Kristdemokraterna sviker sin egen etik

Engagemanget har ökat efter att FRA-lagen klubbades igenom i riksdagen. Thomas Matsson, chefredaktör på Expressen, säger till Resumé att han kanske kommer mejl-bomba självaste FRA:

Vi kommer aldrig att underordna oss en lag, antingen den handlar om FRA, Säpo eller polisens möjligheter att avlyssna, som hotar våra källor.

Detta är nu gjort. Riksdagen har fått in över 500.000 mejl, berättar SvD, till riksdagsledamöter som röstade ja till lagen.

Från kristdemokratiskt håll hörs det inga protester mot FRA-lagen:

Kristdemokraterna anser det vara viktigt att värna både Sveriges säkerhet och medborgarnas integritet. Således är vi nöjda med förslaget som vi anser garanterar både trygghet och integritet.

Samtidigt är frågan inte så enkel från kristdemokratiskt håll. Kristdemokrater som ger sig ut i debatten poängterar ofta den mänskliga värdigheten och integriteten i den medicinska forskningen och menar att den tunnas ut. Integriteten behöver stärkas och det handlar om att mänskligt liv inte ska kunna hanteras på ett respektlöst sätt.

På samma sätt går det att argumentera för personalism även på detta området. När en statlig myndighet som FRA får möjligheten att övervaka trafiken på Internet så kränks det mänskliga värdet till grunden, eftersom det innebär att staten får möjlighet att övervaka viktiga delar av en människans inre liv, vilket kan leda till att det mänskliga värdet sänks. Även naturrätten ger en kristdemokrat möjligheten att motsätta sig delar av FRA-lagen på ett enkelt sätt.

Nu är kritikerna tysta i kd. Trots att FRA-lagen går emot flera viktiga principer i kristdemokratisk etik.

För att inte nämna den kroppsliga integriteten, som DN:s ledare belyser på ett elegant sätt. Här planerar socialminister Göran Hägglund (kd) att ge polisen tillåtelse att kika in PKU-registret.

FRA behandlar personliga integriteten lättvindigt

Ingvar Åkesson, generaldirektör på FRA, svarar i SvD Brännpunkt i en het debatt som är skapad i bloggosfären:

Med­arbetare och deras familjer utsätts för hot, till och med hot om våld. Hur kan debattörer som värnar demokrati och integritet välja sådana uttryckssätt?

Nu kan de fildelare som känt sig hotade av polisanmälningar som börjar trilla in efter januari 2009 andas ut:

FRA kan alltså inte spana på inhemska företeelser. Därmed faller påståendet att FRA skulle jaga fildelare lika platt som att FRA skulle spana på svenska folket i övrigt.

Sedan finns det som sagt luckor, men de luckorna är tydligen inget som utrikesminister Bildt tänker utnyttja för att jaga svenskar:

Alldeles lätt att ge konkreta exempel som är aktuella är det inte, och det av det enkla skälet att vi då skulle avslöja en del av den kapacitet vi har.

Kanske är det skönast att veta att Sverige har en hög kapacitet och att det handlar om en främmande terminologi för vanligt folk, som ”rikets säkerhet”, ”främmande yttre hot” och så vidare. Den terminologin har varit tydlig för en grupp insatta, men i och med globaliseringen tränger de lokala villkoren innanför skinnet.

Låt mig bara lyfta ett varningens finger. Vart är egentligen vårt svenska samhälle på väg?

Den rumsliga integriteten är viktig och behöver stärkas. Ingen vill ha främmande besök av ett gäng skräckinjagande poliser som får rätten att granska ens liv framför datorn. Idag är det fullt möjligt att granska en människa utifrån föresatsen att individen är misstänkt för ett brott som kan ge uppemot 2 års fängelse.

Redan där borde lagen om integritet sträcka sig längre. För om FRA får en oönskad genomslagskraft så har den statliga polisen rätt att agera redan utifrån blotta misstanken. Då inte bara öppna ens filer i datorn utan även vilka sidor på Internet individen besöker. En sådan brottsundersökning kan ske på distans.

