Allt kan bli bättre

Nyss lade jag en länk till PJ på SvD. Det är ingen stor trafik jag erbjuder, men ett personligt erkännande från min sida till hans intellektuella konstverk. En artikel ur “Allt kan bli bättre” insåg jag hur illa ställd det svenska företagsklimatet är i grund och botten.

Vissa kommuner verkar inte bry sig ett dugg, utan litar helt och hållet på statliga subventioner och skatteunderlag. Frågan är hur länge det kan fungera utan nytänkande?

Var går gränsen mellan full frihet och full bevakning?

Det väcks nu åtal mot det globala nätverket Pirate Bay av kammaråklagare Håkan Roswall vid åklagarmyndigheten i Stockholm. Han tänker lämna in 20 månaders lång utredning den 31 januari. De som utövat påtryckningar för väcka åtal är Motion Picture Association of America och International Federation of the Phonographic Industry (IFPI).

Reuters Anna Ringström skriver:

In 2007, some 600,000 out of nine million Swedes downloaded feature films, according to Mediavision. The Swedish research firm expects the number to rise to some 800,000 this year.

Det finns idag många sätt att förhålla sig till fildelning. Själv är jag inne på den moraliska linjen att det ligger i företagens ansvar att skydda sitt eget material och inte agera globala poliser vars syfte är att jaga upp, sponsra eller hjälpa lokala eller nationella myndigheter som ska straffa Pirate Bay.

Att hantera problemen på rätt nivå är viktigt för Internets utveckling. Det behöver inte vara svart eller vitt, utan grått. Det går att finna kompromisser som utvecklar Internet i stort.

Idag har Pirate Bay omkring 2,5 miljoner besökare varje dag.

Författaren Liza Marklund skriver i Expressen:

Hela ”Piratpartiets” uppblåsta ideologi handlar enbart om rätten att få stjäla andras arbete. Sätt igång och skapa själva, era lata parasiter.

Även här genomsyras tänkandet av att stoppa stöld. Samtidigt är det en smula komiskt. Jag läser ju gratis hennes text på Internet utan att betala något för det. Skulle jag läsa Expressen på Pressbyrån så skulle förmodligen expediten förr eller senare knacka på min axel och be mig köpa tidningen.

Internet gör skillnad på lag och ordning. Det är helt enkelt ett moment 22.

Någonstans borde det också finnas en debatt om girighet och ansvar. För viss frihet tycker jag skapar lättja hos mig, där mina behov kommer i första hand. På så sätt är Internet en risk, eftersom ett beteende som tidigare inträffade tidigare någon gång i livet kan lätt slå ut i full blom. Det är en av de negativa konsekvenserna med för mycket frihet.

Att straffa detta genom bevakning är idag full möjligt, men inte lika fullt etiskt. Däremot har vi människor ett samvete. Om den fick sköta bevakningen skulle antagligen inte bara de företag som lider av fildelning få upprättelse utan även samhället i stort skulle tjäna på det.

Har opinionsundersökningen någon relevans?

En opinionsundersökning från DN/Synovate visar att socialdemokraterna och vänsterpartiet går framåt. Tillsammans får de med miljöpartiet 58,5 och Alliansen får 37,9. Kd, som jag stödjer, halkar ner under fyrprocentsspärren. Inget ovanligt.

Det är heller inte ovanligt att socialdemokraterna visar uppblåsta siffror mitt i en valperiod eller att moderaterna hamnat på efterkälken.

Frågan är om dessa undersökningar har någon relevans? Själv prenumererar jag på regeringens nyheter och upptäcker att det händer både ett och annat. Johan Norberg är i full fart med att skapa intellektuella globala motorvägar, Maud Olofsson vill ha kvinnliga företagsambassadörer och biståndsminister Gunilla Carlsson träffar företrädare för kubanska demokratirörelsen, att Sverige håller i klubban i det Nordiska ministerrådet och att handelsminister Ewa Björling ska åka till Ukraina med trettiotal svenska företagsrepresentanter.

I ett digitaliserat samhälle finns det inte längre någon ursäkt för att inte vara informerad.

