Bloggen tar semester i två veckor lagom tillbaka i andra veckan i augusti. Tack till alla besökare som läser mina meningar.

Ibland är statistik roligt. Särskilt sådan här mening:

Enligt Folkhälsoinstitutets undersökning från slutet av 1990-talet har var åttonde svensk man någon gång betalat för sex.

Någonstans väcks en protest inom mig: Jag är inte en av var åttonde svensk. Tack och lov.

Eller?

Har jag missat något?

Vem är dessa “åttonde svensk”? Okey, låt oss blicka in i 70-talet istället.

Ni minns bodellhärvan där svenska politiker var inblandade? Olof Frånstedt, operativ chef på Säpo under 1970-talet, som numera bor i Malaysia sade följande om bordellhärvan där bland annat Olof Palme, Torbjörn Fälldin, Lennart Geijer och Olof Johansson var inblandade:

Absolut, det framkommer tydligt i förhören att dessa politiker besökte Doris Hopps prostituerade.

Och vad gjorde SÄPO då, förutom att inte ta fast de som köpte sex? De jagade ryska spioner naturligtvis liksom FRA gör idag.

Återigen faller svensken in i rasistfällan.

Johan Norberg skäller på pragmatismens konsekvenser på Expressen Kultur:

Den rena pragmatismen fungerar inte, för den försöker vara praktisk utan att utnyttja den kunskap och vägledning som principer representerar. Pragmatism betyder inte att man snabbare når ett visst mål, utan att man kan hamna var som helst.

Det är möjligt att pragmatismen inte utnyttjar principer, men framför allt utgår den från vad som är bevisligen idag. Pragmatismen är mer situationsanpassad, vilket passar politikens område bättre än en och annan enstaka ideologi. Sedan går pragmatismen att kompletteras, men poängen blir alltid den samma: Fakta. Genom fakta går det att övertyga och få människor att tro på vad det är för något som blivit undersökt.

Ideologier är mer fasta plattformer som inte alltid överensstämmer med verkligheten. I en rörlig tid som globalismen är pragmatismen mer anpassad för politiska syften. Ideologin blir mer en kärna, som handlar om demokrati och lokala principer.

Statsvetaren och den kristne debattören Stefan Swärd skriver på Brännpunkt om att frikyrkopastorn för Livets Ords församling, Ulf Ekman har blivit avlyssnad av FRA. Visserligen är det inget ovanligt att Ulf Ekman blir bevakad, eftersom han är frispråkig med sina åsikter och vågar sätta lagar och moraliska föreställningar på sin spets.

Här har en enskild FRA-anställd agerat föredömligt och röjt att svenska myndigheter spionerar på ryska missionärer. Det är naturligtvis pinsamt för FRA och smärtsamt för de människor som är utsatta för den här sortens kontroll. Ingen ska bli misstänkt, utan UD kan lika gärna prata med dessa Rysslandsmissionärer och få reda på fakta. De har ju redan varit övervakade av KGB på 1980-talet och senare av FSB när Ryssland blev demokratiskt.

Här verkar sektstämpeln göra det giltigt att det är fritt fram för FRA att bedriva civilmilitär spaning på kristna.

Avslöjandet visar behovet av en utvidgad och särskild integritetslagstiftning. I den borde det ingå medlarfrihet för de anställda på FRA vid oegentligheter. Ingen ska tvingas att bete sig oetiskt och föraktfullt mot andra människor på sin arbetsplats i ett demokratiskt samhälle.

Tunga folkpartister som Birgitta Ohlsson, Ola Ullsten, Bengt Westerberg, Maria Leissner vädjar på DN Debatt till statsminister Fredrik Reinfeldt om en förutsättningslös diskussion, vilket i praktiken innebär att bloggosfären har vunnit en kraftig seger i en fråga som från början var tänkt att slukas upp av båda varmt väder och en medalj i Fotbolls-EM.

Den lyssnande statsministern Fredrik Reinfeldt riskerar nu att bli sin like Göran Persson väldigt nära, som också försökte förminska. Detta påminner de folkpartistiska företrädarna:

Tro inte heller att motståndet företräds av isolerade grupper. Den upprörda debatten handlar ytterst om relationen mellan staten och medborgarna, något som ansvarskännande politiker måste ta på största allvar.

