EU kommer jaga fienden inom oss

19 oktober 2007

EU genomför nu sin förändring av fördraget, som tidigare hette konstitutionen. I princip innebär det att EU får större möjligheter att centralisera sin utrikespolitik för gemensamma aktioner och ekonomiska affärer, då främst mot ett växande Indien och Kina.

Det vet vi redan.

I och med fördraget blir nu EU mer en byråkratisk samordnande gigant med förmåga att fatta politiska beslut som omfattar främst inre trygghet och säkerhet.

För statsminister Reinfeldt innebär det ett bättre samordnat EU. Dessutom får Reinfeldt möjligheten att på nära håll se hur fördraget fungerar i praktiken. Det tycker han är intressant och spännande, men för folket innebär förnyelsen av regelverket enbart en upprepning av demokratiska principer där säkerhetstänkandet fått större prägel.

Även inom försvarsområdet är EU begränsad, då det inte förmår att agera självständigt i realpolitiskt hänseende på den globala arenan. Här kommer FN vara den huvudsakliga aktören, i likhet med enskilda stater i EU som väljer att sluta upp till USA:s krig mot terrorism.

Den fråga som tornar upp nu är om vi i Sverige ska genomföra en folkomröstning, vilket önskas av mp och v. I den här frågan anser jag att det är onödiga teknikaliteter eftersom det handlar om vår identitet som européer.

Nu får vi istället en EU-polis som kommer fungera som FBI, där fördraget framför allt innebär en tydlig markering i kriget mot terrorism, då flera av medlemsstaterna deltar med styrkor i Irak. Här kommer EU få en tydligare roll att försvara sig mot fienden inom oss.

Källor: DN, SR, SvD, SVT, EU-upplysningen


Varför bombar muslimska generaler sitt eget folk?

19 oktober 2007

benazir_bhutto_prime_minister.jpg Efter åtta år i landsflykt återvänder Pakistans premiärminister – och första muslimska kvinnliga ledaren – Benazir Bhutto till sitt hemland. Då med tillåtelse av Pervez Musharraf som stödde USA i dess angrepp mot talibanerna i Afghanistan.

Uppemot 250,000 människor slöt upp igår för att fira hennes ankomst, som resulterar i ett attentat mot hennes följe. Med en utrustning av tjugo kilo dynamit och handgranater spränger sig en självmordsbombare sig själv och 133 andra i luften. 256 människor skadas dessutom. Nu riktar Benazir Bhutto kritik mot de generaler som störtade hennes far.

Nu får Benazir Bhutto stöd av USA, som fördömer attentatet. Att Bhutto blir förebild för en demokratisk rörelse är redan klart. Hon har valt ”för USA” – oavsett tidigare ståndpunkter – då bland annat starka sympatier gentemot al-Qaida och talibanerna. Benazir Bhutto visade trots detta stor förståelse för USA:s agerande i samband med angreppet mot Afghanistan:

USA blev nedslagen vid dess finansiella och politiska centra – medan Pearl Harbor var perifert i en jämförelse. Pearl Harbor drog USA in i andra världskriget. Attackerna den 11 september drog USA in i kriget mot terrorism.

USA:s kabinettssekreterare Tom Casey sade igår att:

Vi noterar att president Musharraf och Pakistans regering också har fördömt attacken. USA står tillsammans med det pakistanska folket för att oskadliggöra hoten om terrorism, och för att bygga ett öppet, demokratiskt och fredlig demokrati.

Reportern Jenny Nordberg var där när självmordsbombaren detonerade och skildrar platsen dagen efter:

På fredagsmorgonen försökte polisen dra bort bussen, men den låga muren mot vägrenen var fortfarande mörk av torkat blod, och sandaler och sönderrivna klädesplagg låg utspridda i gräset när jag kom dit.

