En cheftjänsteman för krishantering kommer bistå statsministern statssekreterare, och får dessutom plats i regeringskansliet med befogenheter att arbeta över departementsgränserna, där det i sin tur ska finnas en tjänsteman som svarar för kontakten.
Det är innebörden av Christina Salomonsons rapport Krishantering i Regeringskansliet. Jag måste säga att Christina Salomonson har gjort en fullgod utredning.
Alliansen genomför historiens mest avancerade installationer regeringen i modern svensk tid. Sverige får i princip ett CIA:
Kansliet föreslås verka inom tre områden; omvärldsbevakning och lägesbild, krishantering samt analys. Under normala förhållanden ska kansliet bedriva omvärldsbevakning, utveckla och följa upp Regeringskansliets krishanteringsförmåga, ansvara för utbildning och övning samt ta fram analyser av hot och risker som kan drabba Sverige. Vid kriser ska kansliet larma, kunna initiera arbetet, stödja beslutsfattare i Regeringskansliet samt samordna underlag.
CIA:s uppgifter är liknade:
They carry out “the intelligence cycle,” the process of collecting, analyzing, and disseminating intelligence information to top US government officials.
Samtidigt är CIA:s information aningen spektakulär. Ytterst handlar det om tro och övertygelse och pragmatiska beslut som är sektorsövergripande. Liknande beslut kommer även cheftjänstemannen för krishantering få ta. Rapporten har inte missat den aspekten:
Den information som finns tillgänglig är, har forskare visat, ofta inkomplett och ibland motsägelsefull, vilket ställer stora krav på aktivt sökande efter och bearbetning av kompletterande information.
Tidigare har UD hanterat detta, vilket inte fungerade. Strax efter Tsunami-katastrofen välkomnade Räddningsverkets generaldirektör Christina Salomonson en förändring att skicka iväg ett insatsteam utan att regeringen var inblandad. Nu drar hon alltså tillbaka sitt förslag och flyttar istället beslutet in i regeringen som aldrig sover. Christina Salomonson skriver om beslutsrätten när krisen är ett faktum:
Det är enligt utredarens uppfattning nödvändigt att chefstjänstemannen samråder med statsministerns statssekreterare innan arbetet i krishanteringsorganisationen sätts igång. Skulle ett sådant samråd inte vara möjligt att genomföra ska chefstjänstemannen ändå ta de initiativ som han eller hon finner nödvändiga. I ett sådant fall ska statssekreteraren så snart som möjligt i efterhand informeras om vidtagna åtgärder.
Nu håller inte alla med min vinkling. Just att cheftjänstemannen för krishantering får möjligheten att ensam fatta beslut betyder först och främst att statsminister Reinfeldt och utrikesminister Bildt får sin eftertraktade julledighet och semester. Det innebär också att regeringen får en skugga som fungerar vid en krissituation. Att den här enheten i regeringen kommer att hantera fler saker än just katastrofer är jag helt övertygad om.
DN:s Johannes Åman menar att det är “ingen radikal nyordning. Ingen krisgeneral med stora muskler. Däremot är alla förslagen tydligt inriktade mot de brister som blev så uppenbara efter tsunamin.” Trots att cheftjänstemannen får möjlighet att fatta beslut åt statsministern. SvD och DN meddelar att omfattningen gäller frågor som terrorism, Muhammedteckningar och så vidare. Den som ska leda kansliet är troligen Christina Salomonson själv meddelar statsministern.
Även Dick Erixon har inte läst utredningen och tycker att “det låter ineffektivt”.