För tunga kristdemokratiska politiker som företräder personalism har tystnaden i debatten varit pinsam. FRA-debatten är utifrån personalismens glasögon ett övertramp mot de människor som vill ha sin egen personliga skörhet ofredad av systemvärlden. FRA:s totala övervakning skulle kunna jämföras med genetiska ingrepp på foster, eftersom ingreppet påstås vara så effektivt och smärtfritt, men det bakomliggande syftet kan i princip vara vad som helst.

Själv är jag paradoxalt för en övervakning av terrorister i samhället, men utformningen bör vara betydligt bättre och mer acceptabel än vad den är idag. Då tänker jag främst på etiken och dess konsekvenser. Idag utgår många FRA-debattörer från att kontrollen är ond, men själv vill jag hävda att den utbildning som många fått på universiteten har utgått från att kontrollen är ond - och haft tydliga spår av vänsterns farhågor i filosofen Michael Foucault.

Den som kom på själva idén med övervakning var ingen annan än utilitarismens grundare Jeremy Bentham. Tanken att kontrollen kan vara god är alltså något som ytterst har att göra med vetenskapens framsteg, vilket omvandlade franska revolutionens tortyr till institutionell disciplin. Själv skev jag några tankar om det redan 2006, och förstod att misstankens hermeneutik inte vara den rätta vägen.

Det är själva misstanken som kan undergräva en bredare förståelse av en lycklig och god kontrollen. Ett tydligt exempel på detta är att president George W Bush gick till krig mot Irak med falska uppgifter. Anledningen är naturligtvis Internet.

Och, på tal om vänner, så förlorar jag gärna filosofen Foucault ideologiska vänskap till en jämbördig filosof i Jeremy Bentham som trodde att även lyckan behöver en grundläggande struktur. Då, på 1700-1800-talen fanns ingen teknik som gjorde den goda kontrollen möjlig, men idag finns den.

Vad som egentligen saknas är etiska silkesvantar och en förmåga att tolka syften, det vill säga, en ödmjukhet att förstå att vi inte med den bästa teknik kan kontrollera andra människor. I den fåfänga tanken finns ett högmod som säger att om jag bygger ett tillräckligt högt torn så kan jag nå till himlen och bli gud.

Så bra och god blir aldrig tekniken.

De rödgröna studentförbunden har skriver anledningen i SvD Brännpunkt till varför väljarna vänt ryggen till “den moderatstyrda regeringens politik” i högskole- och universitetsvärlden:

Det första som är viktigt att konstatera är att den befolkningsgrupp som ofta utmålas som privilegierad och en del av samhällets elit, inte alls visar stöd för en politik som ökar ojämlikheten mellan människor.

Först av allt en liten affektion. Artikeln är full av felaktiga påståenden, och är ett under i likhet med att Jesus gick på vattnet att den blev publicerad på Brännpunkt. Ett av dessa felaktiga föreställningar är att regeringens politik styrs av moderaterna, vilket naturligtvis inte är sant. Regeringen styrs av alliansens politik.

Sedan haglar artikeln av fördomar mot de “privilegierade” och “samhällets elit”. Vilka är de?

Låt mig ge en liten resumé till de siffror som idag döljer människors rädsla att gå till ett arbete.

Sedan 1990-talet har universiteten och högskolorna befolkats av arbetslösa som valt att studera istället för att dra på benen. När de senare kom ut på arbetsmarknaden fanns det inga jobb, och då fanns möjligheten att leva på a-kassan. När pengarna från a-kassan tog slut stod valet mellan att delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, sjukskriva sig eller att acceptera socialbidrag.

Utvecklingen blev katastrofal. Många tröttnade på personalen på AMS och läkare börja stämpla människor som galningar med en uppsjö av flexibla diagnoser. Detta konstituerade att bidraget från försäkringskassan blev en trygghet för många människor. För andra blev svartarbete en extra inkomst. För några få olika försäkringar.

