7,396 besökare

Aningen jultrött loggade jag in på WordPress för att skönja statistiken över bloggen som jag först trodde var en missuppfattning. Toppnoteringen 7,396 besökare den 27 december tar alla rekord. Dessutom 6,212 besökare dagen efter stärker tyngden från en artikel formulerad den 19 oktober.

Mina misstankar om muslimska generalers inflytande i attentatet mot Benazir Bhutto visade sig ha god grund och bärkraft. På sätt och vis skulle min anklagelse kunna betraktas som journalistisk plump. Nu finns det en viss skillnad mellan journalistisk fakta och mitt resonemang som mer följer “valuejudgments” logik som inte kan betraktas eller kontrolleras som vanlig empirisk fakta.

Däremot är de värdefulla att beakta ur moralisk synvinkel - och en typisk strategi för en analytiker som utnyttjar Max Webers tanketrådar.

Europadomstolen har dessutom gett klartecken att just sådana här värderande påståenden har giltighet, efter att ha fällt Norge för brott mot yttrandefriheten vid fyra tillfällen i Strasburg. Här fann jag ett visst värde i artikeln “Europakonvensjonens “immunisering” av massemedierne” av Ragna Aarli i senaste numret av Nordisk Tidskrift för Kriminalvidenskab. Det stärker bloggosfärens ställning i media.

För övrigt tar jag en dag i taget med mitt eget bloggande. I jultider tycker jag det vilar något smått religiöst över bloggens existens. Jag befriar mig själv ur denna ångest med ett citat ur Dag Hammarskjölds Vägmärken:

Mognad: också en ny omedvetenhet - den du når först när du blivit Dig själv helt likgiltig genom en restlös bejakelse av ödet. Den som lämnar sig själv i Guds hand står fri mot människor: han är helt öppen därför att han ger dem rätt att döma.

Därför, Gott Nytt år på er.

Fler frågor än svar gäller förhoppningsvis även 2008.

Varför angriper muslimska generaler sitt eget folk? II

Den första muslimska kvinnliga ledaren tillika en gång premiärminister i Pakistan Benazir Bhutto är död. Efter åtta år i landsflykt återvände hon till Pakistan för att utmana president Pervez Musharrafs regim. Direkt vid hennes ankomst blev hon angripen av en självmordsbombare, som misslyckades med sitt uppdrag. Dagen efter, den 19 oktober 2007, ställde jag mig den relevanta frågan:

Varför angriper muslimska generaler sitt eget folk?

Anledningen till frågan är ganska självklar, eftersom det rör sig om en militärt planerad aktion verkställd av dem själva. Dessutom framträder den inre logiken att muslimska generaler möjligtvis kan kohandla med USA efter 11 september i jakten på Usama bin Laden, men att tillåta Benazir Bhutto politiskt liberalt utrymme är att förvänta sig för mycket.

Utrikesminister Carl Bildt har uttalat sig om den dolda uppdragsgivaren och reducerat de fundamentalistiska krafterna till 12 procent, men svarar inte på den misstro som fanns mellan Benazir Bhutto och militären.

Nu grusas hoppet rejält inför valet 8 januari, som troligen blir uppskjuten någon eller några månad/er.

Att just hennes son, Bilawal Bhutto Zardari, 19 år, ska efterträda posten som partiledare för People’s Party påvisar kraften i dynastin som i svenska mått mätt skulle motsvara kungafamiljen.

Behovet av kontinuitet är stort i Pakistan.

Statssekreteraren Condoleezza Rice är väl medveten om denna utveckling:

She was a champion for democracy.

Hade USA några möjligheter att stoppa mordet? I det här fallet kunde de ha gjort betydligt mer för att sätta press på regimen i Pakistan för att ha gett Benazir Bhutto immunitet. Nu blev hennes död något som flyttar fokus till de militära krafternas påverkan i den pakistanska politiken.

Har vi något gemensamt?

