Toppmötet mellan ledarna för Syd- och Nordkorea har lett till spekulationer om den ena parters motiv. Misstänksamhetens tid är fortfarande inte förbi även om det skett en rejäl uppmjukning. För första gången på sju år träffade de tillsammans i Nordkoreas huvudstad Pyongyang. Då Sydkoreas president Roh Moo-hyun och Nordkoreas ledare Kim Jong-il.
Efter six party talks har Nordkorea ställt upp på de villkor att stoppa kärnvapenprogrammet. Detta har skett med USA:s hjälp som har gett miljarder dollar i bistånd till det urfattiga Nordkorea. De diplomatiska kontakterna sköts av Kina som fungerar som en mellanhand gentemot de amerikanska kraven.
Med Burma i färsk minne så finns det flera aspekter till varför stormakterna inte gjorde någonting. Ryssland är sedan länge ingen stormakt och därmed uträknad. De lägger uteslutande veto mot allt som går emot deras ekonomiska intressen, utan någon som helst politisk logik. Kina saknar möjligheten till militära påtryckningar, men har förmågan att agera mellanhand i kommunistiska politiska kompromisser och kan dela med sig sina erfarenheter av en utveckling mot en fredlig marknadsekonomisk revolution. Sverige framstår som tom vädjare, utan någon möjlighet att påverka aktörernas låsta position i positiv riktning.
Nordkorea som är ett typiskt ateistisk land med en stark religiös personkult medan Sydkorea är ett varmt kyrkligt land. Nu finns det andra perspektiv och beröringspunkter, då bland annat återförening mellan Nord- och Sydkorea. SvD:s ledare skriver:
Seoul har förstås studerat Tyskland och är väl medvetet om att dagens Nordkorea får DDR att framstå som rena Silicon Valley.
För övrigt får vi vara nöjda med ett temporärt hot mindre i Nordkorea, men även en demokratisk möjlighet mindre i Burma.