Vad vi ser är alltså början till demokrati i Pakistan, men jag kan för ögonblicket inte förstå hur de här muslimska generalerna tänker när de låter bomba sin opposition. Vad är det för religion som är så intolerant att den stöder muslimer att spränga sig själva och därmed få en gratisbiljett till himlen? Det här visar endast hur viktigt det är att separera politik och religion från varandra.


Urban Lindstedt kan slänga sig i väggen

19 oktober 2007

Det finns olika argument som dyker upp i diskussionen om bloggen ska vara betald eller inte, och om det finns någon smärtgräns för när bloggaren ska tacka ja eller nej. Här är ett axplock för och emot:

Bloggelito är för:

… det är [...] lika legitimt för en bloggare som för en journalist eller annan skribent att söka kompensation för arbetet…

Jinge är emot:

… det kan sänka bloggares trovärdighet. Själv skulle jag definitivt sluta besöka en blogg…

Med egna ord anser tjäna pengar på bloggandet innebär bloggprostitution:

… att sälja sig själv och rasera förtroende för andra…

RSSportalen konstaterar:

Så fort diskussionen handlar om pengar så blir det smutsigt.

Själv är jag inne på samtliga spår, men anser ändå att den tid jag lägger ner här motsvarar 3-5 timmars arbetstid. Därför har jag i min presentation bett läsarna sponsra bloggen. Än så länge har jag inte fått in en krona, vilket säger att metoden i princip är dödfödd. Principen är att jag är beredd att ifrågasätta mitt svenska kulturarv att det är fult att tjäna pengar, där vi hellre väntar på bidragschecken från välfärdssystemet än själv utvecklar våra visioner.

Själv tror jag mer på metoden att först ha en stabil läsarkrets som förstår att jag lägger ner mycket tid och engagemang på att skriva till dem. Att få dem att trivas med både design och innehåll – och stå ut med både populära som impopulära åsikter, men ändå uppskatta tonen. För mig själv är det stor skillnad på 100 besökare på en dag, 200-500 som det är idag – och cirka en, två gång i veckan då jag får upp emot 700-1300.

Jag är fortfarande mycket nöjd med att inte vara för populär eller känd. För att klara av att bli en framgångsrik bloggare måste jag förr eller senare plita ner en policy. En bra början är nog barndomshjältens slagord:

With great power comes great responsibility.


Varför sviker Alliansen de högutbildade arbetslösa?

19 oktober 2007

Norska Sentio Research har gjort en slumpvis undersökning om väljarnas åsikter. Alliansen åker återigen på stora pumpen i en norsk undersökning som inte följer de vanliga mönster från mätningar gjorda från svenska institut. De ringer från Norge.

Vänsterblocket får 57,5 procent och Alliansen 38,3. I princip går det inte att skönja något annat än ett gemensamt stort missnöje mot Alliansen, och att väljarna menar allvar med försämringarna i A-kassan, som lett till att människor blivit än mer nedtryckta och stigmatiserade än tidigare. Att leva på socialbidrag är ju ingen som vill leva på i längden. Det ska tilläggas också att bli särbehandlad som en andra klassens medborgare.

Fortfarande har Alliansen några år på sig att visa att de kan bättre, men ärligt talat. Vad för förändringar har de åstadkommit på arbetslinjen för de högutbildade? Fler har fått arbete, men vad för slags arbeten? Fortfarande går horder av högutbildade människor utanför arbetsmarknaden. Hur trygga är de arbeten som utannonseras idag? Att bli försäljare passar möjligen de som gått ut ur gymnasiet och inte riktigt bildat sig en uppfattning om livet.

Akademiker kan knappast vara en högprioriterad grupp av Alliansen, vilket är en besvikelse. På Offentliga Jobb kan jag se att det finns 207,162 aktiva CV:n som strider om 1071 jobb. Möjligheten att få jobb där ligger alltså på 5,16 promille.

Antagligen är det så att den väg som Alliansen tänkt ut inte fungerar, och det vi nu sett är det bästa de kunnat vaska fram.