modiga eller kompetenta nog att vara öppna i sitt yrke, men om ministrarna inom frågor som rör försvar, social omsorg och skola dryftade sina åsikter publikt skulle det också skapa större förståelse för demokratins uppgift - att försvara, utbilda och vårda folket.

Tips: Bertil Torekull, Carl Bildt

Journalist eller polis, det är frågan

Journalisten Niklas Risdal har roligt på bekostnad av sin egen person i Dagens Media. Han skriver i tredje person om sig själv, vilket han även gjorde när han granskade kidnappningen av Siba-direktören Fabian Bengtsson. Då kom han i kontakt med en viss polissamordnare, Frank Sandsund, som trodde att Niklas Risdal är polis.

Problemet ligger nog i att Niklas Risdal ringde ett internt nummer inom polisen och då antogs vara polis. Det är naturligtvis inte bra och kallas för ‘föregivande av allmän ställning‘.

5 § Giver någon sig obehörigen ut för att utöva myndighet, dömes för föregivande av allmän ställning till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon obehörigen bär uniform, märke eller annat tjänstetecken som giver honom sken av att tillhöra försvarsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

Är brottet med hänsyn till att det har medfört betydande men för det allmänna eller för någon enskild eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst två år. Lag (1999:792).

Ungefär som sagan om Refat El-Sayed som blev vald till årets svensk 1985, men visade sig vara en riktig bluffmakare.

Tips: Niklas Risdal, media

Diskotek är enligt Bildt ’synnerligen viktigt’

Utrikesminister Carl Bildt har tillsammans med Georgiens unga president (1967-) president Micheil Saakasjvili gjort något så enkelt som att möjliggöra diskotek för befolkningen i Sydossetien, en stat i staten Georgien. Bildt har egna erfarenheter från liknande åtaganden i Bosnien.

När U2 kom till Sarajevo och unga människor strömmade till från Bosnien alla delar var det inte “korkat” utan synnerligen viktigt.

Visst är det viktigt med lustfyllda sociala mötesplatser som fungerar som katalysatorer för att hålla starka nationella krafter i schack. Detta fungerar möjligtvis bättre i en före detta socialistisk region än i muslimska kvarter i Irak.

Nederländska, numera boende i USA, Ayaan Hirsi Ali påstår inför Bill Maher i Real Time att Islam är inte en religion som förespråkar fred. Huruvida det är sant går att diskutera.

Men, om dans ska vara en värdemätare för fred så ligger Irak risigt till.

Tips: Carl Bildt, Georgien

Dödskulturen utan prövning

Pingströrelsens ledare Sten-Gunnar Hedin och den katolske biskopen Anders Arborelius hotar regeringen i DN Debatt med att de inte vinner valet år 2010 om socialminister Göran Hägglund liberaliserar abortlagstiftningen och tillåter abortturism.

Inom kristdemokraterna har det tystnaden varit stor och ointresset avvägande. ‘Ja till Livet‘ är en organisation som anslutit sig till kristdemokraterna är naturligtvis mycket oroliga:

På samma sätt som skett i Storbritannien och Nederländerna skulle resultatet bli en kraftig ökning av de mycket etiskt tvivelaktiga och nästan provokativa sena aborterna.

Var och varannan närstående kvinna jag känner har gjort abort, men det normaliserar inte abort på ofödda barn. Här är jag värdekonservativ. Även om det är förståeligt i relationer som bär avtryck av djup misär, så är det inte acceptabelt. Respekt för en människas liv är heligt - och är något värt att kämpa för och inte motarbeta.

Just den liberala lagstiftning som idag finns är i många stycken väldigt barmhärtigt obarmhärtig. Tonåringar som blivit med barn tvingas att göra abort. Vissa har gjort abort 2-3 gånger innan de fyllt 20 år, vilket är förståeligt eftersom strukturerna i samhället är inte är uppbyggda kring att tonåringar ska försörja barn. Dessutom ligger fokuseringen mer kring materiella villkor, vilket i dessa dagar är aningen orealistiska.

Här har en del barnmorskor och skolkuratorer blivit förespråkare av abort. De är en del av dödskulturen som finns i Sverige. Dessutom finns det föräldrar - oftast mamman själv - som påverkar sin dotter till abort. Ovanför detta finns det politiker.

Här har samhället blivit alldeles för egoistiskt och obarmhärtigt trots att det teoretiskt och praktiskt finns möjligheter att alla får en plats. Det är bara att vårt tänkande blivit så inskränkt av egoistiska ideal, som i princip är tomma eftersom en självisk livsstil aldrig föder någon gemenskap utan bara habegär och en stressfylld tillvaro.