BRIS alarmerar på DN Debatt om att 26 procent av ungdomarna saknar någon vuxen att prata med. Tillsammans med MSN har de gjort en enkät som frågat ca 8,000-9,700 tonåringar mellan 14-17 år.

Här vill de att kommunpolitiker ska ta situationen bland ungdomar på allvar:

Bris utmanar landets kommunpolitiker: Stärk det generellt förebyggande och stödjande arbetet - och tassa inte runt. Ta i ordentligt.

Här tror jag ungdomar till viss del behöver någon vuxen att prata med, men de behöver också någon som de kan identifiera sig med. Tyvärr finns det många familjer som är dysfunktionella, vilket gör kommunikationen problematisk.

Att skapa förutsättningar för möten mellan vuxna och ungdomar är därför viktigt. Nu är många i vuxenvärlden rädda för att engagemanget bland ungdomar blir överdrivet. Tilliten i samhället är inte särskilt stor, vilket jag tyckte mig skönja vid mordet på 16-åringen på Kungsholmen.

Dagens ungdomar möter idag en globalisering som exploaterar i princip allting. När jag växte upp som tonåring på 1980-talet fanns det böcker som “kram” och “puss”. Det var enorm spänning i dessa böcker. Våldet var begränsat till action och kampsporter.

Sedan fanns det naturligtvis inslag av det som finns idag, men knappast på samma tillgängliga och öppna sätt. Här tror jag att det gäller att fokusera på lösningen istället för på problemen.

Just dimensionen på ungdomsproblemen har blivit globala. Utmaningen ligger i en global identitet. Det var ju detta den finländske tonåringen i Tusby sökte efter när han sköt ihjäl sina klasskamrater och lärare.

Lösningen på problemen ligger i att skapa globala utmaningar:

• Vad gör vi för invandrarna som kommer till Sverige från Irak? Ser vi dem som paket eller ser vi möjligheten med att nyttja deras förmågor?

• Vad gör vi för de miljontals fattiga som lever i Afrika? Alla de som drabbats av AIDS? Är de olönsamma kunder som endast skapar ängslan för vårt överdrivna ansvar eller förmår vi sträcka oss utanför de mönster som gjort världen mindre istället för större?

• Hur hanterar vi gemensamt fiskdöden i Östersjön och Kattegatt?

• Hur hanterar vi den lokala arbetslösheten för att vara en tillgång i ett globalt sammanhang?

För dagens ungdomar är resurser för morgondagens framtid. Att endast se deras emotionella problematik i ljuset av “socialstyrelsen rekommenderar” föder misstro till teoretisk kunskap. Här behöver staten göra något för att underlätta de kommunikationsvägar som är befintliga med de globala förutsättningarna.

Nu tigger inte Haparanda längre

Det är svårt att låta bli att lätt imponeras av kommunalrådet i Haparanda Sven-Erik Bucht (s) som Fokus utnämnt till årets svensk 2007. Genom ett samtal med ägaren Ingvar Kamprad lyckades han övertyga honom om affärsidén att bygga ett IKEA-varuhus i bygden. Därefter har arbetslösheten halverats och varuhuset haft ovanligt många besökare under år 2007.

Prognosen på en miljon besökare första året dubblerades en vecka efter ettårsdagen för en månad sedan

Haparanda kommuns information till näringslivet har inga problem att motivera sin lokala förankring:

Möjligheterna är alltså enorma.

Just den lokala initiativförmågan är guld värd för att lyckas med ett sådant här projekt där syftet är att bygga globala motorvägar för individer som vill skapa sig en egen arbetsmarknad, utan beroende av bidrag eller statsstöd.

I skuggan av de stora företagen frigörs också utrymme för mindre företag att göra sig konkurrenskraftiga.

Geografiskt har Norrland varit utdömd för länge sedan.