Det var dessa siffror som dåvarande AMS-chefen inte ville bekanta sig med. Han fick naturligtvis “sparken” från AMS. Inte direkt, naturligtvis. Ingen avrättar högre tjänstemän på löpande band. Det är bara se statssekreteraren Lars Danielsson. De har en egen gräddfil för hur sparken ska se ut offentligt och hur den ska kännas personligt.

När sedan staten begärdes hjälpa arbetslösa akademiker förutsattes de av förre statsminister Göran Persson att sköta sig själva, eftersom de genom vistelsen i en högskolemiljö per automatik blev stämplade som starka. Vanligt arbetarpack som aldrig satt sin fot på en institution blev föraktfullt betraktade som starka. Likt Mose fick de aldrig nå löfteslandet.

En fullständig galen arbetsmarknadspolitik som ytterst resulterade i för den enskilde studenten att CSN-bidraget blev omvandlades från en tillfällig lättnad till en skuldfälla.

Var finns då de riktiga kämparna?

Några år i arbetslöshet gör en människa ovanligt mör och meddelsam ifråga om myndigheternas stämplingsprocesser. Trots att många läst samma kurser kom de betraktas som överutbildade av individer som saknade motsvarande kunskaper. De fick ju sin utbildning på några veckor. Stämplingsprocessen harvades om och om igen där storebrorsattityden resulterade i att 1,3 miljoner människor idag inte har ett arbete att gå till.

Några år i arbetslöshet gör en människa ovanligt mör och meddelsam ifråga om myndigheternas stämplingsprocesser - även om man läst samma kurser och litteratur så ska det harvas om och om igen. Just den här storebrorsattityden var något som 1,5 miljoner svenskar fått skåda dagligen. Den processen har precis avtagit efter att Alliansen tog vid valet 2006 och valde att sätta ribban högt.

Då utifrån den låga ribba som krävdes för att bli sjukskriven. Idag är det helt möjligt att arbeta även om de personliga mentala utsikterna är obefintliga. Men, ärligt, vem är det egentligen som står bakom denna modlösa och hopplösa politik?

Alliansen gör allt för att stärka arbetets status och människans förmåga att ta ansvar för sig själv och bli självförsörjande.

Tidigare har minsta lilla ursäkt varit acceptabel för att bli sjukskriven - eller studier. Det är naturligtvis ingen utveckling som någon vill ha. En sådan skola är inte till för livet.

På tal om FRA-lagen och integritetsdebatten förespråkas nu ökad kameraövervakning på svenska häkten. Då efter att en häktad 27-åring tagit livet av sig. Generaldirektören Lars Nylén säger:

Men i dag kollas häktade som mest till varje kvart. Att hänga sig behöver bara ta tre minuter. Med kameror skulle vi få en betydligt bättre tillsyn.

Ja, det är sant att tillsynen skulle bli bättre med en 24/7-övervakning. På USA:s västkust Pima County Jail i Tucson, Arizona, har brotten halverats efter att övervakningskameror blivit installerade på fängelset. Genom kamerorna som också plockar upp ljudet kan personalen komma åt trakasserier mellan fångarna och narkotikainnehav. Samtidigt ökar medvetenheten bland fångarna, vilket leder till ett helt annat klimat på fängelset.

Frågan är om integriteten har något värde i ett fängelse. Vanligen brukar ett fängelse vara urbilden på mänskliga rättigheter. Förekommer det tortyr hamnar ett land lätt på FN:s svarta listor för mänskliga rättigheter. När det gäller synen på teknik finns en förhärskad föreställning att det är kliniskt. Det slinker igenom snabbt, eftersom det handlar om att se eller inte se.

Och visst, staten vill se in i människors liv för att kunna få en överblick över samhället.

Lars Nylén har tidigare under våren 2008 poängterat detta på DN Debatt:

Teknisk säkerhet är färskvara och måste, som lokalerna, underhållas och fortlöpande uppgraderas. Här finns stora behov.

