Det är glädjande nyheter när Aftonbladet meddelar att kd:s partiledare Göran Hägglund ökar i popularitet med 4 procent från 25 till 29. Ökningen har ingen särskild anledning menar Aftonbladet, men jag tror mycket handlar om Göran Hägglunds positiva hållning i frågan om könsneutrala äktenskap.
Här har kd visat att de inte är främst ett fördömande parti av olikheter bland människor, utan ett parti som tolererar och accepterar olikheter som skillnader under ett och samma tak. Det ska kunna gå att vara både troende och ateist, hetero- eller homosexuell och samtidigt tillhöra kristdemokraterna. Att se till vad som förenar än vad som skiljer är viktigare än att peka ut människor som inte följer en strikt religiös mall.
Det är en grundläggande mänsklig rättighet att låta människor själva avgöra vad som är bäst för dem själva och att de blir betraktade som andligt hela även innanför kyrkans väggar.
När kd gör denna omsvängning i sin politiska modell är det viktigt att Göran Hägglund har ett brett svenskt stöd. Kd är känt för att vara en nej-sägare, men inget hindrar konservativa från att acceptera ett liberalt samhälle som omfamnar och accepterar könsneutrala äktenskap.
Själv har jag tidigare varit dogmatisk i dessa frågor, men efter samtal och dialog har jag förstått att det inte handlar om dem, utan om min egen bristande förmåga att acceptera andra människor. Även de laglärda var ivriga att ställa Jesus mot väggen när de frågade vilken lag som var viktigast i lagen (Matt 22:36-40). Då svarar han ”du skall älska din nästa som dig själv” eller i New King James Version ”You shall love your neighbour as yourself”.
Tack till alla besökare till min blogg. Jag ligger just nu aningen lågt med poster och passar på att vila upp mig.
Samtidigt passar jag på att gå tillbaka till mitt gamla bloggtitel ”Under den lugna korkeken”. För de som länkar till bloggen är det enklast att använda mitt efternamn. Anledningen till att jag använde ”Under den svarta natthimlen” som titel för bloggen var att Spindelmannen var min favoritserietidning som liten.
”Under den lugna korkeken” har funnits 19 februari 2005, vilket innebär att när vi går in i mitten av februari 2009 har jag bloggat i fyra år. Demokrati är fortfarande ett av mina hetaste ämnen. I en global och lokal värld är detta inte en självklarhet utan aktiviteter som sker en dag i taget.
Peter Englund har intervjuat sig själv, vilket är en teknik som jag själv praktiserat sedan 1997. Det är ganska spännande, eftersom kommunikationen sker mellan ”jag” och ”mig” där även ”det” är inblandat.
En som fångar den andliga aspekten i detta är Eckhart Tolle. Det bästa han säger som ansluter till ”det” kommer i slutet av klippet.
Nu till en liten konversation där jag intervjuar mig själv angående julen:
Jag: Vad anser du om julen?
Mig: Du syftar till rubriken ”God Jul”?
Jag: Men, även allmänt också.
Mig: God är en tolkningsfråga, för mig innebär den julklappar, god stämning, mer levande skyltfönster, jultomten.
Jag: Tror du på tomten?
Mig: Nej, men han är en harmlös figur som föreställer det goda som människor kan välja att vara under julen.
Jag: Kan tomten vara en kvinna?
Mig: Jag var mest rädd för tomtens skägg som liten. Om tomten hade varit en kvinna så hade bysten varit den mest kvinnligt framträdande symbolen. De anspelar till helt andra toner.
Jag: Du menar sexualitet?
Mig: Lika lite som skägg anspelar till auktoritet, lika lite anspelar byst sexualitet.
Jag: (tyst)
Jag: Så vad är god?
Mig: Det är känslan bakom julen. Summan av alla människors handlanden som de gör för varandra.
Jag: Är jag god?
Mig: Godhet är inget som går att konservera. Den uppstår i nuet, men ingen äger den. Inte ens du.
Jag: Nu blev det så där mystiskt att jag inte förstår någonting.
Mig: Precis därför. Poängen ligger i att förståelsen upplöses i perception. I upplevelse.
Jag: Så, God Jul.
Mig: God Jul.
Många söker sig till offentligheten medan andra söker sig ur den. Att vara eller inte vara är den ständiga frågan, från situation till situation. Nu lämnar Svenska Akademiens ständiga sekreterare Horace Engdahl sin offentliga post till förmån för den yngre historikern Peter Englund.
Själv tycker jag Peter Englund bemästrar symboliken i situationen klokt. I hans senaste post, daterad den 16 december, befann han sig i Paris. Ren tillfällighet? Nej, självklart visste Peter Englund om nomineringen. Då på samma sätt som Horace Engdahl som fick rådet att ”hålla sig undan några dagar” och vid tillträdet som ständig sekreterare befann han sig lägligt i Paris när media sökte honom. Peter Englund verkar också följa det rådet.