Att se med nya ögon på ett ett nytt område tycker jag mig väcka självförtroendet hos andra. Här tycker jag mig se kommunens nya uppgift. Då för att underlätta själva strukturen på individnivå i ett lokalt område.

Tidigare har det i företagsvärlden talats om kunder, och i kommunen om medborgare och i skolan om elever. Trycket som globaliseringens villkor för med sig reducerar både kunden, medborgaren och eleven att betrakta sig själv utifrån ett individperspektiv.

Det är i denna ångest och rädsla för förändringar som kreativiteten behöver bli född på nytt. “Söndrade rör vi oss fram”, säger psykoanalytikern Jacques Lacan som tror att människans jag är splittrat. Här håller Fokus Martin Ådahl med:

Tornedalens finsk-svenska tvåspråkighet lyfts nu fram som en konkurrensfördel.

För politikerna blir uppgiften att tolka sig själva utifrån globaliseringens villkor. I ett sådan här situation går det inte att vara höger eller vänster, utan framför allt människa.

Här behöver det egna moraliska samvetet bli påmint om att betrakta sig i globaliseringens ljus. För det är i hemmet och i den egna upplysta tanken allting har sin lilla början.

Just detta förstod Konfucius (551-479 f. kr.):

Välj ett yrke som du älskar så behöver du inte jobba en enda dag av ditt liv.

Här gäller det att vara vis

Den ultimata kontrollen är nyckelring med GPS-sändare i väskan och/eller ett chip under huden anser friidrottskändisarna Carolina Klüft och ­Stefan Holm efter avslöjandena om Marion Jones dopat sig.

Jag ryser vid tanken på ett chip under huden och min smått religiösa medvetenhet väcks till liv.

Här tänker jag på Uppenbarelsebokens 2000 år gamla förutsägelser om det kontantlösa samhället, övervakningssamhället som dessutom går i linje med tekniska, genetiska och medicinska framsteg:

Och det [vilddjuret] förmår alla [...] att låta ge sig ett märke på högra handen [...]

Det är kanske i en sådan här situation religionsfriheten kan väga tungt.

Uppemot 55% procent av DN:s läsare anser att det är orimligt med GPS-övervakning och 55 % av SvD:s läsare håller inte med om att elitidrottare ska övervakas med chip.
- Men det är svårt att ha hundraprocentig koll utan att operera in ett chip under huden, säger Stefan Holm.

Frågan är om vi vill ha en sådan här sorts individuell kontroll över varandra. Idag talar det mesta emot ett obligatoriskt chip inopererat under huden. Fördelarna med ett sådant chip skulle vara att fusket skulle vara ögonblickligen avslöjat och lätt att kontrollera.

En sådan här kontroll skulle kunna framstå som god eftersom den skulle kunna reglera i princip allt vad en människa gör. Samtidigt begränsar den våra valmöjligheter om den kommer i orätta händer.

Just de teologiska tongångarna hävdar prompt att det krävs en dechiffrering för att avslöja den ultimata kontrollens rätta ansikte. Kanske de varningarna hjälper oss att avstå från att skapa ett fascistiskt samhälle.

Källa: SvD, DN, Aftonbladet

Kan religiöst kulturarv vara tolerant?

Utbildningsminister Jan Björklund (fp) identifierar debatten om skolavslutning i kyrkan som infekterad i två läger där den ena parten vill bevara kulturarvet och den andra vill avskaffa konfessionella inslag i skolan. Detta skriver han i SvD Brännpunkt (071218).

Det är en svår balansgång mellan olika intressen, men Jan Björklund anser att motsättningen är konstlad.

Både jul och påsk är faktiskt religiösa traditioner. De är en del av vårt kulturarv och måste få vara det.

Frågan är vad som är tolerant gentemot vårt kulturarv och vad som är tvång ifråga om religion. Utbildningsminister Björklund anser att tvång inte betyder att utsättas för religiösa inslag i skolan under jul och påsk. Däremot är frihet att avstå från delaktigheten under pågående traditionella ritual:

Ingen ska tvingas att avge trosbekännelse eller läsa en bön under en skolavslutning.

