Google jämför svensk demokrati med Kina och Saudi-Arabien

Peter Fleischer, integritetsansvarig för Google, riktar kritik mot den svenska regeringens tankar om övervakning. Det gäller Försvarets radioanstalt som kan få rättigheten att kontrollera datatrafiken mellan Sverige och utlandet.

Den typen av övervakning hör inte hemma i en västerländsk demokrati. Om det här förslaget drivs igenom hamnar Sverige i samma grupp av länder som Saudiarabien och Kina.

Frågan är alltså hur ett förnuftigt kontrollsystem över Internet ska fungera. Sverige har i praktiken varit mycket generös ifråga om frihet, men försvarsminister Mikael Odenberg ställer sig inte bakom en tygellös och anarkistisk linje. Visst, finns banker på Internet så borde det finnas allmänna platser på Internet som polisen borde kunna bevaka - och stänga av om det blir för struligt.

Inget att bråka om

Gällande Ingmar Bergmans bortgång skriver DN:

Ingmar Bergman (har) frikostigt delat med sig av sin kamp med de inre demonerna och påverkat människor världen över.

SVT fokuserar på Bergmans unga förlamande dödsskräck som förvandlats till:

…det är som ett ljus som blåses ut. Inte mycket att bråka om…

Utomlands har bl.a. IHT uppmärksammat Bergmans död:

In Bergman, the mind is constantly seeking, constantly inquiring, constantly puzzled.

Även New York Post uppmärksammar den svenska filmande poeten som inspirerade Woody Allen och Bertrand Tavernier som en gång skulle yttrat följande:

Bergman was the first to bring metaphysics — religion, death, existentialism — to the screen.

Washington Post har även porträtterat Bergman:

Bergman stood out for dreamy and often disturbingly psychological films that expressed emotional isolation and modern spiritual crisis.

DN däremot svingar en ateistisk aggressiv rallarsving mot Bergman i klassisk socialliberal avundsjuka - med en förmildrande rubrik om “Bergmanlandet är tidlöst”:

Ingmar Bergman hade sina rötter i ett Sverige av klara ståndsskillnader, i ett Sverige där Gud ännu inte dött.

För mig har Ingmar Bergman ingen större betydelse mer än att han är en viktig ikon - och förblir det - inom filmbranschen, vilket till stor del beror på att jag är född i en annan generation - och att Ingmar Bergman saknade förmågan att rikta in sig på en nyare, yngre publik. Han åtnjöt Oscarstatyetter för tre filmer producerade 1960, 1961 och 1982, vilket säger något om hans talang - men inget om min förmåga att uppfatta hans storverk.

Svenska sveket mot Finland går aldrig att tvätta ur

Fortfarande rör Sveriges position i förhållande till Nazityskland under andra världskriget upp rubriker i massmedia. Professor i historia Gunnar Richardson och tidigare folkpartistisk riksdagsman skriver:

Det visade sig senare att Churchill fått ett verkligt vredesutbrott över “den föraktlige svenske kungens inblandning” sedan han övergivit både Finland och Norge och kommit “helt i tyskarnas grepp”.

För Finlands del handlar det fortfarande om övergivna delar av Karelen, men som gick förlorade efter den tyska operation Barbarossa. Hur ansvarsfördelningen ska tolkas mellan Finlands samarbete med Tyskland i syfte att stå emot Sovjetunionen är fortfarande oklart. Dessförinnan hade Sovjetunionen år 1939 ställt omöjliga krav på Finland, som aldrig ställde upp på någon eftergiftspolitik som Sverige. Josef Stalin hade tidigare tänkt erövra Helsingfors över en kafferast, men finländarna stod som bekant upp mot den ryska offensiven.

Rysslands president Vladimir Putin är själv delaktig i debatten om den historiska tolkningsprocessen. Här är de ryska intressena starka, vilket ter sig skrämmande efter de tvivel som finns mot Rysslands demokratiska villighet. Öppenheten är fortfarande ett problem, även om lokalbefolkningen numera har möjligheter till viss frihet. Tyvärr finns det inga möjligheter till större industriell tillväxt i de karelska områdena, vilket visar att den ryska demokratiseringsprocessen fortfarande har mycket framför sig. Idag består de karelska områdena av gamla trähus från 1800-talet och potatisodlingar.

Hitintills har de svenska intressenas utgångspunkt bestått i att inte väcka den ryska björnen, även om jag nu känner en viss tillit till utrikesminister Carl Bildt.

Svensk krishantering saknar vision

En av de mer kritiska till öppenheten kring Tsunamikatastrofen var förre statsminister Göran Persson, som begränsade ansvaret för regeringen och hänvisade hanteringen av katastrofen till riksdagen. Det är verkligen intressant att se hur statsminister Göran Persson distanserade sig och begränsade att hantera katastrofen.

Först var katastrofen osvensk och fjärran, men blev svensk i och med att omkring 20,000 svenskar befann sig vid katastrofområdet. När bloggosfären tog bort de geografiska gränserna så vägrade Göran Persson använda dator överhuvudtaget. Samt att han passade på att gnälla på kritikerna.

Vem är det som har ansvaret idag?

Då förre statsminister Göran Persson hänvisade frågan till ett riksdagsbeslut utifrån en socialdemokratisk proposition begränsade han ansvaret till systemet och säkerheten.

Än märkligare är det att de mycket skickliga tjänstemännen Lars Danielsson och Hans Dahlgren saknade kontakter, personlig erfarenhet, minne eller var tillräckligt vakna är ytterligare faktorer som visar den socialdemokratiske regeringen saknade kompetens. Även utrikesminister Laila Freivalds avgång var här ytterligare fattigdomsbevis på Perssons förmåga att hantera kriser.

Nu så rullar flodvågsfrågorna vidare. Då utanför riksdagen.

Katten Oscar - en myt

Katten Oscar har blivit studerad i New England Journal of Medicine. Förmågan består i att två timmar innan döden infaller hos patienterna på Steere House Nursing and Rehabilitation Center in Providence, Rhode Island, befinna sig på plats. Då för att nosa och spinna, ge tröst i övergångsskedet mellan liv och död.

Detta har också fångat intresset hos de stora medierna i Sverige, vilket jag tror beror på de äldre läsarna har blivit allt fler. Det skapar också annorlunda artiklar.

Däremot är temat “död” ett stort generellt ämne i media. Det är ingen “flytande signifikant” särskilt länge, utan dödsantal brukar framträda i bestämda tal. Däremot är ansvarsfrågan oftast relaterad till temat död och ett betydligt större ämne. Just katten Oscar har inget särskilt stort ansvar i det här fallet förutom att praktisera sin egenskaper av att vara katt på en specifik plats.

Ansvaret består i att katten Oscar begränsar sig till att lokalisera döende patienter. Då liknande liemannen.

Frågan som doktor David M Dosa ställer sig är inkapslad i ett större sammanhang och handlar om en värdig död. För att hantera ett sådant ämne behövs tillspetsade rubriker som anspelar till kända myter. Någonstans har medierna ett ansvar, men om värdigheten blir en myt finns det alltid en risk. Då att myten väcks till liv än att ansvarsfrågan får rätt dignitet.