När jag tittade in på val.se:s hemsida för att se valresultatet från 2006 i Vellinge kommun så blev jag smått chockad:

Hela 67 procent av totalt 21,396 personer röstade på moderaterna. Inte undra på att bloggaren Kent Persson (m) reagerar starkt.

Nu är många upprörda över att moderaterna i Vellinge inte vill ta emot flyktingar bakvägen genom ett företag. Låt oss kort flytta blicken till vad som egentligen i Vålberg 1995 då de rödgröna styrde med en majoritet av röster i Karlstad kommun?

Då hände ingenting.

Igår skrev jag ett inlägg om Gustav Fridolins inte ställde de rödgröna politikerna i Vålberg till svars för den öppna samhällsrasism där en familj blev utsatt för systematiska trakasserier, vilket beskrivs i det sista avsnittet av ”Vår mörka historia” som sändes av TV4.

På Levande historias ”Spelar roll” som tar upp händelserna 1995 står det:

Det intressanta med hela skeendet i Vålberg är den uppluckring av rollerna som äger rum i mediernas rapportering. Inledningsvis är det odiskutabelt att familjen L utsatts för rasistiskt våld. Sätter man in händelserna påsken 1995 i ett större sammanhang är det också mycket svårt att bortse från det faktum att det finns en rasistisk subkultur i Vålberg.

Tillbaka till Vellinge november 2009. Nu skriver Lars-Ingvar Ljungman:

Det kan inte längre vara ett kommunalt problem i Sverige att ta emot denna strida ström av tonårspojkar från oroshärdar i Asien och Afrika.

I princip är det ett smygrasistisk uttalande där invandrare beskrivs skapa kaos. På kommunens hemsida. En form av en kollektiv stämplingsprocess där svenskar är ordningssamma medan asiater och afrikaner skapar kaos.

I detta finns också ett politiskt spel där socialdemokraterna i Malmö i egennyttans namn vill skapa debatt genom att kasta flyktingbarn på moderatledda kommuner:

Mottagande ska ske på frivillig grund. Det blir konstigt när det inte ens finns en överenskommelse mellan Malmö och Vellinge.

Ändå är skadan skedd. Borgarrådet Ewa Samuelsson (kd) i Stockholm skriver på sin blogg:

Man tar sig för pannan. Hur kan en kommun i ett officiellt uttalande använda formuleringar som gränsar till rasistiska? Hade samma formuleringar använts om ett företag i andra sammanhang vill etablera verksamhet i Vellinge?

Själv tycker jag flera svenska politiker med starka lokala rötter borde åka på studiebesök till Toronto i Kanada, eller varför inte New York i USA och studera det öppna samhällssystemet? Även svensk media borde ta större ansvar för att förhindra vardagsrasismen hos sig själva. Det borde ingå i journalistutbildningen.

När folk strömmar ut på planet efter matchen mellan fotbollslagen Assyriska och Djurgården verkar också våldet ha rasistiska tecken. Skönt att Marcus Birro i Kvällsöppet är trött på huliganismen vars syfte dödar fotbollsglädjen. Vem vann förresten matchen?

AB DN, Expressen, Migrationsverket rapport, SvD SVT-play, Sydsvenskan

Näringsminister Maud Olofsson har uttryckt sig klart och tydligt angående spekulationerna om att Vattenfall ska sälja svenska elnätet mitt i vintern i förmån för brittisk kärnkraft:

Den senaste tidens händelser hos Vattenfall har skadat bolagets förtroende. Det är inte bra ur ett ägarperspektiv.

Så här utifrån verkar det vara som styrelsen inte är överens om en eventuell försäljning, men att de inte kommit fram till något enigt beslut.

I senaste utförsäljningen när Apoteket klagade allt för mycket fick hela styrelsen avgå. Något annat är inte att förvänta.

Nu är någon affär inte aktuell, menar Maud Olofsson, men diskussionen fanns där som nådde allmänheten ryktesvägen.

Aftonbladet Expressen DI DN 1 SvD

När jag tittade på sista delen i ”Vår mörka historia” började det krypa inom mig. Jag tycker Gustav Fridolin riskerar att vinkla sitt reportage till rödgrön valpropaganda inför 2010 där SD ibland har opinionen på sin sida.

Ett tydligt exempel är en röst som föreställer Olof Palme. Den varken namnges, visas med fotografi eller rörlig bild. När det kommer till Carl Bildt så är det rörlig bild och tydlig röst.

