På DN debatt skriver idag några jurister om samernas rättigheter:
Trots skarp kritik från olika FN-organ med ansvar för mänskliga rättigheter fortsätter den svenska statsmakten som om inget hänt. Här är alliansregeringen i gott sällskap med tidigare regeringar; den politiska färgen verkar i dessa sammanhang ha underordnad betydelse.
En som belyst detta i TV4 är Gustav Fridolin (mp), som säger till SR:
Medan andra länder har bett minoriteter om ursäkt och återställt marker och gett ekonomisk kompensation så har väl Sverige inte ens kommit så långt att man ens klarat av att be om ursäkt för den tydligt rasistiska skolpolitiken för samer. Man har inte ens kommit dit.
Så jag drar mitt strå till stacken och skriver om ämnet.
Trots att jag saknar de rätta kunskaperna om samerna och inte är särskilt insatt i ämnet så har jag i alla fall omdömet att stå upp för minoriteter som är ursprungsbefolkning i Sverige, Norge och Finland. En för övrigt utmärkt fråga att diskutera i Nordiska rådet utrikesministrar emellan.
Frågan måste ju väckas på någon instans. Diskuteras grundligt och tas ställning emot och utarbeta en tydlig tvärpolitisk strategi från topp till tå. Gärna med inspiration från Kanada.
Den kristdemokratiska politiken uttrycker min önskningar tydligt:
Genom att tillerkänna samer, [...] romer och judar språkliga och etniska rättigheter stärks deras självtillit och kulturella identitet. [...] Sverige kan bäst verka för en generös och human flyktingpolitik genom att samarbeta med andra stater.
Läs gärna utredningen ”Vissa samepolitiska frågor” (Ds 2009:40).
