Tidigare har jag skrivit om reaktionerna i samband med den mördade 16-årige pojken från Kungsholmen:
Vi får helt enkelt en helt ny slags typ av kriminalitet. Först den som begår brottet, men även den förståeliga upprördhet som kan leda till nya brott. [...] Nej, blodtörsten från allmänheten ska inte förväxlas med upprördhet över det meningslösa våldet.
Det är just den här formen av blodtörstig hämnd som ökar det meninglösa våldet.
Men, likt Kent vill jag påpeka poängen med det meningslösa våldet, eller de meningslösa ögonblicken som skördar dyrbara liv:
Först kom ingenting. Sen kom ingenting.
På tal om hämndgirig blodtörst så har Göran Hägglund (kd) i DN svarat om 50-årige mannen som sköt med hagelgevär mot trakasserande ungdomar:
Han skulle i alla fall inte ha gjort det han gjorde.
Jan Björklund (fp) tycker att vuxna har få alternativ mot ungdomarnas våldsgrupperingar:
När det gäller unga brottslingar är samhällets verktygslåda alldeles för tom och signalerna till ungdomarna för tama och vårdinsatserna ofta för ineffektiva.
Här är jag beredd att hålla med. Som en gång fältassistent på Kungsholmen kunde jag flera gånger bli trakasserad av ungdomar, som saknade personliga begränsningar för att förhålla sig respektfullt gentemot vuxna. För tjejerna fanns det grupper där det diskuterades sexuella frågor, men för grabbarna föreslog jag en grupp som skulle diskutera våld, men blev bemött med ett svagt motstånd från stadsdelsförvaltningen.
Våld existerade inte då. Idag klockan 17 vid Kungsträdgården kommer jag få rätt. Våldet existerar även i fina salonger.
Samtidigt är det långtråkigt om det inte finns utmaningar i livet. När verklighetsbilden ska anpassas efter polisens prognoser och vuxnas ideologi och försköningar om att våldet inte gäller ”mina” barn. En utmaning är just mordet på 16-åringen. Att våga göra något konstruktivt av det på alla nivåer är ett sätt att hantera vardagsproblematiken.
En del människor hatar långtråkighet ännu mer än utmaningar, eftersom de har insett att livet består i korta ögonblick av fullkomlig lycka medan resten av tiden går åt att kämpa mot förändringar.
En triumf är att många människor möts och ser våldet i vitögat. Ber en stilla bön och sluter sina ögon.
Detta ger en välbehövlig karta inför framtiden om vilken väg vi måste gå för att behålla de ögonblick av triumfer då våldet inte segrar – då livet är en gåva. Det förebyggande arbetet måste finnas på alla nivåer.