Ett annat exempel är reportaget från Vålberg där de rödgröna har majoritet samtidigt som det pågår ett mindre raskrig i
kommunen. I inslaget specificeras inte det politiska ansvaret till de rödgröna, utan ansvaret generaliseras och hamnar i bästa fall hos ”staten”, vilket lika gärna kan vara rådande regering istället för de lokalpolitiker som har makten att förändra samhällsklimatet.

Något som jag ifrågasätter är också Gustav Fridolins syn på smygrasistiska budskap i media. Då pekas särskilt Expressen ut och DN får vara med på ett hörn. Varför inga rubriker från Aftonbladet där jag hittade följande:

Även Aftonbladet rasismdiskurs enligt Fridolin kan finnas i form av julraketer som skapar kaos i Rinkeby:

I Stockholm var det kaos i förorten Rinkeby redan i julas. Då sköt ungdomar raketer rakt in i turkiska föreningens lokaler och en man fick allvarliga skador efter en direkt träff i magen.

Förresten, kan Gustav Fridolins syn på att tolka smygrasistisk ”kaos” symptomatiskt användas för att tolka Dick Erixons rubrik ”Rinkebybo värvad av al-Qaida”?

När jag sökte på ”kaos” och ”Djursholm” fann jag bara ett inlägg från Aftonbladet, och det var i ett helt annat sammanhang:

Ann-Christine vittnar om samma kaos hemma i villan i Djursholm där tidsbegreppen är omkullkastade.

Det svenska kaoset är tydligen isolerat innanför hemmets väggar. På Djursholm.

På DN debatt skriver idag några jurister om samernas rättigheter:

Trots skarp kritik från olika FN-organ med ansvar för mänskliga rättigheter fortsätter den svenska statsmakten som om inget hänt. Här är alliansregeringen i gott sällskap med tidigare regeringar; den politiska färgen verkar i dessa sammanhang ha underordnad betydelse.

En som belyst detta i TV4 är Gustav Fridolin (mp), som säger till SR:

Medan andra länder har bett minoriteter om ursäkt och återställt marker och gett ekonomisk kompensation så har väl Sverige inte ens kommit så långt att man ens klarat av att be om ursäkt för den tydligt rasistiska skolpolitiken för samer. Man har inte ens kommit dit.

Så jag drar mitt strå till stacken och skriver om ämnet.

Trots att jag saknar de rätta kunskaperna om samerna och inte är särskilt insatt i ämnet så har jag i alla fall omdömet att stå upp för minoriteter som är ursprungsbefolkning i Sverige, Norge och Finland. En för övrigt utmärkt fråga att diskutera i Nordiska rådet utrikesministrar emellan.

Frågan måste ju väckas på någon instans. Diskuteras grundligt och tas ställning emot och utarbeta en tydlig tvärpolitisk strategi från topp till tå. Gärna med inspiration från Kanada.

Den kristdemokratiska politiken uttrycker min önskningar tydligt:

Genom att tillerkänna samer, [...] romer och judar språkliga och etniska rättigheter stärks deras självtillit och kulturella identitet. [...] Sverige kan bäst verka för en generös och human flyktingpolitik genom att samarbeta med andra stater.

Läs gärna utredningen ”Vissa samepolitiska frågor” (Ds 2009:40).

Utförsäljningen av Apoteket har nått sin hamn idag. Många är företagen som får dela på de 465 apotek som säljs ut av Alliansregeringen. Det statliga bolaget Apoteket AB kommer fortsätta behålla 150 apotek i landet. Göran Hägglund är mycket nöjd med affärsöverenskommelsen som ger staten 5,9 miljarder extra klirr i kassan. I Stockholm kommer Apoteket AB att behålla delar av sitt monopol:

Biet, C W Scheele, Elefanten, Falken, Flamingon, Korpen, Kungsmyntan, Lejonet, Kungsmyntan.

Det bästa är att 150 apotek kommer att säljas till småföretagare.

SvD, SR DN Aftonbladet

Aftonbladets Åsa Lindeborg skriver med anledning av Berlinmurens fall 1989 en liten bekännelse:

En berättigad stolthet över hur Röda armén besegrade fascismen parades med en förståelse för hur samma armé krossade arbetarupproret i Östberlin. [...] Det var självfallet ett historiskt misstag av väldiga proportioner att knyta socialismens sak till Sovjetunionen.

