Hur förvirrad går det egentligen att bli?

Filosofen i praktisk förvirring Torbjörn Tännsjö skriver på DN om “biologisk essentialism” och anklagar de band som finns i en familj för att ligga som grund för primitiva föreställningar, då särskilt arvsrätten. Den som använder sig av uttrycket “biologisk essentialism” brukar räknas in i kategorin att trassla in sig i en delarna istället för att bejaka helheten – då i syfte att själv få bestämma över definitionen.

Nu anser Torbjörn Tännsjö att anklagelserna mot honom saknar grund, ungefär som när förre statsminister Göran Persson ansåg att tsunamikatastrofen inte berörde regeringen, utan riksdagen. Tännsjö skriver:

Anklagelsen är, hoppas och tror jag, utan grund.

I vilket fall, för att belysa den här formen av urskuldande, så har jag hämtar jag ett citat ur Erik Fichtelius intervju med Göran Persson 29 januari 2006. Då hade Katastrofkommissionen kommit med kritik mot hela regeringen:

EF Nej, men du är ju regeringschef, du har en riksdagsmajoritet, du väljer ytterst vilka propositioner som du lägger. Och det är innehållet i den propositionen som kommissionen är kritisk mot i ljuset av vad som hände.
GP Ja, och det kan de väl i och för sig vara, men det är ju inte en kritik som träffar mig.
EF Jo, ytterst gör den ju det.
GP Nej, den träffar riksdagen, och det här är väldigt viktigt för annars är man ju på ett sluttande plan. Vad har de för rätt att sätta sig över ett riksdagsbeslut?
EF Nej, inte sätta sig över, men de har väl rätt att kritisera beslutet?
GP Ja, men det är riksdagens beslut.
EF Ja.
GP Javisst.
EF Ska man inte kunna kritisera ett riksdagsbeslut?
GP Det kan man mycket väl göra, men det är ju inte det de gör. De säger att det är jag som har valt bort det.
EF De kritiserar dig som är ytterst ansvarig, men du gör ju det…
GP … nej, men det är väldigt konstigt…
EF … till någon slags advokatyr…
GP Nej det är inte advokatyr, det är ohyggligt viktigt. Alltså, om det är så att jag skulle vara någonting som står över riksdagen… det gör jag ju inte, och det gör inte de heller, och dessutom är det faktiskt så att jag har en större anledning att luta mig mot riksdagen än vad riksdagen har beslutat. Dessutom var det ett val däremellan som har bekräftats här.
EF Var det fel av kommissionen att kritisera ett riksdagsbeslut?
GP Ja, jag tycker faktiskt de mycket väl kunde ha valt att säga som så…

Vad Tännsjö försöker alltså anklaga de som tror på blodband för att vara “biologiska essentialister” när han själv är det. Vad Tännsjö gör är en slags advokatyr likt Göran Persson och svarar enfaldigt, egenmäktigt och uteslutande själv på sitt resonemang – som den ofelbare definitionens tolkare. Då väldigt lik feministiska essentialister.

Den som inte förstår Torbjörn Tännsjö kommer känna sig lite utanför, men ändå förlitandes på Han Som Bestämmer.

En som kunde denna retoriska konst var vår förre statsminister Göran Persson. Vad Torbjörn Tännsjö gör med sitt resonemang är att han tassar i maktens fotspår, och visar i sin etiska hållning upp både arrogans, förmätenhet och makt.

En slags advokatyr helt enkelt, som kan sammanfattas i ett enda ord:

Jaha?

Skriv ett svar