Ett litet förtydligande i efterhand. Sten-Gunnar Hedin och Anders Arborelius menar att “inget annat land i EU tillåter” (—) “sena aborter mellan vecka 13 och 18″, men de har fel i sak om jag ska sätta tilltro till uppgifterna från “Ja till Livet” som menar att det förekommer i Storbritannien och Nederländerna.

Tips: abort

Svensk utrikespolitik är under stark förändring

Expressens chefredaktör PM Nilsson backar en smula, efter att ha tagit emot saklig kritik från Carl Bildt själv. Men, tonen är förnedrande:

Rätt ska vara rätt, särskilt när man har att göra med en man som ofta har fel.

Adaktusson har via ombud också dryftat frågan om framtida politiska konsekvenser utan särskilt stor framgång. Kraven från socialdemokraterna är en politiker som inte är inblandad i näringslivet, vilket betyder att de vill ha bort Carl Bildt från posten som utrikesminister.

Att ifrågasätta, misstänka och konspirera kring Carl Bildt som person har en djupare innebörd, som jag vill analysera. Att identifiera den ideologiska riktningen på kritiken är därför en viktig förutsättning.

Att kritiken kommer dels från liberala Expressen och socialdemokratiskt håll har flera viktiga poänger.

Det underliggande som just nu håller på att hända med svensk utrikespolitik är följande. Tidigare har svensk utrikespolitik varit definierad av socialdemokraterna som haft starkt gehör från liberalerna som i sin tur haft en moralisk diskussion med vänsterpartiet och miljöpartiet. När Carl Bildt blev utrikesminister - och inte Lars Leijonborg - var nyheten väldigt stor och verkligheten obegriplig för de flesta.

Vad skulle hända? Att det ena ger det andra inom politikens område betyder någonstans också att det ena från politikens område påverkar det andra inom journalistiken - och det är inte sakligheten det handlar om, utan strukturernas inriktning.

Nästan hela medias struktur är uppbyggd kring en socialdemokratisk politik som går att justera från ett liberalt perspektiv. En stor del av denna struktur är Lars Danielsson, Jan Eliasson och Hans Blix med flera. Att Carl Bildt tidigare varit statsminister, FN-sändebud i Balkan, betrodd av administrationen i USA betyder att han är den mest meriterade utrikesminister som Sverige någonsin haft genom tiderna - och därmed ett hot mot denna struktur.

Vid en läsning av ‘Spelaren Christian Günther‘ har jag förstått att svensk utrikespolitik inte förändrats särskilt mycket sedan andra världskriget - fram till nu. Just att utrikesdepartementet haft privilegiet att censurera är en tradition från denna tid, vilket Laila Freivalds även praktiserade flitigt. Just detta sätter Carl Bildt stopp för när han bloggar på “Alla dessa dagar” öppet om sina förehavanden.

Att utrikesministern varit ibland den viktigaste positionen i Sverige efter statsministern är känt sedan länge. Att det krävs mycket av en svensk utrikesminister är också känt. Fienderna är många och det är nödvändigt med nerver av stål. Just mordet på Anna Lindh stryker under detta faktum att det ena utrikespolitiska engagemanget löper in i det andra.

I den förra regeringen var just statssekreteraren Lars Danielsson viktigast efter statsminister Göran Persson, vilket egentligen understryker att Laila Freivalds inte var tillräckligt tålig, kompetent och kommunikativ. Det tror jag visserligen säger mer om Göran Persson som person än om Laila Freivalds.

Ifråga om media har Carl Bildt redan vunnit kampen, men fienderna är många. För att klara av att förändra ett land som Sverige krävs tålamod - och en passion utanför politiken. Just det senare “utanför” kommer bli Bildts dilemma för att klara av sin pressade politiska situation, som påverkar mer än vad vi själva är medvetna om.

Tips: Carl Bildt, media

Högerspöket besöker Expressen

Igår skrev jag om Carl Bildt på Kulturrevolution, och eldade på fördomen om liberalernas relation med vänstern. Den skilsmässan har ju varit ganska smärtsam under förra året då socialdemokraterna anmälde folkpartiet för dataintrång och retoriskt tog flera steg åt vänster för att under valet lättare kunna måla upp ett klassiskt högerspöke.

Men de misslyckades vinna valet eftersom Fredrik Reinfeldt framstod som välfärdsstatens beskyddare och adopterade flera socialdemokratiska doktriner till Alliansen - det nya politiska projektet.