Ja, det finns många intressanta reflektioner i hennes resonemang om hur socialismen valde fel, att det klasslösa arbetarideal som växte fram inom kommunismen i själva verket banade vägen för en girighetskultur som får finanskrisens bonuskultur att blekna:

I dag är några av segerherrarna från kongressen våren 1989 Ungerns rikaste män; storbolagsägare som även dominerar parlamentet, långt bortom varje idé om solidaritet och jämlikhet. I Ryssland utkämpas en smutsig maktkamp mellan en auktoritär härskare och oligarkerna, en strid som de ryska journalisterna inte vågar skriva om eftersom yttrandefriheten fortfarande bara finns på pappret

Låt oss vända blicken västerut i stället.

Själv tycker jag den kapitalism som finns i Sverige inte riktigt fungerar som den som finns i Kanada.

I Toronto är klyftorna mellan människor märkbart utjämnade. Integrationsprocessen fungerar och ordet ”kanadensiskt” bärs med stolthet. På min semester hade jag möjligheten att prata med några vänsteranhängare som gav oss skjuts från en biluthyrningsfirma hem till vårt tillfälliga boende. De pekade ut några enstaka skyskrapor som problemhus. Ungefär som de gråa höga hyresrätterna på Djursholm som syns från motorvägen.

I Sverige är det annorlunda.

Här har vi stora miljonprogramsområden där invandrare får bo. Jag är själv emot ordet ”invandrare” och anser att det är fel uttryck. ”Svenska för invandrare” – hur låter det egentligen? I det ligger det enligt mig en enorm diskrimineringsmur som för tankarna till skam. Smaka själv på orden:

Är du invandrare?

Jag tror hellre på ett verb i sådana fall än ett substantiv. ”Svenska för nyanlända”.

Faktum är att i Toronto så kunde invandrarstämpeln tillfalla svenskar, vilka betraktades med misstanke ifråga om avsikten med att ta över en del av konkursutsatta Nortels ansvarsområden. Nationalismen var riktad mot motiven bakom en handling istället för en akut stämplingsprocess som där enskilda människor behandlas i en kollektiv smältdegel.

Min upplevelse är att under stämplingsprocessen yta lurar en föreställning att den äkta svensken står över detta – eller bor helst åtskild från dessa skamstämplade invandrarområden med 80 procent som lever av försörjningsstöd. Vad händer med de svenskar som bor i dessa invandrarområden? Får de också bära sin del av den kollektiva skammen? Eller blir de sverigedemokrater per automatik?

Vad det ytterst handlar om är enskilda människans motiv än etnicitet, hudfärg, sexualitet, utsikt från fönstret eller vilken variation av böner som kommer till uttryck. Dessa handlar om människosyn och är ett mål i sig. När det gäller motiv är det just människans rationella eller förnuftiga natur att reflektera över sina handlingar som skiljer henne från den ena klassen till den andra. Där någonstans börjar också människans plats i samhället.

Kapitalism handlar ytterst om tilltro till gemensamma värderingar. Det är inte främst mängden som avgör, utan det sunda förhållningssättet till dessa medel som vi kallar pengar. Varför har ingen i meditationens tidevarv som förgyller vår realistiska, romantiska och impressionistiska kultur tänkt på detta?

Inom socialismen finns en betoning att vilja stanna vid det kollektiva tänkandet. I liberalismen är det individuella utilitarismen, men hos kristdemokraterna finns både och och mycket mer. Inte endast en konservativ del som frusit fast med fötterna i isen. Nej, ansvaret att förvalta gäller såväl de egna som de gemensamma resurserna. Svårare än så är det inte.

Själv besökte jag Berlin sommaren 1990 när östtyskarna fick ny valuta. Köpte en en bit av betongmuren som jag senare kastade. Idag ångrar jag mig en smula.

DN 1 2 SvD 1 Expressen 1 Aftonbladet

SvD skriver:

Striden gäller de så kallade prästlönetillgångarna. Kyrkans skogar har av hävd varit skattefria sedan medeltiden, och när kyrka och stat skildes åt vid millennieskiftet bestämdes om ytterligare tio års skattebefrielse. Den tiden är till ända vid årsskiftet, och skatten måste börja betalas året därpå.