För mig är den här avvägningen svår. Sverige har ju ett ganska gigantiskt religiöst kulturarv. Att sopa bort allt från skolans värld, som i sig är traditionell, är ytterst radikalt. 75 procent av svenska befolkningen tillhör Svenska kyrkan.

Att försöka ändra på detta är svårt.

Själv tror jag att det religiösa kulturarvet har en funktion, men fortfarande är jag mer för frihet i denna fråga. Kristendomen tjänar inte på att vara ett kulturarv. I längden är kyrkan ur trivselsynpunkt bäst utanför staten, men aldrig utanför samhället och människorna.

Är inkomstgaranti bidragsberoende?

- Man är dum om man går ut och jobbar, säger Maud Ekendahl (m) till TV3:s Insider angående riksdagens generösa inkomstgaranti. Våra skattepengar.

- Vi måste skapa ett system som våra väljare har förtroende för, svarar Jan Ericson (m) och pekar på förre miljöminister Lena Sommestad (s) som inte valde att gå tillbaka till sin tjänst som professor efter att socialdemokraterna förlorade valet.

Nu försöker oppositionen också skapa opinion mot statsminister Reinfeldt. Då liknande den som president Bush fått utstå i svensk media.
- Alla ni moddar som hatar Fredde och hans polare, snälla skriv hit, uppmanar Linda Skugge på Expressen.

Just den kritiken ger jag inte mycket för.

Däremot tycker jag att de folkvalda inte ska ha en inkomstgaranti resten av sitt liv bara för att de suttit i riksdagen i 6 år. Någonstans föder denna generösa garanti ett tänkande som ligger väldigt nära bidragsberoende.

Det är inte Alliansens mål.

Ska vi numera lukta på köttet?

Just nu är det lugnt på min blogg. Efter att Aftonbladet och DN tillfälligt slog igen dörrarna till Bloggportalen och Twingly så sjönk antalet besökare rejält. Visserligen är det tråkigt, men å andra sidan så har jag just nu fullt upp med annat.

Från tidigare 2-3 poster/dag slår jag knut på mig själv till 1 post/dag. Antagligen december ut.

Min dagliga situation består nu i någon slags kompromiss mellan socialtjänstens försörjningsenhet och arbetsförmedlingen där jag gör arbetspraktik i kommunen. Då fyra timmar om dagen.

Vid sidan om detta vill jag inför julen renovera färdigt här hemma på övervåningen. Då när det gäller fogning, målning och lägga golv. Dessutom ska alla gamla grejer ut i garaget.

Det är spännande när gammalt och nytt möts i ett rum. Förändringen äger successivt rum mitt framför ens ögon och resultatet är ögonblickligt.

I Bålsta, där jag är bosatt, är företagsamheten enorm. Arbetslösheten ligger på 1,8 procent, vilket innebär att mina dagar i utanförskap är räknade. Dessutom ligger kommunen på 26-27 plats när det gäller företagsamhet totalt sett i Sverige.

Efter att Janne Josefsson gjort köttfärs av ICA:s gastronomiska rykte har jag funderat om samma rutiner förekommer på andra handelsföretag. Det är ju effektivt att peka ut just en del av marknaden framför andra.

Kanske var det just att bäst-före-datumet förlorade sin faktiska betydelse i och med programmet. Kanske är det bäst att öppna förpackningen och lukta på köttet?

Jag undrar också varför Konsum med flera inte blev ifrågasatta. Här finns det en betydlig skillnad i antal butiker, anställda och omsättning.

ICA har 1 397 butiker och 4,752 anställda med en total försäljning om cirka 87 miljarder kronor inklusive moms.

Coop som driver bland annat Konsum har cirka 700 butiker och cirka 8,500 anställda med en omsättning om 26 miljarder kronor .

