Allianspartierna är överens om en sak:
Regeringen ska därför under våren gå vidare med förslaget om att domstol, på samma sätt som i många andra länder, ska kunna ålägga en internetleverantör att ge rättighetshavaren information om vem som hade en viss IP-adress när den använts för ett intrång på internet.
Det blir alltså en lagstiftning som prövas under tre år, vilket är ett sätt att försöka gjuta olja över vågorna. Det ger en framtida regering möjlighet att ta bort eller förbättra lagen och ge tillbaka makten till the Pirate Bay, som flera år fått håna amerikanska företag och svenska kulturarbetare utan några som helst konsekvenser. Generösare lagstiftning än den svenska är svår att finna.
Själv tycker jag Alliansens lagförslag är bra.
Det är frestande att ladda ner filer gratis – och när det blir olagligt så blir frestelsen mindre. Hotet om en anmälan om fildelning, som dimper ner i brevlådan en vacker morgondag, skapar respekt för andra individers personliga verk. Samtidigt blir det här en utmaning för många företag och entreprenörer som vill etablera sin verksamhet över den hitintills snabbaste globala infrastruktur som någonsin funnits på jorden.
En strängare lagstiftning skapar ett förtätat utrymme för att internet ska betraktas som en trovärdig ekonomisk marknad där företagsamhet kan bli lönsam och varaktig. Detta blev ett gruvligt misslyckande i slutet av 1990-talet och en bit in på 2000-talet, då många e-företag i Sverige gick i konkurs. Då ville e-företagen ha betalt för något som fanns gratis på en annan plats.
När lagstiftningen skärps uppstår också en förskjutning. Kulturtjuvarna kommer försöka finna andra vägar för att dölja sin verksamhet och fördela riskerna på ett sätt som gör lagstiftningen omodern. Förhoppningsvis har lagstiftningen då också blivit uppdaterad.










17 mars 2008 kl 00:16 |
Det är inte “frestande” att ladda ner filer gratis. Ordet frestelse antyder att det skulle vara någonting fel med att göra det. Dagens generation lyssnar på vad dom vill, när dom vill. Det betyder inte att artisterna kommer att gå under. Så länge som dom behåller sin popularitet så kommer dom att kunna fortsätta leva gott och så länge dom producerar verk som folk uppskattar så kommer dom att vara populära. Ingen vill se sin favoritartist försvinna. Det är bara att acceptera detta för vad det är och försöka vara nytänkande. Uselt motiverade lagar som denna gör ingen skillnad på hur mycket som laddas ner. Det ökar bara föraktet mot politiker och mot skivbolagen som köpt lagarna.
Respekt för individers “personliga verk” finns redan där, det blir inte starkare men möjligen svagare av att någon på värsta maffia-manér försöker skrämma dig att betala mer pengar än du någonsin kommer äga. Om jag gillar en artist så respekterar jag självklart den artisten och vill att det skall gå bra för den. Vore det då smart av mig att inte stödja artisten med pengar? Nej det vore bara korkat att tro att jag “lurar” dom när jag inte betalar för då lurar jag bara mig själv. Dom flesta är inte så korkade och det inser man nog om man tänker efter. Däremot om jag väljer att ladda ner deras låtar först och betala sen eller göra det omvänt. Det skall dom och du och alla andra skita fullkomligt i.
Internet bör inte betraktan som en “trovärdig ekonomisk marknad”. Det är ett fantastiskt verktyg för att att skicka och ta del av all upptänklig sorts information. Ett verktyg som alla kan ta del av. En miljö där alla kan göra sig hörda istället för att informationen bara går uppifrån och ner. Från en producent (tidning, tv, radio) ner till “massorna”. Internet bör absolut inte inskränkas mer än vad vi bör inskränka våran grundlagsskyddade yttrandefrihet.
E-företagen gick i konkurs för att dom ville ha betalt för någonting som finns någon annan stans gratis. Nu vill skivbolagen ha betalt för distribution och marknadsföring av musik – en tjänst som idag är helt och hållet förlegad. Dom är lika önskvärda och samhällsnyttiga som en person som klättrar upp och ner i ett träd någonstans långt in i skogen där ingen kan se honom.
I övrigt så är det oerhört tjatigt att behöva förklara skillnaden mellan stöld och nerladdning men jag ser till min besvikelse att behovet dyker upp här så håll till godo!
När man laddar ner någonting så görs det en kopia av information. Ingenting försvinner, allt finns kvar (fast dubbelt). När man stjäl någonting så innebär det att man avlägsnar ett föremål ur någon annans ägo. Personen har inte längre kvar det stulna. Därmed åsamkar man honom skada. En nerladdning innebär inte heller att man eliminerar chansen för att upphovsmannen skall få någon vinning av den nerladdade informationen, man kan fortfarande betala om man vill. Tänk på det.