Den kristdemokratiska politiken har klara och tydliga distinktioner mellan stat och kyrka:

Religion är inte politik. Politik är heller inte religion. I många kulturer är emellertid religionen bärare av den människosyn och etik, som genomsyrar samhället.

Att Svenska kyrkan får skattebefrielse ifråga om sina tillgångar är förutsättningen för att präster ska kunna få lön.

Så här skriver Svenska kyrkans församlingsförbund om de så kallade prästlönetillgångarna:

Prästlönetillgångarna (skog, jord och fonder) har till ändamål att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse.

En ganska fiffig lösning vilket gör att Svenska kyrkan i princip klarar sig i vått och torrt. Ett enormt privilegium. Att den ekonomiska makten kan tala i Svenska kyrkan visar inte minst när det gäller nyttan i samhället. Senast kritiserar Existens i sann Hedenius-anda Svenska kyrkan för att deras präster får akademiska poäng på Lunds universitet. Det blir helt enkelt billigare förklarar K-G Hammar.

Och visst, ska kyrkan ha kvar gamla frälseprivilegier från medeltiden? Frågan är naturligtvis öppen.

En annan organisation som löst dilemmat med lönsamheten är IOGT-NTO, som också hotats av finansminister Anders Borg. De driver bland annat miljonlotteriet.

Kanske Gud ska sälja lotter för att ha någonstans att bo?

Självklart tycker jag Svenska kyrkan och IOGT-NTO ska få behålla sina privilegier. Svenska kyrkan för att de har en unik ställning i svensk historia och IOGT-NTO för att de gör något gott för samhället.

Å andra sidan kan en positiv fördel vara att en försämrad ekonomi gör att de slumrande verksamheterna vaknar till nytt liv. Det tråkiga är att den människosyn de förvaltar riskerar att gå förlorad i samhället och därmed blir även de politiska beslut som handlar om alla människors lika värde och en balanserad syn på alkohol lätt tomma ord, eftersom de saknar stöd i verkligheten.

Jag är både stolt medlem i Svenska kyrkan och IOGT-NTO.

SvD 1

Cancerläkaren Jerzy Einhorn var den som framförde att människovärdesprincipen skulle vara vägledande i hur resurser ska fördelas inom vården. Den är idag en av Socialstyrelsens viktigaste ledstjärnor. När politiker i Uppsala prioriterar annorlunda och inte följer människovärdesprincipen uppstår ett mindre ramaskri.

På DN:s fråga om ”ska politiker på viktiga poster få gå före i vaccinkön” svarar 77 procent nej. Frågan är redan avgjord, vilket jag tycker är något positivt.

Just det här är en av kristdemokratiska grundbultarna:

Människan är ett mål i sig. Ingen annan människa får äga henne eller på ett kränkande sätt använda henne som ett medel. Denna människosyn brukar beskrivas som att människan är en person, vilket innebär att varje människa är en unik och oersättlig individ och har samma absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk och religiös tillhörighet eller sexuell identitet. Människovärdet är knutet till existensen, inte till olika stadier eller situationer i den enskilda människans livscykel eller till hennes förmågor eller egenskaper. Denna människosyn ger en god grund för jämställdhetsarbetet.

Ja, inte bara i jämställdhetsarbetet, men även under tider av svininfluensa och social oro.

I praktiken handlar det om köer. Om vem som får gå först och vem som inte får det. Om att ta sig rättigheter framför andra. Men enligt folkhälsominister Maria Larsson ska vaccinet räcka till alla, vilket betyder att det handlar om tid.

Min lillasyster som jobbar inom vården får gå före mig. Det finns säkert andra riskgrupper som barn och tonåringar, gravida som också får förtur. Själv ska jag vaccinera mig i veckan, men frågan återstår om vaccinet då finns i lagret. Den risken får jag själv ta.

Just nu har vårdguiden.se en hel del att stå i, vilket enligt mina källor är ett kristdemokratiskt projekt från början. Idag prövas dess vingar rejält. Enligt uppgifter från sajten har de uppemot en miljon besökare varje månad. Säkert fler nu.

Jag gillar idén med vårdguiden på nätet. Det är skönt att det finns någon professionell att vända sig till elektroniskt vid misstanke om sjukdom. Vårdcentralerna runt om Stockholms stad och län behöver också bli mer inriktade på att ge interaktiva svar via Internet. Det skapar om inte annat nya arbetstillfällen.

