Aschberg missbrukar makt

Efter vattenattacken mot statsminister Fredrik Reinfeldt har STRIX styrelseordförande, den vänsterradikale och sensationslystne journalisten Robert Aschberg, fått indirekt kritik av SVT:S VD Eva Hamilton:

Ofattbart omdömeslöst och korkat

Problemet ligger i att Robert Aschberg sanktionerat denna oskyldiga manöver som fått ovanligt stora proportioner som kastar salt i såren till andra obehagliga minnen. Sverige är ett av de länder som numera fått uppleva att politiska representanter fått sätta livet till i sin tjänst för välfärdsstaten. Senast år 2003 då Anna Lindh fick sätta livet till av en manisk mördare och år 1986 då Olof Palme blev mördad - okänt av vem.

Robert Aschberg var redan då en av dem som spekulerade i mordet av statsministern och väntade på Christer Petterssons erkännande, som skulle ge Aschberg själv “århundradets scoop“. Redan då ‘gamblade’ Aschberg med både privatliv och yrkesliv som insats, vilket visar att han är beredd att ta vatten över huvudet för att nå sina mål.

Att SVT/STRIX medverkar till öppna trakasserier där journalister ställer sig över lagen är till synes missbruk av allmänt förtroende som ytterst skapar ledsamhet.

Frågan är också var gränsen går för fiktion och verklighet, som redaktionen på STRIX nu satt i bruk att experimentera utifrån en egen agenda.

För Aschbergs del gäller det bara att hålla mössan i handen. För det var trots allt en barnslig handling som bör ignoreras av vuxna.

Media, Robert Aschberg

SR:s VD saknade en stark vision

SR:s VD Peter Örn avgick igår från sin post efter interna strider. Konflikten har utåt handlat om Studio Ett:s (P1) framtid - om det ska underställas marknadsvillkor, ny teknik och/eller om det ska fortsätta vara en isolerad (digital) enhet i svenska etern.

En kulturbärare som endast tar vara på traditioner utan att ta hänsyn till förändringar riskerar att stänga omvärlden utanför. En sådan kulturbärare är naturligtvis dömd att förlora, eftersom gränserna kring en privilegierad generation är för starka att bryta inifrån i likhet för starkt beskyddade av sin egen målgrupp. Så ska det naturligtvis inte vara på SR.

Just de misstag som Peter Örn gjorde var knappast katastrofala, utan i SR:s fall handlade mer om person än om principer. En av Peter Örns kvalitéer har varit en ödmjukt lyssnade och mild framtoning, vilket får de interna kritikernas ord att klinga illa. När han förespråkade förändringar bemöttes han av just kritik från 40-talisterna.

DN:s ledare poängterar publicistisk professionalism och erfarenhet som kvalitéer för gott ledarskap som lösning, men jag tvivlar. Just SR är ett traditionellt public-service-företag som lider av inre förändringar som består i mer än de bristande ledaregenskaper som de räknat upp. Istället handlar det om omoderna policy-frågor som är anpassade kring en generations lyssnarbehov som klagar över ny teknik.

När verkligheten förändras så förändras även kulturen - och tekniken. Några av brytpunkterna som jag identifierat är redan klassiska, men tål att upprepas.

Globalism är en viktig aspekt vars motpol är lokalism. Arbetslöshet och företagsamhet är en annan. I mötet mellan människor i vårt service-samhälle är samförstånd och konflikt en viktig aspekt. Just dessa teman tycker jag Peter Örn saknade tillräcklig kraft och stöd att driva i sitt arbete som VD, vilket visar att det främst behöver komma in en annan generation i högre befattningar än politiska ämbetsmän som lärt sig media bakvägen, men som saknar lämplig vision för förändring.

I Peter Örns fall handlade om att han lyssnade för mycket på fel sätt, vilket skapade folklig dissonans utan konsensus. Bättre exempel är SVT:s övergång till digital-tv som handlade om “allt eller inget”. Nu blev det istället en “liten del och ingenting”, det vill säga Peter Örns avgång.

Peter Örn, SR

Osynlig

Idag ställer Expressen en smula existentialistisk fråga angående Göran Hägglunds vara eller inte vara som partiledare för kristdemokraterna. Nu har kd nått sitt mål. De sitter i regeringsställning och jag är glad, men naturligtvis behöver partiet öppna upp för förnyelse på bredare front. Just den tillslutna attityd som finns hos kd skakar mer av sig efterföljare än drar till sig hängivna politiker. Någon djupare tanke eller analys verkar heller inte existera, mer än att bevara gamla maktstrukturer. Vad som saknas är kraft att förändra.

Troligen kommer Demoskops undersökning att bestridas, då som en förklaring för en tuffare politisk linje som kd ställer sig bakom i och med Alliansens kreativa gruppmöten. Nu behöver kristdemokraterna förbereda sig för strategi under valperioden och inte endast påvisa politiska resultat vid valet år 2010. En sådan strategi bör bli artikulerad - inte bara på nationell nivå i regeringskansliet utan på lokal nivå för redan invigda.