Vad opinionsmätningarna handlar om är att ett fåtal väljare har möjlighet att utöva påtryckningar mot Alliansen. Samtidigt är de diffusa att tolka och aningen flyktiga och osäkra. Vem är missnöjd över vad? Att en del oppositionella börjar missbruka skadeglädje när kristdemokraterna har låga opinionssiffror under valperioden är också ett fenomen i sig.

Frågan borde istället vara om det det finns något av relevans i den diffusa och flyktiga spegelbilden på vattenytan? Jag vill gärna tro det, men oftast tvivlar jag. Då gräver jag mig ner i dyn istället.

Är Pär Nuder mobbad?

Mona Sahlin (s) har petat Pär Nuder som ekonomisk-politisk talesman och själv ställer han till med “Lilla Fridolf”-oväsen vid sin avgång:

“Jag ser fram emot att sitta på Riksdagens gubbhylla tillsammans med Bosse Ringholm.”

Mona Sahlin visar härmed att hon är trött på regimen Göran Persson och skickar ut Nuder i kylan. En plats som hon själv fått stå i under en lång period. Innanför men ändå utanför. Henrik Brors menar att det är en “personkonflikt“, men i mitt tycke har mobbningskulturen inom socialdemokraterna alltid funnits där som en otäck skugga.

Utifrån ter sig mobbningen väldigt barnslig.

Ska kd gå spräcka Alliansen? Ja!

En av kristdemokraternas viktigaste politiska frågor är familjen. Redan när partiet grundades på 1960-talet låg olika moraliska föreställningar som grund för partiets syn på demokrati och engagemang. I takt med att en liten liberal grupp lyckats ta över de moraliska frågorna och förskjuta dem åt vänster har partiets profil nu blivit utsatt.

Per-Olof Hermansson, kd-ordförande i södra Västra Götaland, säger till Expressen:

Frågan är viktigare för oss än vad kärnkraften är för centerpartiet. Vi kan inte kompromissa med en grundläggande värdering. Då är det bättre att vi frånsäger oss makten.

Nu är det känt att partiledaren Göran Hägglund inte är lika trångsynt som de andra mer konservativa inom kristdemokraterna. Här handlar det om att de liberala krafterna inom kristdemokraterna ska få det politiska dominanta utrymmet som partiets kärnväljare inte företräder.

Själv tycker jag kristdemokraterna ska demonstrera makt genom att gå ur Alliansen om statsminister Reinfeldt väljer att blåsa i säckpipan för ett könsneutralt äktenskap. Kristdemokraternas roll är inte att försöka överträffa vänsterpartiets värderingar utan handla i enlighet med partiets väljare.

Politik handlar inte bara om pengar, utan om att företräda väljarnas värderingar.

Allt annat är falsk lojalitet. Om kd faller platt inför moderaternas värdenihilism finns det inget klassiskt konservativt parti i Sverige som företräder värderingar där äktenskapet är av Gud givet och ett verk av hans kärlek. Problemet är när politikerna tror att de är Gud, som jag misstänker Reinfeldt tro sig vara i sin politiska ingenjörskonst, skapar det ohyggligt mycket trassel.

Då brukar högmod gå före fall.

Information eller propaganda?

11 september lamslog en hel värld. Två höghus som representerade den amerikanska ekonomin föll ihop som ett korthus efter att de blivit attackerade av två vanliga passagerarflygplan. I det läget handlade USA i affekt snarare än att de handlade utifrån en saklig och välgrundad information från underrättelsetjänsten.

Nu lagom till presidentvalet om ett år dras dessa lögner upp till ytan. Frågan är vad amerikanska folket tog president W Bushs uppgifter som - propaganda eller lögn? Själv fick jag mer intrycket att Bush ville göra något för att förändra klimatet i Mellanöstern.

Det gjorde han med råge. Mycket mer än en dödfödd fredsprocess mellan israeler och palestinier som utrikesminister Carl Bildt försöker ingjuta hopp i. En stötesten för många politiker från både höger, mitten och vänster.