SvD, DN 1

USA:s arbetsmarknadsminister Hilda Solis har bloggat och skriver följande om hanteringen av arbetslösheten:

Idag undertecknade presidenten en lagstiftning som höjer arbetslöshetsersättningen och sänker skatterna för kämpande företag i syfte att både rädda och skapa jobb. [...] För vet om att vi har vi en lång väg att gå. Det finns fortfarande miljoner amerikaner som behöver och vill arbeta men kan inte hitta ett jobb. Fortfarande finns det alltför många familjer som kämpar. Men det går inte att skapa flera jobb förrän det finns en ekonomisk tillväxt. Det är vad politiken i denna administration är utformade för att hantera och jag kommer att se till att arbetsmarknadsdepartementet stöder arbetarna varje steg på vägen.

Intressant att USA:s arbetsmarknadsdepartementet inte stämplar de som inte har ett jobb som arbetslösa i onödan.

Istället upprepar Hilda Solis vid två tillfällen att få hittar några jobb och att ekonomin behöver komma igång för att jobb ska skapas.

Den kristdemokratiska politiken har också ett tydligt sätt att se på detta. I principprogrammet kapitel 5: ”Ett medmänskligt samhälle – går solidaritet och effektivitet att förena?” står det:

Människans värde förknippas ofta mycket starkt med innehavet av ett traditionellt förvärvsarbete. Detta är både ett farligt och felaktigt synsätt. Farligt därför att den som blir arbetslös känner sig värdelös, felaktigt därför att hon är en människa, inget annat. [...] Arbetslöshet är slöseri med mänskliga resurser. Därför är full sysselsättning ett viktigt politiskt mål. [...] En långsiktig och stabil ekonomisk politik i samspel med en aktiv arbetsmarknadspolitik är därför nödvändig för att skapa ett gott samhälle där alla får möjligheten att delta i samhällsbyggandet.

Här är för övrigt länken till socialdepartementets rapport ”Så bedöms arbetsförmåga – Arbetsförmågeutredningen presenterar delbetänkande”. Ska försöka läsa igenom den.

DN SvD 1

Idag presenterades på kristdemokratiska Navet (First Class) att jag vunnit bloggpriset för ”Verklighetens folk”:

Det är naturligtvis något som berör mig att få ett pris från kristdemokratiska partiet. Det ger mig ett stöd som är enormt betydelsefullt för min egen del när jag skriver mina texter.

Just de sociala medierna/bloggarna påminner mycket om den ideella sektorn. Jag har hittat ett guldcitat ur principprogrammets kapitel om ”Människan i samhället – sig själv nog eller i behov av andra”:

Det är viktigt att det sociala kapital som ideell verksamhet utgör också knyter an till demokratiska värden och att de vill medverka till förbättrade livsvillkor från sina syften.

Just precis. Just sociala mediers syfte är att knyta an till demokratiska värden. Våga stå upp för sina värderingar och framför allt sin egen koppling till dessa. Det inre ställningstagandet är något som Alf Svensson brukar poängtera i sina politiska resonemang.

Det gäller även tonen i en blogg. Allting går inte att sägas med ord, men mycket. Nu gillar jag min mors reflektion om bloggpriset:

Du skriver ju så mycket, men du kan ju inte skriva om vad som helst utan att ha lyssnat ordentligt och läst in dig på ämnet.

I detta sammanhang vill jag visa min uppskattning till partiledaren Göran Hägglund som tog initiativet till debatten och utmanade den vänsterjournalistiska agendan, vilket resulterade i många engagerade människor i vårt land.

I boken ”Den svenska journalistkåren” som presenterats för några månader sedan av Institutionen för journalistik och masskommunikation i Göteborg visar att Hägglund har rätt:

Kulturjournalister är mest vänster av alla.

En undersökning från SOM-institutet 2004 visar också att journalister endast har 22 procent av förtroendet bland befolkningen. Så visst är ämnet viktigt. GT:s ledare Jimmy Fredriksson skriver dessutom:

Hur journalistkåren ska bli mer representativ är en fråga utan enkla svar. Men diskussionen måste komma i gång, innan läsarna, lyssnarna och tittarna tröttnar.

Nu är diskussionen igång och frågorna är fler än de tvärsäkra svaren. Roligt att också SSU följer debatten. Kristdemokraterna och KDU leder den.