Blixtarna är fokuserade på Horace Engdahl. Han har blivit prövad ända till karaktärens djupaste hål under sin tid som ständig sekreterare.
Peter Englund är betydligt generösare på sin blogg och därmed lättare att lära känna. Texter som han författar från sin stuga i stugornas Uppsala.
Själv tycker jag det är stimulerande att läsa böcker av Peter Englund. ”Förflutenhetens landskap” tillhör mina favoriter. Poltava som finns bland favoritböckerna i sovrummets bokhylla har jag inte ens läst. Jag tror nog att det mer hänger ihop med min inbitna vilja att inte läsa böcker som blir rekommenderade, och min förmåga att vilja upptäcka saker och ting själv i texter, än att följa den gängse dammen av böcker.
En av Peter Englunds bästa förmågor är att väcka intresse för historiska artefakter i vanliga människors situationer och genom hermenutiken beskriva upplevelser genom historien.
Den kulturella inriktningen är tydlig. Det blir den franska nonchalismen som eftersträvas framför den amerikanska pragmatismen. I Sverige är som bekant snällismen en typiskt eftersträvsamt karaktärsdrag.
Ella Bohlin blir kd:s förstakandidat till EU-parlamentet. Själv tycker jag det känns bra att hon ställer upp, eftersom det innebär att kristdemokraterna kan locka till sig fler röster från förstagångsväljare, men även attrahera många modernt konservativa som liberala företrädare i partiet. Än finns det utrymme för debatt kring nomineringskommitténs förslag då partifullmäktige beslutar detta den 16 januari 2009.
Ella Bohlin säger i en Youtube-intervju:
Jag är en egentligen en helt vanlig tjej och jag vill vara en representant för unga människor i Europa. EU politik kan kännas så torr och trist men jag lovar att ”hotta” upp debatten.
Idag hade jag möjligheten att stå vid Sergels Torg och företräda kristdemokraterna. Det var spännande att få möta många förbipasserande människor och bjuda på ett urval av kaffe, glögg, russin och mandlar, pepparkakor och godis.
Det var flera saker som jag noterade. Ett gäng ungdomar kom fram till mig och frågade försynt om vad kd tycker om fildelning. Jag svarade att kristdemokraterna inte vill jaga en hel ungdomsgeneration, men att Alliansen är beredd att hjälpa de branscher som är drabbade av fildelning. Det är kompromiss som låter motsägelsefull, men att fildelning kan bli ansvarsfull för den enskilda människan är inte omöjligt i sig.
En grupp ryssar kom också fram till mig. Jag frågade dem om vad de ansåg om den demokratiska utvecklingen i Ryssland efter valet av Dmitri Medvedev. De uttryckte hopplöshet inför att påverka myndigheterna och hade svag tilltro till en positiv utveckling. Han trodde inte Ryssland skulle bli fullt demokratiserad förrän om femtio år. Själv är jag betydligt mer optimistisk.
En ukrainare kände däremot hopp inför framtiden, trots att NATO för tillfället är uteslutet. Ett medlemskap i EU trodde han inte var möjligt förrän om tio år.
Ett gäng från Syrien bad mig att betrakta de muslimska länderna som religiösa diktaturer och de varnade för att Sverige skulle ge religiöst troende muslimer alltför stort utrymme i media. Själv har jag inte satt mig in i frågans utveckling, men förklarade för dem att Sverige var ett djupt religiöst samhälle för några hundra år sedan. Att det finns erfarenheter i samhället som räcker till även för dem.
Samtidigt brinner det i Malmö. Miljonprogramsområdena från 1970-talet känns deprimerade – gråa hus och en mörk himmel. Här tycker jag det borde bli tillåtet att måla om fasaderna och ge grannarna större makt att förändra sin egen lokala omgivning.
Att låta någon annan göra det är inte alltid rätt väg. Att samhällets resurser riktas till de ekonomiskt svaga i dessa områden är viktigt. Många av de kan faktiskt själva göra stora delar av jobbet.
Finansminister Anders Borg tar upp sitt misstag med att strama åt a-kassan, vilket drev 500,000 ut i kylan:
Men jag får nog säga att höjningen hade större effekter på medlemskapet i a-kassan än vad jag skulle ha trott.
Pressen är hårt mot Borg, vilket märks om inte annat i bloggosfärens klagovisor. I Tyskland är förbundskanslern Angela Merkel betydligt hårdare uppvaktad av Frankrike, Storbritannien och Italien som vädjar om hjälp, men hon ger inte vika utan har som högsta mål att hålla budgeten i balans. Här får hon väljarna med sig.
FN:s chefekonom Rob Vos tror nu att detta är den värsta globala krisen på 80 år.
Att finansminister Borg gör detta utspel visar på en villighet att försöka rätta till saker och ting som var avsedda för att mota svenska folket ut på arbetsmarknaden. Nu när marknaden svänger och arbetslösheten stiger så handlar det istället om att försöka skapa ett system som fortsätter att stimulera konsumtionen.