Att blåögt tro på den goda statliga kontrollen är aningen naivt. Det trodde jag var känt sedan länge. Frågan borde ställas utifrån vilka vägar som nu öppnats för polisen och vad för tryck som behövs på FRA för att en uppluckring av den så kallade personliga integriteten ska ske.

Det finns tyvärr anledning till protester. Det finns anledning till oro för att individers integritet behandlas på ett lättvindigt sätt. Vad är detta om inte hotfullt uttryckssätt?

Inte bara för fyra procent av befolkningen

Miljöpartisten Birger Schlaug är en mycket intressant politiker med bred spännvidd. På sin blogg poängterar han distansen mellan folkrörelsepredikanten, kd:s grundare, Lewi Pethrus och dagens kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell:

Det första partiprogram man tog fram var till stora delar mycket radikalt. Ekonomiskt stod man till vänster – det där med att kasta ut månglare ut templet var viktigare än att släppa in dem i politiken.

Visst, Schlaug har rätt. Mats Odell är mer politiker än folkrörelseledare liksom Lewi Pethrus var mer folkrörelsepredikant än politiker.

Nu går det diskutera detta på en bredare nivå. Här följer några klipp från lokala tidningar runt omkring Sverige. Hallandspostens ledare skriver med betoning på könsneutrala äktenskap som het politisk fråga:

Kd behöver symbolfrågor som kan föra partiet framåt, samtidigt som det blåser ideologisk motvind.

Sydöstrans Hans Bülow skriver:

Men nöjer sig de fromma värdekonservativa i partiets bas med politisk ingenjörskonst?

HD trampar på en öm tå ifråga om kd:s politiska strategi:

Däremot har satsningen på att flytta upp spelet i banan lett till det bekanta dilemmat att försvaret har öppnats upp, där en mer defensiv hållning hade bidragit till ett mer kompakt och svårgenomträngligt parti.

Överhuvudtaget en läsvärd artikel som diskuterar politiken ur ett fotbollsperspektiv. Nåväl, svänga med orden och politisk ingenjörskonst är två olika saker. För kd handlar det om att tillfredsställa sina centrala värdekonservativa väljare som fått väldigt lite för sin ideologiska hållning, som hamnat på torken.

VLT tar pulsen utifrån kd:s balansgång på fyraprocentsspärren och menar att kd har en tydlig identitet, men också annat är tydligare:

Samtidigt som partiledaren Göran Hägglund skall leta sig fram till nya väljare måste han hålla den moralkonservativa kärntruppen på gott humör.

Så har vi Stockholms-tidningarna som ska vara värst i landet. Expressen-liberalerna med kraftig lutning med frillan åt vänster hyllar kd:s kompromissförslag om könsneutral lagstiftning. SvD:s P J Anders Linder skriver också om kd:s inriktning:

Det finns en längtan efter att bli alldeles vanlig så att man får vara i fred. Det är fullt förståeligt, men blir man alltför vanlig kommer man att få vara i fred för väljarna också. Det finns så många andra och mer inarbetade märken där i mitten.

Ja, precis. I mitten är blommorna många. Där finns i princip alla partier.

Norrbottens-kuriren skriver retoriskt:

Kanske lite väl optimistiskt att sikta så högt, men något annat vore väl inte att vänta från ett parti som står på kristen grund [med] insikten om människans ofullkomlighet.

Aftonbladet Olle Svenning odlar besvikelsen i vänsterns eget bombvardagsrum när det gäller kd:s politik.

Sedan länkar Jinge fel till artikeln, utan att ha pratat om kristdemokraternas politik, men jag antar att det är censurgöringens krafter som varit verksamma.

Själv tycker jag kristdemokraterna har börjat växa som parti.

