Varför får terrorister härja fritt i klassrummet?

Den frågan är återigen relevant efter att LR:s Mette Fjelkner har redovisat på DN Debatt att 6 procent lärare blir hotade med fysiskt våld och att hela 12,7 procent av alla lärare trakasseras. Hon menar att situationen är oacceptabel och anklagar lärarna för att vara passiva med anmälning till polisen.

Själv har jag arbetat som lärare och blivit både hotad och trakasserad av elever. Det var ingen rolig upplevelse när några kastade sten på sommaren och snöbollar på vintern. Nu hade jag tillräckligt med förstånd att inse att det inte handlade om mig samtidigt som jag då kände en frustration att det fanns för få metoder att komma åt direkta olagligheter.

Den 27 september 2007 skrev jag i ämnet väl medveten om att Jan Björklund har en disciplinär uppgift framför sig:

Själv är jag för att det ska finnas väktare i skolan precis som det finns i tunnelbanorna och på pendeltågen. För det är inte pedagogens primära uppgift att skapa ordning i klassrummet bland tjugo till trettio elever som inte förmår i sig själva att respektera vuxna auktoriteter eller allmänna gränser.

Våldet i skolan är inte lärarens uppgift helt enkelt. När det förekommer våldtäkter, regelrätta misshandel och höger- eller vänsterextrema associationer så ligger det i hela samhällets intresse att komma till rätsida med problemen. Så länge lärarens auktoritet är ifrågasatt och samhället inte vill lösa en oacceptabel situation så är patrullerande väktare den närmaste lösningen.

Elev- och lärarmorden i Torsby/Tuusula i Finland visar att behovet av kontroll är stort när disfunktionella klassrum får koka över utan åtgärder. Eller den knivhuggna rektorn i Kungsängen som utsattes för en bestialisk hämnd. Eller gatuvåldets grymma råhet och statusjakt på Kungsholmen som ytterst infekterar hela skolan.

Nej, det är dags att se på skolan utifrån ett vuxenperspektiv, vilket opinionsmedvetna Mette Fjelkner trycker extra på tangenterna riktad mot journalister som dagligen arbetar med opinionsbildning:

Alla borde vara överens om att det är lika oacceptabelt med våld i skolan som på kontoret eller på tidningsredaktionen.

Varför är detta journalisternas ansvarsområde? Ja, det är en bra fråga. Antagligen för att många värderingar sprids genom massmedia och skapar nytänkande. Om svensk massmedia är med på tåget att det ska vara modigt att vara ödmjuk i klassrummet - är mycket vunnet.