Så, frågan är om jag ska lukta på köttet i butiken eller hemma. Just nu lutar det åt hemma.

Så nära får ingen gå

SvD:s journalist Björn Malmström skriver (071209) om kameraövervakningen i Stockholm Stad:

Sammanlagt finns det 135 kameror inne på gymnasierna. 60 av dem hittar vi på Tensta gymnasium.

Det är ovanligt många kameror för ett gymnasium. Hela 44 procent av alla kameror som finns i Stockholm Stad är placerade i Tensta gymnasium. 78 procent av SvD:s läsare tycker dessutom att det inte är kränkande med övervakning i skolor.

Vad är det som kvalificerar just Tensta gymnasium till just detta? En möjlighet är att integriteten definieras på ett helt annat sätt i ett invandrartätt område och att deras samhälleliga status inte är lika hög som vanliga vita svenskar. Just den här sortens rasism tycker jag är otäck.

Själv är jag för ett mer genomtänkt program när det gäller kameror i samhället. Det är billigt och effektivt. Poängen med kamerorna är att de inger någon slags trygghet. Kent sjunger i Kräm:

Jag är alltid tryggast när
du är en liten bit ifrån
en rörelse i ögonvrån

När kamerorna blir uppsatta på alltfler ställen blir det lättare också att bedöma i ord mot ord-situationer. Det är ju inte bara så att kamerorna fångar upp bilder, de fångar dessutom upp ord. I princip betyder det att vid misstankar om brott så går det att ganska snabbt avgöra om någon verbal kränkning har förekommit.

Idag är det teoretiskt förbjudet, men i praktiken är allt möjligt med en kamera som har ett sexsiffrigt belopp. De kameror som finns på T-banan i Stockholm klarar 90 bilder i sekunden och ser i alla vinklar. Det kan vara bra att veta vid passage.

Själva idén med övervakningskameror är knappast ny. Filosofen Jeremy Bentham (1748-1842) lade ner mycket tid för att fundera över hur samhällets lycka skulle fördela sig över så många människor som möjligt. Då fann han modellen Panopticon värdig på grund av dess enkla arkitektur som skulle få “public burthens lightened”, det vill säga “de offentliga bördornas avlastare”.

Själv frågar jag mig hur nära - och i vilket syfte.

Nu definieras grova brott om till moralbrott

En resignerad rikspolischef, Stefan Strömberg, skriver i DN Debatt:

Mitt arbete med att utveckla svensk polis är nu avslutat. Men utvecklingsarbetet som inletts måste drivas vidare med oförminskad kraft.

Två dagar tidigare hade Anders Westlund, Björn Engblom och Charlie Magné, ordförande för chefsföreningarna i poliskåren valt i DN Debatt att gå emot sin egen chef. Dessutom bad de justitieminister Beatrice Ask om “acceptabla villkor” för sig själva och sin personal.

Då genom att be justitieminister Ask om rikspolischefen Strömbergs huvud på fat.

Detta måste vara historiskt. Något liknande har inte hänt i Sverige på länge. Alliansens regering har gjort om moralen till att gälla ögonblickligen i omvänd ordning. Den drabbar de som försöker manipulera med verkligheten. Senast ut i kylan var statssekreterare Ulrica Schenström.

Trots starka föraningar om att stå i onåd hos regeringen gick rikspolischefen Stefan Strömberg upp till SVT Aktuellt i förrgår 6/12 och talade för sin sak. Torrt och stelt, vars strikta stil som ämbetsman påminner en hel del om förre statsminister Göran Perssons närmsta medarbetare Lars Danielsson.

Så här gick det till i några smärtfyllda minuter i Aktuellt. Vid slutet av intervjun känns rikspolischefen Stefan Strömberg långt ifrån en stor ledare och mer som en liten ensam pojke:

Nu fick Bodström-samhället sig en rejäl törn. De som försöker definiera om moralbrott till grova lagbrott blir själva föremål för granskning.