Bra Göran, bra Bildt

Det är inte särskilt svårt för socialdemokraterna som är stora att svänga sig med stigma-stämpeln mot sverigedemokraterna, men när kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund gör det är det unikt och underifrån.

Det är förvånande att socialdemokraterna anklagar kristdemokraterna för att inte våga sätta ner foten för ett eventuellt samarbete med sd. Nu hann Göran Hägglund göra viktiga uttalanden på Almedalen och därmed punktera eventuella förhoppningar.

Som sagt, Göran, kritiken var helt rätt i tiden. Varken för tidig eller för sen.

Samtidigt poängterar utrikesminister Carl Bildt att hotet främst kommer från vänster.

Mitt i det här funderar jag på två olika samhällen. Då med inspiration av C S Lewis böcker där han med sin avsky för det formella funderar över insektsvärlden. I myrornas värld är det kollektivet som dominerar och i getingarnas värld är det drottningen som dominerar. Ingen har ifrågasatt den ordningen, utan den finns där som en tydlig inspiration för uppoffring.

Frågan är om det finns ett behov av ett kollektiv idag eller en diktatur med tydliga ledare. Möjligen finns det behov av ett svenskt lokalt intresse, men det är en annan sak.

Full koll på nätet = hjärtinfarkt

Aftonbladet uppmärksammar stressen som uppstår i samband med bloggandet. Visst finns tanken där att “o, nu måste jag öka min besöksstatistik med 500, eller 1000 eller dylikt. Det blir som ett gift och odlar endast ett grandios attityd som i slutändan är omänsklig.

De personer som Aftonbladet syftar på är Russell Shaw, 60, som dog av hjärtattack och Marc Orchant, 50, som avled på grund av en massiv hjärtinfarkt (NY Times 080406). Nu klagar flera bloggare i USA på viktminskning eller viktökning, sömnstörningar, utmattning och annan åkomma som uppstår i samband med produktionen av nyheter och information.

Själv har jag bestämt mig för att skriva en lapp innan jag sätter mig vid datorn som påminner mig om ett beslut jag fattar först som jag sedan håller mig till. Det kan vara att titta runt på olika nyhetsportaler, nyheter, bloggar, svara på e-post och kommentarer och så vidare. Därefter avslutar jag mitt arbete.

Om jag inte begränsar mig läser jag nog hur mycket som helst i rädsla för att inte vara tillräckligt uppdaterad. Självklart tror jag att den rädslan är osund. Vem kan ha full koll på vad som skrivs på nätet?

Ska jag söka jobb på FRA?

Det är märkligt.

Jag har aldrig haft användning för min akademiska utbildning som analytiker - en utbildning som kostade mig 400,000 kr. Trots att jag har kompetensen är det med stor sannolikhet att andra utbildningar knockar ut mig på arbetsmarknaden.

Det låter säkerligen som jag vältrar mig i självömkan, men faktum är att det verkliga analysarbetet på FRA inte sköts av människor utan av sökmotorer. Det betyder också att de som kommer bli anställda där är i huvudsak tekniskt kompetenta människor, utan någon som helst fördjupad förståelse eller fingerfärdighet för integritet.

Det huvudsakliga är att informationen ska få snabbt fram.

Ibland funderar jag på att ta reda på vilken akademisk erfarenhet vissa har som arbetar på FRA, eftersom jag misstror att allting inte gått rätt till. Bland analytiker som finns på marknaden så efterfrågas sällan en kompetens, utan mer en slags grundkänsla för olika politisk korrekta antaganden eller ekonomisk kallsinne.

Är det analys? Nej, det är inte analys, utan det är att antingen att räkna plus och minus i PowerPoint-presentationer eller vara lojal till bristningsgränsen för högre chefer som tycker enligt politiker, som i sin tur måste ta hänsyn till opinionen. Då i ett enda evigt ekorrhjul.

Analys är att ta fram grundläggande sakuppgifter som ligger till grund för ett beslut, vilket är en stor uppgift. Exempelvis, om politiker vill att verklighetsbilden ska överensstämma med tidigare hotbild som har sin ursprung i Kalla Kriget så betyder det att spaningen kommer rikta in sig på detta. Konsekvenserna blir då dubbeltydiga.

