DN:s ledarskribent och politiske redaktör Niklas Ekdal hoppar av sitt chefsuppdrag efter 14 år. Han skriver med egna ord på Karin, PM & Leos blogg.
Själv måste jag säga att nu försvinner en hel del balanserad inrikespolitisk debatt rakt ut i tomma luften. Nu kommer han softa som frilansjournalist. Tydligen var inte chefsuppdraget särskilt lockande, då sekreteraren ersatts av datorn.
Aftonbladet skriver under den uppseendeväckande rubriken “Robotar – våra nya sexpartners?” att professor Danica Kragic i datalogi tror att sociala behov kan tillfredsställas och nämner i samma veva höga krav på arbeten som en huvudorsak till isolering och ensamhet.
Lite skämtsamt så kanske roboten är vår näste perfekte chef – eller bästa medarbetare.
Allvaret i Niklas Ekdals påpekanden finns i de orealistiska krav som ställs på dagens arbetare. Det finns naturligtvis en gammal lösning även på det.
Anette Kullenberg skriver på samma blogg om om listige, falske och starke Bacchus:
Vi är glädjedödare, alla vi svenskar. Deprimerande att tänka på. Bäst att ta sig en sup så man blir lite gladare.
Frågan är om det symboliskt varit bäst för Ekdal med en torr enrisbuske eller en tillfälligt svalkande ricinbuske som tröst i det nya tillståndet som sacratio capitis.
