En svår avvägning går mot sitt bittra slut

Tingsrätten i valde att släppa Rödeby-pappan i väntan på dom den 7 maj. Försvarsadvokaten Vidar Wahlestedt anser att Rödeby-pappan ska frias helt på grund av sin allvarliga psykiska störning, Asperger syndrom och ADHD och dessutom depression.

Visst, det är aldrig moraliskt riktigt att döda. Att den gränsen går att förskjutas på grund av yttre förmildrande omständigheter är redan accepterat. En människa med ADHD kan gå till anfall av ren reflex. De saknar impulskontroll. En människa med Asperger syndrom saknar empatisk igenkännande och har en fixerad tankeförmåga där de aldrig släpper målet ur sikte.

De behöver hjälp - inte bli provocerade att agera i sin sjukdom.

Däremot är individer med Asperger syndrom lätta att skrämma och plåga. De kan dra till sig ett gäng plågoandar, som i fallet i Rödeby. Att samhället inte reagerade i tid är också en bristande faktor, vilket gör domslutet förmildrat.

Att sätta en individ med Asperger syndrom i fängelse är både oklokt och dumt.

Att Rödeby-pappan dessutom har depression som kombineras med alkoholproblem gör domen svårare att pröva, eftersom det är ett mer klassiskt sinnestillstånd.

Frågan som tingsrätten ska ställning till är om depression/alkoholismen ligger som grund för det dysfunktionella beteendet eller om det är Asperger syndrom/ADHD som dominerar. Troligen är det en kombination.

Nu tyder tecknen i mordet på 15-åringen vara både kallsinnigt och impulsivt beräknat, vilket gör att Rödebypappan kan betraktas som neurologisk sjuk. Om han var destruktivt påverkat på grund av sitt höga alkoholintag så betyder det att hans depression kan blivit omvänd till aggression.

Nu skulle domen vara aningen lustig om Rödeby-pappan blev fälld.

En neurologisk person med Asperger syndrom behöver vård och oftast en fyrkantigt förutsägbar tillvaro. De med ADHD behöver tydliga ramar och mycket stöd i sin störda uppmärksamhet.

Att sända en sådan till fängelse skulle vara skadligt, vilket gör att 50-åringen behöver få stöd för sina neurologiska funktionshinder.

Nu säger åklagaren om 15-åringen att “han fick betala ett mycket högt pris för sin dumhet och sin kaxighet”. Här verkar åklagaren bortse från att ungdomarna utnyttjade 50-åringens svaga sinnestillstånd för att injaga systematisk skräck i honom.

En normal vuxen man hade kunnat talat ungdomarna till rätta. Nu agerade istället Rödeby-pappan på impuls utifrån tidigare besök. Han tappade helt kontrollen över vilken nivå som är nödvändig för att försvara sig. Att rätten har att göra med en mentalt sjuk människa är därför anledningen till att förmildrande behandling före dom fallit. De bedömer honom vara så pass frisk att han troligen aldrig råkar ut för en liknande situation.

Själv tycker jag rätten ska frige 50-åringen också i domen. En sjuk människa ska inte bli dömd, de ska först och främst hållas friska genom vård som redan finns i samhället. Att Rödeby-pappan accepterar alla former av vård är därför viktigt.