Detta har företagen också förstått och har fått kalla fötter:

Sveriges plats som en av de ledande kunskaps- och IT-nationerna är allvarligt hotad vare sig statsministern anser det bygga på missförstånd eller inte.

Som sagt.

Märkligt.

Pendeltåget - det nya fängelset

Mona Sahlin sympatiserar helt rätt, även om jag inte håller med hennes politik i helhet, enligt DN:

[---] utreda behovet av en lag med hänsyn till integritet, effektivitet och proportionalitet.

Idag kan Stockholmståg KB helt utan föraning skugga pendeltågsresenärer och dess förare har ingen aning om allmän kameraövervakning:

Allmän kameraövervakning skall ske med tillbörlig hänsyn till enskildas personliga integritet.

Vid flera tillfällen har jag mellan Bålsta och Stockholm varit med om pendeltågsförare som uppfostrar resenärerna. Det kan handla om någon som kliver över spåret, någon som tigger eller en ungdom som har fötterna uppe på sätet. Ibland skickar de som övervakar ett meddelande till vakter som kliver på för att stävja eventuell oro.

Nu när samhället går mot ökad övervakning så finns det anledning att våga ifrågasätta vad denna övervakning står för - men om den sker godtycklig som en röst som dyker upp ur ingenstans finns det anledning att fråga sig om vi verkligen lever i ett samhälle eller i ett fängelse.

I dag finns ingen riktig utredning som fastställer vad personlig integritet är. Det finns ingen medvetenhet bland tjänstemän hur lagen om integritet ska praktiseras i samband med ny teknik. Det finns ingen politiker inom något parti som vågar föra en skarp politik som står upp för den personliga integriteten och som visar på skiljelinjer mellan civilt och kriminellt och militärt.

Vad som istället finns är en lagstiftning som å ena sidan säger att demokratin är säkrad och en annan som öppnar upp för fullständig övervakning. Då för att tvinga människor in i en specifik bana - en slags tankekontroll som förutsågs av George Orwell.

Sverigedemokraterna och Karl Rove har rätt

Regeringen måste skaffa sig en bloggstrategi, basunerar Karl Rove ut i Dagens Media. I bloggosfären är det enda politiska parti som bemöter kritikerna sverigedemokraterna (sd). Varje gång jag skrivit något om sd har någon representant från deras parti varit där och sagt något. Nu menar även försvarsminister Sten Tolgfors i SvD att politikerna måste bli bättre på att debattera med bloggare.

Mycket må vara sagt, men utrikesminister Carl Bildt har föregått med gott exempel, även om han aldrig riktat sig mot en enskild bloggare, har han utgått från etablerade journalister som regeringen redan har god kännedom om. “Same shit, diffrent name”, tänker jag intuitivt att det inte någon skillnad om en ämbetsmannapolitiker pratar med en journalist på en blogg eller i en tidning eller på regeringskansliet.

Dick Erixon har på sin blogg naturligtvis haft kontroll över Karl Rove, som också har en lång renommé på Wikipedia.

Vad Karl Rove säger är endast kloka saker att de inlett diskussioner med bloggare lågmält, men senare aggressivt för att bemöta olika slags argument. Storleken på bloggen har inte varit särskilt av intresse, eftersom en blogg som drar till sig 20 eller 20,000 har förmågan att sprida budskapet viralt, det vill säga ungefär som ett virus eller trojansk häst.

Själv har jag tidigare skrivit att specifikt kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell borde börja blogga och allmänt om kristdemokraterna, det parti som jag också tillhör:

Kd har dessutom en svag profil i media och får oftast kritik som hänger kvar i luften utan debatt. Att inte balansera Alliansens politik med en genomtänkt dialog med väljarna kommer förr eller senare att göda de missuppfattningar som Alliansen inte har råd med inför valet 2010. Öppenhet inför väljarna är därför kolossalt viktig.

Varför regeringen har svårt att lyssna till kloka råd vet jag faktiskt inte.