Blogga övertygande och förträffligt

Lukas Vestergaard skriver tänkvärt i SVT-Opinion:

Samhällskritik handlar inte längre om att skriva bäst, utan om att producera mest. Om kvantitet, inte kvalitet. Om att nå ut till flest, intyga sin förträfflighet, inte övertyga.

Basin City Blues föreslår Nördtajm och visar läsarna runt i de hajpaste och knepigaste prylarna från Geekologie.

Utrikesminister Carl Bildt har sett filmen Tali-Ihantala tillsammans med kungen. Det är lite svårt att passera posten utan att säga att min morfar var med i nordens största fältslag. Med tanke på att min morfar var från de finare adelssläkterna i Helsingfors så känns det aningen bittert att han gick bort 10 år efter kriget. Wikipedia har sammanfattningen:

De finländska förlusterna i 4:e armekåren uppgick till 1 101 stupade, 6 264 sårade och 1 096 saknade.

Så visst är det övertygande. Till skillnad mot Sverige har Finland haft ett krig, som berör de flesta av finländarna på ett eller annat sätt. Det är alltid någonting som berör och rycker tag i något djupt inom en som förbinder mig med Finland. Trots att jag bott här i Sverige i hela mitt liv och behärskar svenska bättre än mitt eget modersmål.

Det är lättare att acceptera mitt behov av historia än att streta emot det. Historikern Peter Englund skriver:

Samtidigt är distansen också det grundläggande hindret, som det mesta av slitet handlar om att övervinna - inte sällan förgäves.

Som sagt, Lukas Vestergaard, i likhet med många andra trötta skrivare behöver komma över det grundläggande hindret. Distansen för att nå en bredare krets läsare, målet att synas i TV-soffan eller annat behöver ha en större vision. Kanske vore en bloggtidning något? Då med tanke på alla värdefulla texter som finnas att läsas på den ena platsen efter den andra.

Talar Thomas Ardenfors sanning?

Förre pastorn, Thomas Ardenfors, för Karisma Center har blivit intervjuad i Dagen. Församlingen var expansiv och hade många olika slags besökare och representerade en kristendom som tog fasta på det enskilda initiativet på lokal nivå, där det fanns stora möjligheter till bekräftelse från andra i gruppen. Samtidigt drogs ledningen för Karisma med skulder i miljonklassen och hade dessutom ingen ekonomisk styrning mitt i en situationen där det skulle satsas i en mängd olika projekt.

På sätt och vis påminner gamla Stockholm Karisma Center (SKC) om ett företag med en mängd olika projekt, som betalar sina skulder men inte sköter bokföringen. Här går det att skylla på att det saknades ekonomisk kompetens, vilket naturligtvis inte är sant. Svaret ligger i Thomas Ardenfors ledarperson att han inte kunde delegera ansvar till andra. Då menar jag inte de pastorala uppgifter som åligger en församlingsledare, utan det ekonomiska ansvaret.

På sätt och vis drev Thomas Ardenfors SKC som ett företag med en mängd olika projekt och aktiviteter. Sin egen roll var svår att definiera utifrån alla dessa aktiviteter, men ingen missförstod att han hade det yttersta ansvaret. Här kunde han luta sig tillbaka mycket på sin egen far, Jack-Tommy Ardenfors, som är ett starkt namn inom frikyrkligheten.

När det kom till ekonomin fanns ett uppenbart problem. Den makt som Ardenfors skulle delegera till en ekonomisk ansvarig förekom aldrig. På något sätt förutsatte Ardenfors att det ekonomiska ansvaret skilde sig från att han delegerade ekonomisk makt i samma stund som han gav förtroendet till någon ekonomisk ansvarig att hantera församlingens ekonomi. En förvirring som kom att bli ett cancersvulst i församlingskroppen, för att använda mig av en tuff terminologi.

Även motsättningen mellan pastorerna Sven Almqvist och Thomas Ardenfors var tydlig. Mattias Lekardahl har svårt att låta bli att stjälpa över en del ansvar på Almqvist, vars styrkor gjort allt för att skydda hans namn.

