Det finns få saker som gör mig upprörd som parkeringsböter. För inte mindre än en månad sedan åkte jag till Bålsta Centrum för att handla. Utanför har de en stor parkeringsplats som kräver p-skiva. I 20 minuter var jag inne och handlade och fick böta 300 kronor.
Tiden var så knapp att parkeringsvakten hade stått och spanat efter bilar som slarvade med p-skivan. I vanliga fall är det tillåtet att stå på platsen i 3 timmar. Nu blev jag 300 kronor fattigare.
Orättvist? Nu var det jag som slarvade, men 300 kronor är mycket pengar för en arbetslös.
Jag gick fram till parkeringsvakten som knappade på en liten datamaskin.
”Det är vår bil. Kan vi inte få slippa betala avgiften?”
”Nej, det är försent. Jag har redan skickat iväg uppgifterna”.
Nåväl, jag är inte den som lägger ner energi på att ringa runt till myndigheter och klaga, men jag känner igen mig i Curts berättelse. Att behöva gå till Plus i SVT för att få rättelse mot en handläggare säger en hel del om den lilla människans ställning i relation med parkeringsmyndigheternas maktfullkomlighet.
Själv stod jag på plats och begärde lite förståelse, men si, det var att begära för mycket det också.
15 oktober 2008 kl 20:45 |
det stämmer det vakten sa att han inte kunde göra något deras nya system gör det omöjligt för dem att ha någon makt över lappen efter att de har godkänt den vilket de gör när de skrivit ut den…
både surt för vakten och för parkören