Högerspöket fortsätter verka, men då under Expressens regi. Någon andeutdrivning verkar inte ha förekommit, vilket visar att liberala journalister fortfarande tror på en kommunistisk klassisk skräckvision om att liberala journalister i sig tjänar på en strid mot högerspöket. Vem som formulerade syftet är oklart, men det tog fart någon gång på 1960-talet när Kalla Kriget avgjorde de mentala förutsättningarna.

Idag är utsikterna och drivkrafterna annorlunda. Det talas om det globala och lokala samhället. Det finns ingen motsättning mellan dessa samhällen, men däremot en nyansskillnad. Det globala är det absolut plötsliga och det lokala är det absolut isolerade. Det samhället finns när vi sitter framför datorn. ‘Isolerad’ i hemmets fyra fängelsehörn är mina ord ‘plötsligt’ genom en publicering fritt resande i ett globalt nätverk för allmän beskådning.

Expressens kulturvetande journalist Per Svensson menar att granskningen är hotad:

Carl Bildt tassar i utkanterna av dessa andra traditioner när han utnyttjar sin blogg som ett vapen mot en av den liberala demokratins institutioner - den granskande journalistiken.

Det är nog dagens mest anmärkningsvärda påstående att det finns en motsättning mellan bloggosfärens makt och journalistiken. Så ultrakonservativ trodde jag aldrig Expressen skulle bli att de betraktade ett direktdemokratiskt inslag som “kanske mer caesariskt än sympatiskt”.

Samtidigt så visar Stefan Olsson att Expressen räknat fel angående Legg Mason, som även norska staten anlitar.

Något medhåll får Expressen inte av andra tunga diplomater. Eftersom jag hade möjlighet att träffa på Hans Blix på Armémuseum under hans föreläsning om diplomati passade jag naturligtvis på att beröra ämnet. Jag undrade vad han ansåg om Carl Bildts och den finske utrikesminister Erkki Tuomiojas bloggande, och svarade: “Det tar tid”.

Utrikesminister Erkki Tuomioja har själv använt sin blogg för att dementera rykten bland finska journalister. Då bland annat den att Finland och Sverige ska ha ett gemensamt försvar och att Carl Bildts sympatiska relation med Tuomioja var ett bevis på detta.

Just att det tar tid är nog bloggosfärens symtomatiska karaktärsdrag, men Per Svensson lyfter ett varnande finger:

Men samtidigt bör man kanske komma ihåg att drömmen om direkt och oförmedlad kommunikation mellan ledare och folk framförallt har odlats i andra politiska traditioner än den liberala demokratins.

Tidigare har direktdemokrati aldrig varit teknisk möjlighet. Även Adolf Hitler anklagade demokratin för att vara en byråkratisk maskin som dök upp i olika tidsperioder - och fyraprocentspärren är en produkt mot just missnöjespartier som hävdar bristande närhet just till folket men saknar det stora folkliga stödet. Mycket tyder också på att socialdemokraterna förlorat valet på grund av sin caesariska inställning till makten där bland annat Aftonbladet klagade över förre statsministerns agerande.

Folkliga ledare är viktiga för den lokala demokratin, vilket är numera ett viktigt krav för utrikesministern att behärska. Just Laila Freivalds bristande närhet till folket, då hon inte visste var Phuket låg är ett bevis på hur viktigt det är att vara med och insatt.

Tips: Carl Bildt

Mp = militärpolisen

Det är intressant att se hur Peter Eriksson (mp) agerar i opposition. Igår hörde jag honom på Studio Ett avsvära sig allt ansvar ifråga om svensk försvarspolitik, trots att de satt som stödparti i den socialdemokratiska regeringen.

År 2005 var miljöpartiets taktik att gå med på socialdemokraternas politik. Då sade förre försvarsminister Leni Björklund följande om uppgörelsen med vänsterpartiet och miljöpartiet:

Låt oss säga nu att vi är överens om att genomföra det försvarsbeslut som riksdagen tog i december 2004.

Ifråga om utrikesminister Carl Bildt skräder Peter Eriksson (mp) inte orden. Bildt har “fingrarna i syltburken” och “suspekta engagemang” och Peter Eriksson kallar också Bildts stöd till USA för “en praktskandal” och att Bildt har “skadat svensk trovärdighet”.

Mycket märkliga uttalanden från Peter Eriksson, som under socialdemokratisk regeringsinnehav godkände allt - då bakom lyckta dörrar och med en förljugen min inför media. Det om något borde vara suspekt.

Idag diskuterar utrikesminister Carl Bildt med Expressens kritiker PM Nilsson i Studio Ett kl.16.35 på 92,4 Mhz.