Kd är ett litet parti med väldigt stor politisk betydelse och representerar en del av befolkningen som vågar stå upp för värderingar som inte alltid är så bekväma, men ändå mycket långt ifrån fundamentalistiska. Betoningen på familjen och de äldre är tydlig och de insatser som kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell gör på det ekonomiska området i regeringsställning är ytterst en bred vinst för hela svenska folket – då inte bara fyra procent av befolkningen.

Kraven växer på den övervakade medborgaren

F.d. FRA-chefen Anders Wik skriver i DN att ”vi måste kunna lita på att de som övervakar gör sitt jobb” och utrikeschefen Carl Bildt triumferar att ”Sverige behöver en väl fungerande nationell underrättelsetjänst”.

Fortfarande är det väldigt diffust vilka som kommer bli övervakade. Enligt den vänsterintellektuella bloggaren Svensson så har Sverige ett heltäckande avtal med USA:

STRESSING that physical and cyber-based critical infrastructures and other homeland security capabilities, both governmental and private, are essential to the operation and security of the Parties’ respective economies and governments;

Säkerheten som FRA kommer bygga upp har inte endast ett svensk intresse av vad som händer utanför Sverige, utan lägger också grunden för en fördjupad lagstiftning för Internet. Nu när det finns möjlighet till övervakning så finns det också möjlighet att definiera nya sorters förbrytare. Den utvecklingstrenden kommer bli politiskt möjlig att betona till år 2010.

Vad USA vill är redan känt.

Frågan är vilket parti som vågar ta täten. Frågan är vilka brott som är viktiga att definiera på nätet – och om det i framtiden finns möjlighet för en global jurisdiktion.

Finland överväger Nato-medlemskap

Finlands utrikesminister klagar kraftigt på sina landsmäns inställning till Nato. Uttryckligen har han sagt att finländarna lider av ”Nato-fobi” och att finländarna lever kvar i tiden då Sovjetunionen reagerade:

Nato betraktas utifrån Kalla Krigets linser.

Det är starka påståenden, och ger mig rätt i mina föresatser om den rysskräck som idag ligger som grund för många av försvarets insatser. Idag räknar många ner den ryska demokratin, men faktum är att den ryska demokratin blir stabilare. Journalisten Anna Politkovskaya är en symbol för de reaktionära krafter som funnits, men idag finns en större tolerans och öppenhet, vilket inte minst märktes under fotbolls-EM då Ryssland spelade mot Spanien.

Den ryska statliga representationen var minimal.

Finske utrikesminister Alexander Stubb menar att EU och Nato är två olika sidor av samma mynt och att ett medlemskap är en praktiskt fråga och inte en ideologisk. Alexander Stubb har pratat med avgående Nato:s generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer om medlemskap och sagt att det inte är aktuellt förrän vid år 2011.

Utrikesminister Stubb ska träffa Nato:s generalsekreterare vid två tillfällen per år, vilket i praktiken betyder att finländarna har att i framtiden ta ställning inför ett Nato-medlemskap. Finland har idag 119 soldater av totalt 50,000 i Afghanistan och 450 i Kosovo av totalt 6,000.

För svensk del har utrikesminister Carl Bildt sagt att han omprövar ett svenskt Nato-medlemskap om Finland går före. Det bästa vore om Finland och Sverige blev medlemmar vid samma tillfälle.

Översättning finns på Google Translate.

Bland äppelskrutt och bananskal

Birger Schlaug skriver klokt till kyrkliga ledare och kristna bloggare i tidningen Dagen:

Jo, det finns medvetna kristna journalister och bloggare som reagerar – men själva samfunden? Är det som vanligt så att kyrkor vaknar för sent? Fegt och kryptiskt? Precis som man gjort när det gällt miljöförstöring, gentekniken och mycket annat. Åtskilliga gånger har kyrkorna varit några av miljörörelsens motparter.