Jinge missar människans inre skådande

Den skicklige vänsterintellektuelle retoriske bloggaren Jinge är som vanligt lättirriterat fokuserad på Guds plats i Almedalen:

Uppenbarligen söker man hjälp från högre makter eftersom Gud kommer att bli ett inslag på Gotland i år. Gotlands tre-fyra egna religiösa kommer att få förstärkning från fastlandet, men Gud kommer ingen att se skymten av.

Så talar en en man utan viktiga kunskaper om människans insida. Låt mig förklara närmare.

Därför vill jag därför rekommendera “Gud och det omedvetna” (Natur & Kultur, 2000, s.33f) av psykoanalytikern Viktor E. Frankl, som sa något klokt angående “se skymten av”:

Att samvetet är irrationellt beror på att det aldrig helt kan rationaliseras, i varje fall inte i sina omedelbara yttringar. Det är endast tillgängligt i efterhand och då endast för en “sekundär rationalisering”. All så kallad samvetsforskning är endast tänkbar i efterhand. Även samvetets rådslag är i sista hand outgrundliga.

Om vi sedan frågar oss varför samvetet måste vara irrationellt, bör vi tänka på följande faktum: För medvetandet framträder något som är - men för samvetet framträder något som icke är men som bör vara. Detta som bör vara är alltså inte något verkligt utan något som skall förverkligas. [---]

Men om det som framträder för oss i samvetet är något som först förverkligas, uppstår genast frågan på vilket sätt det skulle kunna realiseras om inte genom att det på ett eller annat sätt anteciperats andligen. Denna antecipation eller andliga föregripande sker i det som kallas för intuitionen. Det andliga föregripandet äger rum i ett skådande.

Att se handlar främst om den egna upplevelsen. Väl värt att lyssna till - och då inte endast till tomtar och troll som spökar i människans svarta - ur Jinges ögon kapitalistiska - onda skugga.

Sverige - världens mest bevakade land

Jag blir smått irriterad när jag läser att det är misstankarna om att Ryssland bygger upp en militär stormakt som ytterst hotar Sverige säkerhet. Det är om möjligt ett gott och väl skakat och fullpackat svepskäl.

Då för att spionera på svenskar som surfar på otillåtna sajter på nätet och sedan låtsas som om det regnar. Ungefär lika illa som att påstå som att vi har alltid gjort det och tänker fortsätta med det med eller utan lag.

Själv är jag för FRA, men jag är också för en större och bredare offentlighet och även för en stärkt integritetsskydd. Det kan låta som en motsättning, men det är egentligen en självklarhet. Ingen ska behöva känna sig bevakad som i ett fängelse i ett öppet demokratiskt land som Sverige, utan att veta om att FRA sitter vid spakarna och kontrollerar.

FRA ska kunna ställas till svars för etiska och moraliska övertramp av en persons integritet.

I all övervakning som överskrider den personliga integriteten ska det också finnas en rimlig proportionalitet.

Moderaterna lär vara bäst på svensk försvarspolitik, men jag tar hjälp av mina finska rötter när jag ger mig ut i den här debatten. Även finske utrikesministern Alexander Stubb vågar fräsa ifrån mot finländarnas överdrivna Nato-fobi och lust att betrakta nuvarande globalismens era utifrån Kalla Krigets gamla glasögon.

Själv tycker jag den erkände journalisten Gudmundson höll sig på rätt linje i kampen mot terrorismen, men när det nu lutar åt att odla i gamla fobin för kommunismen tycker jag proportionerna blir aningen för stora.

Möjligen finns det en lust att vara statsminister Fredrik Reinfeldt till lags i syfte att tona ner FRA-debatten. Själv tror jag på att det finns en möjlighet att i FRA-debatten också se till att övervakningen också fodrar ett etiskt ansvar, vilket idag inte existerar eller är värd namnet.

Då räcker det med att bara åka pendeltåget mellan Bålsta och Stockholm. Där predikar pendeltågsförarna kontinuerligt åt passagerarna och pekar ut dem, tillrättavisar dem öppet och skickar vakterna på friåkare. De passagerare har mycket gemensamt med fången i ett fängelse.

Att släppa lös FRA-lagen i ett sådant samhälle, en lag som innehåller mängder av kryphål, är rena mardrömmen för svenska folket som kommer bli det mest beryktade och bevakade samhället i hela världen, men också det folk som kommer ha minst att säga till om till tjänstemännen som står över dem.

