Är finska mördare värre än svenska?

När finländska myndigheter bestämmer sig för att benåda mördaren Juha Valjakkala så blir det rubriker i Sverige. Sedan nio år är Marie-Louise Marsjögård kyrkoherde i Åmsele som menar att de cirka 250 byborna försöker försonas, och har byggt ett monument vid kyrkan. När något händer rörande Valjakkala belägras byn av frågvisa journalister.

Själv undrar jag varför svenska journalister visar sådan sympati med den läkarstuderande mördaren. DN stängde dörren till bloggosfären i risk för att den läkarstuderande mördarens identitet skulle röjas.

Är detta på grund av den läkarstuderande mördarens etniska ursprung och eventuella klasstillhörighet? Frustrationer från överklassen som drabbade vanliga människor ska tolereras men inte frustrationer från arbetarklassen? Finns det möjligtvis en klassperspektiv att lägga när det gäller hänsyn till mördare?

Jag tror så. Det är lättare att angripa och skuldbelägga en obildad mördare från arbetarklassen.

Kriminologen Leif GW Persson är inte nådig i sin förutsägelse om arbetarklassens mördare:

Han kommer knappast att göra karriär inom näringslivet. Jag tror att han kommer att återvända till det vardagliga kriminella livet där man missbrukar lite, stjäl lite och åker ut och in i fängelset på kortare resor.

Tala om inskränkt mentalitet. Dessutom blir Juha Valjakkala bevakad under en tid framöver, vilket betyder att oron knappast är befogad och är portad från Sverige.

Själv tycker jag mig finna en ton av etnisk konflikt mellan Finland och Sverige. De finska mördarna är värre än värst och fortsätter sitt kriminella liv, medan de svenska är snälla och kan läsa vidare till läkare.