Miljön har alltid varit viktig – både i och utanför kyrkans miljö. Åtminstone för mig: Att inte kasta skräp i naturen, då inte ens tuggummi eller glasspinnar. Bananskal och äppelskrutt har varit okey att kasta lite snyggt in bland löven.

På 1990-talet blev det mer avancerat och kraven på det andliga och samhälleliga samvetet växte. Då kom sorteringen av sopor in i bilden: Papper, kartonger, färgat respektive ofärgat glas, kompost, miljöstationer, batterier med mera.

Själv källsorterar jag sparsamt. Ibland struntar jag i sorteringen och kastar allt i soppåsen. Då får jag påminnelser.

Samtidigt är det fantastiskt att jag kan leva i ett sådant här överflödssamhälle. Även om jag inte är övertygad helt om hur fantastiskt samhället är så får jag varje morgon rent vatten, sova i ett varmt rum under duntäcke och frukost på köksbordet.

Jag kan välja mellan minst fyra olika schamposorter, där två är av högre kvalité. Rakningen sker utan några som helst misstag, vilket är något jag minns från min barndom hur far plåstrade sitt ansikte med toalettpapper innan han for till jobbet. Utvecklingen går framåt.

Kläderna jag har på kroppen är också ett val. Utan att jag är särskilt rik, är jag ändå priviligerad.

Det är privilegierat att vara människa – i Sverige.

Blir vi lika paranoida som i USA?

Statsminister Fredrik Reinfeldt har talat. Först en beskrivning av oppositionen i de egna leden:

Jag har varit med om detta förut. Man driver upp en stämning och en beskrivning som ligger långt ifrån vad lagstiftningen handlar om. Och ändå fortsätter debatten på det sättet.

Det håller jag med om. Å andra sidan, debatten är minst lika viktig. Att den kom i 11:e timman har varit bra. Det har varit uppfriskande!

Tekniken har utvecklats och integritet går att baka in i själva systemet. FOI:s generaldirektör Madelene Sandström har själv uttryckt det i september 2005, vilket inte ens noterats i debatten om ökad övervakning och integritetsskydd. Även statsminister Reinfeldt är inne på linjen om integritet:

Hur ska vi kunna föra en samhällsdebatt med någon som påstår att det som står i lagstiftningen, det står inte där?

Helt rätt har han inte. Det står faktiskt där i propositionen 2006/07:63 att det kan drabba den enskilde marginellt:

Intrånget i den personliga integriteten blir därmed marginellt. Emellertid kan det inte uteslutas att verksamheten kan komma att innefatta inhämtning av information, t.ex. om mellan vilka viss kommunikation äger rum, som är känslig ur integritetssynpunkt.

Just detta samhälle som idag växer fram i Sverige har ingen mindre än författaren Jan Guillou förutspått någon gång i mitten av 1990-talet i sin romanserie om Carl Hamilton. Frågorna fanns redan där, men det fanns ingenting att relatera till. Hur ska en demokratisk nation skydda sig mot terrorismen? Redan då fanns risken för att staten skulle tvingas att bevaka sina medborgare på ett odemokratiskt sätt.

Ledarskribenten Hanne Kjöller antyder om detta i DN:

Vi får välja mellan två block där inget av dem respekterar grundlag, personlig integritet och medborgarnas frihet.

Att terrorismen är särskilt knuten till Islam gör inte saken lättare, eftersom radikala grupperingarna är knutna olika moskéer som sprider ett antisemitiskt och västfientligt budskap till världen. Här försöker Europa medvetet särskilja mellan Islam och terrorism, vilket inte är alldeles enkelt. Med tanke på Europas historia har övervakningen missbrukats, vilket gör att övervakningen också blir kraftigt ifrågasatt av medborgare.

I det här fallet, med Europas skamfilade rykte i ryggsäcken, får staten, Storbror, uppgiften att skydda medborgarnas integritet i jakten på terrorister. Nu riskerar jakten efter terrorister utnyttjas för att komma åt fildelare, pedofiler och kriminella. Här tvingas Storebror skydda även de laglösa – även om brottet pågår mitt framför den egna näsan.