Odell gör det igen!

GP:s ledare skriver:

Staten skall inte vara kommersiell fastighetsägare.

Finansmarknadsminister Mats Odell visar att kristdemokraterna kan hantera den svenska ekonomin. Förbluffande säljs fastighetsbolaget Vasakronan till AP Fastigheter för 41,5 miljarder kronor och staten inkasserar 24,6 till statskassan, efter avbetalning på statsskulden.

Är FRA-oron befogad?

Folkpartiets partiledare Jan Björklund använder sig av ett argument som dykt upp i FRA-debatten:

Vi lagreglerar istället något som pågått i 60 år och tillför en rad ytterligare integritetsskydd för att möta den oro som finns.

Visst är oron befogad.

Nu till en incident som visar vad redan befintlig övervakning kan ge för resultat. Då tar jag er till mitt pendlande mellan Bålsta och Stockholm.

Igår vid sextiden på eftermiddagen vid Barkarby tillrättavisar lokföraren en passagerare som korsat spåret innan det kom in på perrongen. När dörrarna stängdes pekade lokföraren via högtalarna först ut var passageraren satt (längst bak) och gav en liten predikan:
- Det är märkligt att för vissa människor är livet värt 15 minuter, sa han och påminde passageraren om att han lika gärna kunde tagit ett senare tåg.

Helt klart behövs det en mer omfattande allmän integritetslag för sådana här osynliga påhopp. Lika mycket som det behövs en klar definition över vad integritet innebär och en tydlig integritetslag som begränsar FRA:s möjligheter att utnyttja informationen på ett sätt som kommer till skada för vanliga medborgare.

Det är viktigt att också poängtera att polisens brottsutredare gärna utnyttjar brottsmisstankar som kan ge över två år för att få rättigheterna att utföra en bredare undersökningen av en person, som vida sträcker sig över integritetens ramar. Här är det viktigt att ha en proportionalitetsprincip.

Exempelvis kan en brottsmisstänkt få hela sitt liv finkammat av polisen. I slutänden visar det sig att den misstänkte är oskyldig.

Sådant integritetskränkande måste kunna gå regleras via lag.

Inte undra på att folk helt är oroliga. Hur skulle det se ut om FRA hamnade i ett system med mängder av kryphål?

Om redan befintliga lagar utnyttjas för att finkamma personer som är misstänkta, hur mycket ska då inte FRA ge för handen för de som verkligen vill få sina misstankar bekräftade?

Kan FRA-lagen rädda oskyldiga?

Jakten efter terrorister har ett kostsamt pris. Hela 3 160 000 kronor i skadestånd har en av de två egyptier som CIA via svensk polis förde med sig till Egypten möjlighet att få av staten. Kritiken har vällt från både FN:s kommittéer för mänskliga rättigheter och mot tortyr samt från Europarådet.

Alliansen var innan valet 2006 en av dessa kritiska röster mot socialdemokraterna som agerade efter CIA.

I ljuset av en FRA-lag finns det därför större möjligheter att granska äkta terrorister istället för att peka ut oskyldiga. Det är en impopulär åsikt i bloggosfären idag, men ger perspektiv på att det blir dyrare för staten att gissa sig fram till terrorister än att verkligen få fram ett underlag som ger dem rätt att agera.

I det här fallet är tortyr naturligtvis helt oacceptabelt.

FRA-lagen ger alltså staten möjlighet att själv utreda och inte endast gå på påtryckningar från USA, som krävde att alla de stater som inte samarbetade med dem mot terrorismen var emot dem. Shock and Awe-politiken som gick ut på att paralysera motståndarna till den grad att de gav upp sina argument börjar nå vägens ände när Bush-administrationen går mot sitt parlamentariska slut.

Tyvärr har varken statsminister Fredrik Reinfeldt eller utrikesminister Carl Bildt gett några konkreta exempel på hur FRA-lagen ger ett övertag i informationsflödet i relationen till andra länder. Här får Alliansen nu möjlighet att argumentera för FRA-lagen. Då att den inte bara pekar ut skyldiga utan även räddar oskyldiga personer.