Fördelen med kameraövervakningen är att den är diskret och nackdelen är att ingen vet egentligen vilket syfte iakttagaren har. Debatten om integritet har enligt mitt tycke handlat om att människor inte förmår skilja mellan struktur och motiv. En omfattande övervakade struktur har sammankopplats med att motivet är ont, svart och dåligt.

En sådan ensidighet är naturligtvis nödvändig för att debatten ska hållas i liv, men är den onda kontrollen självklar? Har det inte visat sig att när människan uppfann atombomben så har själva maktbalansen gjort krigen överflödiga? När människan kan utrota sig själv så upphör även kriget.

Så stark är blotta tanken på ett kärnvapenkrig.

Ytterst handlar frågan om övervakning och integritet om vilken människosyn iakttagaren har. De som övervakar har ett stort etiskt ansvar. Det ansvaret upphör inte i samband med övervakning via kamera eller Internet.

Bloggen Hultins tankegångar är intressanta:

En grav missbedömning som har gjorts några gånger och som jag gärna ser att vi slipper i fortsättningen är det patetiska försöket att skuldbelägga Socialdemokraterna för FRA-lagen. [---] Det är alliansregeringen som tagit upp utredningen ur papperskorgen, omvandlat denna till en grotesk lag samt sedan jagat lagen igenom riksdagen fram till ett beslut som man sedan tvingas försöka piffa till utseendemässigt med tejp, plastpärlor och tjusigt omslagspapper. Alliansregeringen och ingen annan.

Just precis, papperskorgen. Här tillämpar jag fria associationer och googlade “Reinfeldt + sopor” och fann ett litet tal av statsminister Fredrik Reinfeldt från Industridagen 14 november 2007:

För 20 år sedan var avfallsfrågor inte det som stod på toppen av vad man politiskt skulle ägna sig åt om man ville ha en karriär i politiken. I stället var det mer av: lägg soporna på en hög och när högen blir tillräckligt stor blir det en skidbacke. Vi har några exempel på det här i Sverige.

Så, på tal om metaforer, så blir nu FRA-lagen också en tung politisk skidbacke för Alliansen, nu när posten av klagomålen är höga och opinionen helt plötsligt blivit medveten om frågans betydelse. I den här takten kanske FRA-lagen blir ett rejält sopberg inför valet 2010 och/eller ett viktigt argument för frihet, där systemvärlden försöker befolka livsvärlden, utan tanke på vare sig proportion, effektivitet eller integritet.

Det har hänt igen att bilder manipuleras av media. Oklart av vem och i vilket syfte. Helt klart är bilderna framtagna för att öka spänningen mellan USA och Iran, eller, för att stämpla konflikten som byggd på information som är okritiskt framtagen.

Desinformationen tjänar här troligen främst Iran, eftersom västvärlden framstår som lättlurade om de reagerar i affekt, vilket många internationella tidningar också gjorde. Fortfarande fungerar ordspråket att en bild säger mer än 1000 ord.

Som den här kaninen som jag hittade i Aftonbladet. Finn gärna fem fel:

Ser inte t.ex. hans vänstra hand extremt stor ut?

Så tittade jag in på ledarsidan på DN, som också trampade i samma fälla:

När solen gick upp över Persiska viken i onsdags påbörjade Irans revolutionsgarde provskjutningen av medeldistansroboten Shahab-3. Roboten beräknas ha tillräckligt lång räckvidd för att kunna explodera sina tusen kilo sprängmedel innanför Israels gränser. Ytterligare en provskjutning utfördes på torsdagsmorgonen.

Ett fyrfaldigt leve för det okritiska förnuftet: Hurra, hurra, hurra, hurra! Tyvärr verkar det vara så att det okritiska förnuftet även på svenska tidningar lever på andra tidningars ryktbarhet, än på ett förnuft som prövar sakligt.

Källa: Biology & Politics, Mika Nizza

En vit albinobjörn har blivit påträffad norr om Karelen, Joensuu. Därifrån kommer min farfar och utanför stadens utkanter föddes också min far. Det var också det området som Sovjetunionen kom flygandes med sina bombplan. I den lilla staden Joensuu med uppemot 57,000 invånare finns också ett karelskt museum.