Talar Thomas Ardenfors sanning?
Förre pastorn, Thomas Ardenfors, för Karisma Center har blivit intervjuad i Dagen. Församlingen var expansiv och hade många olika slags besökare och representerade en kristendom som tog fasta på det enskilda initiativet på lokal nivå, där det fanns stora möjligheter till bekräftelse från andra i gruppen. Samtidigt drogs ledningen för Karisma med skulder i miljonklassen och hade dessutom ingen ekonomisk styrning mitt i en situationen där det skulle satsas i en mängd olika projekt.
På sätt och vis påminner gamla Stockholm Karisma Center (SKC) om ett företag med en mängd olika projekt, som betalar sina skulder men inte sköter bokföringen. Här går det att skylla på att det saknades ekonomisk kompetens, vilket naturligtvis inte är sant. Svaret ligger i Thomas Ardenfors ledarperson att han inte kunde delegera ansvar till andra. Då menar jag inte de pastorala uppgifter som åligger en församlingsledare, utan det ekonomiska ansvaret.
På sätt och vis drev Thomas Ardenfors SKC som ett företag med en mängd olika projekt och aktiviteter. Sin egen roll var svår att definiera utifrån alla dessa aktiviteter, men ingen missförstod att han hade det yttersta ansvaret. Här kunde han luta sig tillbaka mycket på sin egen far, Jack-Tommy Ardenfors, som är ett starkt namn inom frikyrkligheten.
När det kom till ekonomin fanns ett uppenbart problem. Den makt som Ardenfors skulle delegera till en ekonomisk ansvarig förekom aldrig. På något sätt förutsatte Ardenfors att det ekonomiska ansvaret skilde sig från att han delegerade ekonomisk makt i samma stund som han gav förtroendet till någon ekonomisk ansvarig att hantera församlingens ekonomi. En förvirring som kom att bli ett cancersvulst i församlingskroppen, för att använda mig av en tuff terminologi.
Även motsättningen mellan pastorerna Sven Almqvist och Thomas Ardenfors var tydlig. Mattias Lekardahl har svårt att låta bli att stjälpa över en del ansvar på Almqvist, vars styrkor gjort allt för att skydda hans namn.
Historien om Karisma visar ytterst att det blev en bitter maktkamp mot slutet. Faktum var att det redan var 300 medlemmar som lämnat församlingen på grund av det osunda maktmissbruket verkar varken Thomas Ardenfors eller Mattias Lekardahl vara särskilt bekymrade över att förklara. Jag skrev om detta bekymmer redan i mars 2005.
januari 20, 2008 kl. 11:57 pm
Vistt är det skönt att vi alla bara är människor?
Andreas Nielsen:
Varför förbjöd du medarbetarna att ge intervjuer, kommentarer och ha personliga åsikter i samtal med media?
- Jag var pressansvarig och exponerades mycket. Förmodligen handlade det om att jag var pressad, det var ett stort medietryck.
Jois/Pressansvarig för en frikyrkoförsamling kan vara extremt tufft. Tänk själv att vakna upp och både IBRA och Dagen ligger utanför ditt radhus med sina paparazzis och rotar i din soptunna. Vi förstår verkligen pressen.
Thomas Ardenfors:
2004, när det stod klart att den ekonomiska situationen var svår, tog jag upp frågan om samgående med Filadelfiakyrkan med föreståndaren Sten-Gunnar Hedin. Vi började samtala om hur våra verksamheter skulle kunna komplettera varandra. Sven Almkvist och jag var till 100 procent överens om att vi skulle inleda samarbetet…/… Jag trodde på den processen ända till den 19 februari 2005, då jag lämnade min tjänst. Församlingen röstade emot samgåendet i mars. Hade processen fått fortgå hade ingen behövt lida ekonomisk skada. Sten-Gunnar Hedin sa att han hade en lösning.
Hade han gått in med tolv miljoner kronor?
- Det vet jag inte, det får du fråga honom om.
Jois/Ardenfors i ett nötskal: Allting ordnar sig, bara någon annan gör det.
Sven Almkvist:
Och jag var aldrig med på en sådan uppgörelse. Thomas Ardenfors och jag pratade inte mycket med varandra på den tiden. Vi var i en svår sits 2004 och behövde finna billigare lokaler. Att hyra lokal - det var jag med i helt och hållet. Men att hela Karisma Center skulle gå in i Filadelfia - nej. Enligt mitt sätt att se hade Karisma raserat Filadelfia.
Jois/Intressanta kontraster här mot Ardenfors.
Mattias Lekardal:
Varför omarbetades tystnadspliktspappret överhuvudtaget?
- Därför att vi jobbade mer och mer med människor som hade med brott att göra. Vi hade ett avtal med Stockholms stad om att vissa brott skulle rapporteras. Ansvariga på motivationscentret behövde anmäla brott. Och vi behövde uppdatera vårt gamla dokument eftersom själavården utvecklades. Men det blev för hårt kring det här med ryktesspridning.
Jois/Jag är ingen expert. Däremot är jag ganska säker på att “religiös bikt” oavsett församling alltid är belagd med tystnadsplikt som är helig. Att Karisma skulle ha ett tjallaravtal med Stockholms stad förefaller som den sämsta lögnen av alla i den här soppan.
januari 21, 2008 kl. 1:15 är
Det verkade vara som de tog vatten över huvudet i mina ögon. Däremot var de säkert rädda för kritik, vilket jag tycker framgår både under tiden Karisma fanns och efteråt.
Bitterheten från Ardenfors är tydlig, i likhet med offerrollen ifråga om Sven, och Mattias verkar lita på Ardenfors och skylla på honom, och Nielsen låtsas vara en tonåring som inte vågar ta ansvar.
Problemet låg i det dubbla ledarskapet. Jag tycker det ska undvikas så långt som möjligt. Inte apostoliskt ledarskap, men ansvaret ska inte vara ansiktslös som i det här fallet där det var dubbla budskap med ett förvirrat resultat.
Mattias försökte väl samarbeta med socialtjänsten, och blev blåst.
Nej, SKC saknade integritet och ansikte. Inte undra på att det gick som det gick. Ingen idé att gråta över spilld mjölk.
Däremot fanns det gott om hopp och kärlek. Den injektionen behöver kristenheten i Sverige.