Av de 170.000 som fått jobb sedan Alliansen kom till makten kommer 145.000 att förlora sina jobb. Det ger en nettovinst med 35.000 individer fram till år 2010, men ett alldeles för bristfälligt resultat för att Alliansen ska kunna påstå att de lyckats med jobblinjen.
Samtidigt är jag alldeles för osäker på AMS:s prognoschef Tord Strannefors siffror. Det kan lika gärna vara flera. I USA har miljontals människor förlorat sina jobb. Sverige är ett exportkänsligt land och det kommer även innebära att flera jobb försvinner.
Nu börjar även effekterna av Barack Obama märkas i den israeliska politiken. Den amerikanska politiken har efter president George W Bush handlat om att lämna konflikten mellan israeler och palestinier i fred.
Israels premiärminister Ehud Olmert kallar de israeliska bosättningarna på Hebron för pogrom.
Tidigare har USA:s president-elect Barack Obama i sin utnämning av Hillary Clinton till utrikesminister lagt betoning på (1) säkerhet mot terrorism, (2) kärnvapenhoten från Nordkorea och Irak och i tredje hand kom (3) konflikten mellan israelerna och palestinierna.
Det är inte svårt att förstå budskapet på Barack Obamas blogg:
Jag ber dig att tro. Inte bara på min förmåga att genomföra verkliga förändringar i Washington… Jag ber dig att tro på din egen.
Roy B Alterman på Al-Hamatzav skrev tidigare i november 2008 om effekterna av Barack Obamas politik i Mellanöstern:
För att säkra internationell fred och stabilitet krävs att Obama, tillsammans med EU, Kina och Ryssland, uppfinner en gemensam, pragmatisk och konstruktiv policy för Mellanöstern. [---] Obama bör också se upp så att han inte blir alltför insyltad i den här frågan. Ett aktivt engagemang kan lätt förvandlas till att man sjunker allt djupare ner i den israelisk-palestinska kvicksanden.
Å andra sidan finns det gott om kvicksand. Situationen i Irak, Afghanistan och Nordkorea. Förhoppningsvis väljer aktörerna själva att ta några kliv ur sanden själva. Då likt Ehud Olmert som börjar förstå att israelerna själva har ett ansvar. Då att inte trycka sin egen traumatiska historia i halsen på sina grannar.
Jag är smått orolig över ledarredaktionen på Aftonbladet efter dess starka uppmaningar till regeringen att gå in för att stödja bilbranschen, vars bilmotor inte har förändrat sig knappt något alls på 100 år. Att de dessutom vill att regeringen ska kasta ut extrapengar till olika samhällssektorer gör mig dessutom osäker.
”Inget extra” skriver IP. Själv tänker jag på Barack Obamas hållning i den ekonomiska krisen där 533,000 amerikanare förlorade jobbet förra månaden. Den värsta på 34 år:
Det finns inga snabba eller enkla korrigeringar till denna kris, som har många år på nacken – och det blir troligtvis värre innan det blir bättre. Men nu är det dags att reagera med en brådskande lösning för att sätta tillbaka människor i arbete och få vår ekonomi på fötter igen.
Samtidigt ger denna smärtsamma kris oss möjligheten att förändra vår ekonomi. Då till att förbättra livet för vanliga människor genom att återuppbygga vägar och modernisera skolorna för våra barn, investera i gröna energi-lösningar i syfte att bryta vårt beroende av importerad olja, och göra en tidigt delbetalning av de långsiktiga reformer som kommer att växa och stärka ekonomin för alla amerikaner under de kommande åren.
Just precis. Att bevara en gammal omodern industri är inget självändamål i sig. I själva verket är det att motarbeta en grön miljö.
Men, ärligt talat, vem ska åka alla dessa bilar som ingen har råd att köpa på grund av miljöskatter? Nej, bilindustrin behöver tänka om. Det är bara jämföra den digitala utvecklingen med bilmotorerna. En Intel-processor motsvarande 3,1 GHZ har sedan 1980-talet moderniserats med 800-900 procent. Hur mycket har en bilmotor moderniserats under 30 år?
Ändå köper folk gammalt plåtskräp och kör omkring på vägarna. Det är denna industri som socialdemokraterna stöder. Göran Skytte har helt rätt om Morgan Johansson (s):
Vet han hur krisen skall lösas? Naturligtvis inte. Har han någon som helst erfarenhet av hur man löser och hanterar kriser i stora kapitalistiska företag? Naturligtvis inte.
Att socialdemokraterna saknar idéer är inget nytt. Problemet är att de efter så lång tid i makten blivit konservativa. Nytänkandet finns således inte på vänsterkanten.
Endast ”extra” tack.
Här har Regeringen ett stort ansvar att hitta rätt lösningar. Nytänkandet finns inte hos de som fört oss in i krisen.
Publicerat av Peter Soilander 
Publicerat av Peter Soilander 
Publicerat av Peter Soilander 