Historien om Karisma visar ytterst att det blev en bitter maktkamp mot slutet. Faktum var att det redan var 300 medlemmar som lämnat församlingen på grund av det osunda maktmissbruket verkar varken Thomas Ardenfors eller Mattias Lekardahl vara särskilt bekymrade över att förklara. Jag skrev om detta bekymmer redan i mars 2005.

Kan Tito Beltran ha retat upp feministerna?

Spänningen stiger i rättegången mot den chilenska världstenoren Tito Beltran. Robert Wells säger:

Det har snackats om Tito och brudar, men det gjorde det långt innan den turnén. Vi har känt varandra så länge, och jag skulle ha otroligt svårt att se honom som våldtäktsman.

Själva dramatiken är ett faktum. Artisten Carola Häggqvist har varit och gett sitt stöd för barnflickan, som hon påstår har frikyrklig bakgrund. Att hon överhuvudtaget följde med Tito Beltran in i hans rum är därför ett mysterium. En väluppfostrad flicka umgås inte privat med främmande män - oavsett hur kända de är eller inte.

Sedan står ord mot ord. Därför blir just dramatiken viktig för att övertyga den enväldiga rätten.

Att Tito Beltran svimmar och spyr under föreställningen när han blir förvandlad till Lille Fridolf är därför inget konstigt. En latinamerikansk machostil som blir omformad in i en svensk smått “halvrasistisk” svensk domstol är helt enkelt för mycket för Tito Beltrans kulturella föreställningsvärld.

Här går integrationsprocessen i grotesk hastighet.

Att bli känd i Sverige är svårt. Att dessutom vara chilenare och långt bort från feminismens jämställdhet är inte lätt för en tenor som förväntas representera det mest manliga från Latin-Amerika. Att det råder olika kulturer i synen på kvinnor mellan chilenare och svenskar är därför ett av rättegångens viktigaste kulturella perspektiv.

Särskilt när det gäller andrahandsuppgifter som är en tillåten rättspraxis i Sverige och att händelsen ägde rum år 1999. Det betyder att det pratats i flera år att göra något åt saken.

Helt klart har Tito Beltran retat upp de svenska tjejerna till den graden att de vill begrava honom. Det är ett klassiskt tema som påminner om Don Juan. Även han dör av sin enorma aptit på kvinnor.

Nu dör inte de flesta män. De ger upp rollen som Don Juan. Det är spela offer för kvinnliga lustkänslor.

Förr eller senare har Don Juan i Tito Beltran passerat gränsen. Då får även dramat en karismatisk och andlig prägel som för de förkrossade tankarna till ett nunnekloster - förlåt, munkkloster.

Kommer kd lämna ateisten Reinfeldt?

Ska homosexuella få gifta sig i kyrkan och få samma sociala status som heterosexuella par? Nej, anser kristdemokraterna och lyfter fram en mängd olika starka argument. Som det ser ut idag kommer moderaterna köra över kristdemokraterna, som hotar göra detta till en samvetsfråga. Däremot vill kd inte gå ur Alliansen på grund av detta, vilket innebär att de avsäger sig makten att protestera.

Hur väljarna kommer att reagera på kd:s sätt att avsäga sig ansvaret att protestera återstår att se.

På så vis får de gå med hedern i behåll, och förhoppningsvis kan de politiker som resonerar enligt en vinna-vinna terminologi anse att frågan redan är avgjord och att kristdemokraterna bör kompromissa. Men, hur självklart är det egentligen det att frågan redan är avgjord när media och en statsägd lobbygrupp gjort frågan om homosexuella äktenskap till en kampanj som omfattar en begränsad del av befolkningen?

Ja, det är lätt för ateisten Reinfeldt att ställa sig bakom en samkönad äktenskapslagstiftning. Nu driver han frågan värre än vänsterpartiet. Med vilket mandat gör han det? Om väljarna sviker kd i nästa val för att de inte valde att använda sin makt just nu i syfte att stoppa förslaget med alla medel, så kommer förmodligen kd förlora en mängd väljare som gillar deras familjepolitik.