Tips: Peter Eriksson, Carl Bildt, politik

Fi ger upp

Feministisk initiativ ger upp som politisk parti, och gör som vilket vänsterorienterat propagandaparti som helst, de tar ett skutt uppåt inför ridåerna, men i verkligheten är det neråt bort från den politiska hetluften. Då till att inkassera 400,000 kr vid “gå” och bli en organisation som ska bedriva socialistisk folkbildningsarbete.

Behovet som Gudrun Schyman en gång trodde sig finnas bland svenska folket har visat sig vara en illusion.

Tips: feministisk initiativ, politik

Spelaren Carl Bildt

Utrikesminister Carl Bildt blir ‘avslöjad’ av Expressen för att han stödde USA:s planer på en intervention i Irak. 28 januari 2003 skrev han följande i IHT:

Avlägsnandet av Saddam Husseins regim är den enda vägen till att fred kan bli uppnådd. De nästkommande veckorna kommer förmodligen för det irakiska folket och regionen bli början till slutet för decennier av krig.

För Carl Bildt var just engagemanget och den goda relationen till USA något som premierade honom till posten som utrikesminister, men också att FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan och den dåvarande socialdemokratiska statsminister Göran Persson konsulterade honom i viktiga utrikespolitiska frågor för svensk räkning.

Att ställa sig på tvären är inte alltid bästa politiken, men det går alltid moralisera i efterhand. Det viktigaste är trots allt att Sverige inte för en alltför isolerad politik. Det är både Alliansen och oppositionen överens om.

Carl Bildt kommenterar Expressen och besvarar det med större öppenhet:

Om Expressen vill kalla debattartiklar i internationell press för lobbism går det självfallet. IHT är dock ingen hemlig publikation.

Tips: Carl Bildt, Mellanöstern, Irak

Jämolikhet är svårt att hantera

Neurologisk biologi kontra det politisk korrekta är dagens samtalsämne som väcker starka reaktioner. Då främst från feministiskt och biologisk skolade. Själv har jag intresserat mig för ämnet, och förstår insiktsfullt att neurologi handlar om “hjärnan”, vilket för övrigt för mig en främmande språkdräkt att klä åsikter i, men nödvändig så länge det skänker kontroll och förståelse för komplexa beteenden.

Den neurologiska insikten kan i sig bero på okunskap, men när det kommer till aminosyror, hormoner och celler och råtthjärnors funktioner i den praktiska vardagssituationen så blir ju detta ogripbart för de flesta när neurologiskt funktionshindrade ska springa omkring i labyrintliknande tillvaron.

Under 1900-talet har biologisk vetenskap handlat om utseendet. Idag mäts fortfarande framgång i skönhet, men där det etnografiska och dess detaljer omsorgsfullt, men inte alltid rättvist, skalats bort i det politiska korrekta landskapet. Det är lättare att förstå biologins bristande trovärdighet i etnologi - och i det politisk korrekta - när den missbrukats av stater som ett kraftfullt argument för att rensa bort oönskade personer ur samhällskroppen, vilket kulminerade i förintelsen under andra världskriget med efterdyningar långt in på 1970-talet.

Neurologi - eller i folkmun ’socialbiologi’ - är ett tabubelagt ämne. Därför är också det politiskt korrekta en viktig motkraft. Då i form av mänskliga rättigheter och internationella politiska avtal. Men, när det ‘politiskt korrekta’ blir utnyttjat i likhet med rasbiologin måste även grundläggande vetenskaper som biologin få göra sin röst hörd i motverkande syfte.

Professor i neurologi Annica Dahlström skriver i DN Debatt:

Det är mer konstruktivt att nyttja resultaten inom samhället för att skapa ett verkligt jämställt samhälle där alla individer, oavsett kön eller ålder, kan forma sitt liv så att de mår väl till kropp och själ.

Och visst, när Ireen von Wachenfeldt började debatten med uttalandet att “män är djur” så har det ‘politiskt korrekta’ gått för långt. Uttalandet markerar en återvändsgränd.

Det tycker däremot inte JämO Claes Borgström, som anser att det är för lite könskrig:

Jag är för polariseringar, det är ett sätt att lyfta fram och synliggöra problem som vi kanske annars sopar under mattan. Jag föredrar när motståndet mot förändringar blir tydligt, då går det att bemöta. Det är värre när det bara är tyst, det passiva motståndet är svårt att hantera.

Själv tycker jag debatten är felaktig eftersom den handlar om ytterligheter där andra värderingar än de ‘politiskt korrekta’, som länge varit vänsterpartiet och socialdemokraternas politik, varit normativa. De har också gått till personangrepp med häftiga anklagelser, vilket är fruktansvärt destruktivt i längden och leder till allmän upplösning av normer.

I en sådan debatt är jag tyst.

Tips: Annica Dahlström, jämställdhet, biologi