Frågan är om Storebror motstår frestelsen. Frågan är om vi medborgare blir lika paranoida som USA?

En hemlös liberal med politiska illusioner

Johan Norberg är upprörd:

Tro mig, alliansen har inte en aning om vad det är de har ställt till med när de har drivit igenom denna gamla (s)-idé.

Faktum är ju att idén har representation i en ny militär och civil hotbild som helt klart har behövt uppdateras. FRA-lagen erbjuder regeringen att göra motstånd för att försvara demokratin.

Sedan att liberalerna medvetet valt att skjuta in sina illusioner i politiken är i sig ett misstag. Skiljelinjen har gått mellan värdenihilismen och dess ingångar i vänsterrörelsen och liberalismen, vilket även återspeglar sig i bloggosfären där vänstern och liberalerna har samsats om utrymmet i rubrikerna.

Nu när Sverigedemokraterna får 3,9 i en SIFO-mätning blir det tydligt att värdenihilismen är ett problem för svenska folket. Här har kristdemokraterna ett tydligt ansvar att visa att värderingar har vikt, men även andra partier med värdekonservatism är välkomna att skjuta fram sina positioner.

Jag får stöd för min analys av självaste Göran Greider som skriver i Metro:

Elfte-septemberhändelserna bidrog också till att knäcka den vänstervåg som började ta form under nittiotalets sista år. I snart tio års tid har nog många med mig haft en känsla av att vi levt i ett slags permanent krigstillstånd: den mesta samhällskritiken har ställts in. Men så, under de senaste veckorna, är det som om kedjorna lossnat på allvar: Plötsligt full proteststorm mot den nya avlyssningslagen.

Men, Sverige behöver uppdateras. Det går att tekniskt också skydda integriteten, vilket många missar.

Missar är kanske fel ord. Snarare utnyttjar för att skjuta fram sin egen position i ett missförstått landskap.

Differences in the color red

Russian journalist Julia Latynina writes in Washington Post:

The right to commit crime has become part of official privilege. If the victim doesn’t raise a fuss, no one is punished. If the victim appeals to the public, he or she is harshly punished. The very fact of appealing to the public is perceived as a challenge to the regime. But who laid down these rules of the game? Who never punishes his friends? Putin.

Latynina forgets that Russia is a democracy which is undergoing strong development where old structures are being replaced by new ones. Rather than dismissing the Russian democracy and placing it on a countdown to Mars, it should be taken to account.

There is reason to believe in the Russian democracy. There is far more hope for Russian democracy than the Chinese. There are differences between a slow, steady democratic development and a fast market economy with limited democratic rights and freedom.

There are differences in the color red.

Politiskt oro från farmen Lidingö

FOI:s generaldirektör Madelene Sandström skrev 20 september 2005 på Brännpunkt om temat övervakning och integritet:

Med ny teknik kan vi alltså skydda individens integritet när kraven på ökat skydd mot såväl samhällsfunktioner som individer ökar. Det kräver att ett flertal aktörer i samhället, som nu påverkar utvecklingen, ser och förstår möjligheterna och agerar tillsammans men också omprövar rådande sanningar om övervakning.

Just här tycker jag media försöker knipa många billiga poänger. Då genom att påvisa att övervakningen kommer att vara privat. P J Anders Linder tycker jag blåser på de fördomar och oro som finns för att övervakningen som FRA ska stå för kommer att rikta in sig på enskilda individer och deras personliga vanor.

Oron märks i följande uttalanden av P J Anders Linder:

Det finns trots allt andra partier. Det vore konstigt om inte sd försökte profitera på försvarsfrågan och om inte piratpartiet får medvind av Lex Orwell.

Om omprövningen av rådande sanningar inte sträcker sig längre än till George Orwell Nineteen Eighty-Four så blir jag orolig.