KD in – SD ut

För inte så länge sedan var det SD som var på väg in och KD på väg ut. Nu är situationen förändrad enligt Expressen/Demoskop. Moderaterna får 25 procent, och troligen ligger Vellinge och de utförsäkrade i blickskuggan. KD håller sig fortfarande stående och FP och C ökar vilket är ett gott tecken för Alliansen.

Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier har gett moderaterna gott betyg inom traditionella områden där socialdemokraterna är starka. Aftonbladets ledare tycker att ”det här borde vara en öppenhetens och överraskningarnas tid för svensk socialdemokrati”.

Huggsexan inför 2010 har börjat

De rödgröna vill regera tillsammans med de centerpartiet och folkpartiet inför en kommande liknande situation 1991-94 då de borgliga var beroende av Ny Demokrati. Huggsexan om regeringsalternativet inför 2010 har börjat.

Nu är det inget konstigt med Mona Sahlins ultimatum till Jan Björklund och Maud Olofsson. Utfästelsen har dock flera bottnar. Om SD kommer in i riksdagen så finns det två eller tre alternativ.

Antingen styr Alliansen med SD i vågskålen där de betraktas som en icke-rumsren hund, vilket Reinfeldt inte verkar vara så pigg på att göra.

Upphör den värsta partiegoismen nu?

Alliansen vill fördjupa samarbetet mellan de olika borgliga partierna. Då utifrån en bred valplattform, finansministern ska leda samarbetet för en ny ekonomisk politik och tio grupper ska grunna på en gemensam politik till nästa mandatperiod. En nättidning startas, kontor etableras i storstäderna Stockholm – Malmö – Göteborg. En kommunikationsgrupp ska samordna alliansens kommunikation. Även en gemensam stab för kampanjer kommer upprättas.

För gruppen politiska bloggare blir samarbetet med Alliansen filosofi viktig. Imorgon ska jag på en bloggträff i riksdagen och träffa partisekreterarna. Hur ett samarbete kan se ut är intressant. En sak är i alla fall säker. Engagemanget kan aldrig komma uppifrån och tankarna kommer alltid vara mina egna. Däremot tackar jag aldrig nej till mer insyn och inflytande – och framför allt, politisk erfarenhet.

Sedan tycker jag Henrik Brors är aningen ytlig när han säger att Alliansen vill upprepa ett tidigare framgångsrecept. Motsättningarna när det gäller könsneutrala äktenskap är inte särskilt skarpa, utan handlar om en ökad förståelse även för minoriteter. Vad det ytterst handlar om är statens roll.

Att Svenska kyrkan fick eget regi var ett steg. Att staten representerar en likvärdig lag för alla människor är inget annat än rättvisa. Det är Gud som instiftar äktenskapet. Inte staten. Den skillnaden är två tusen år gammal.

En annan fråga som är desto viktigare är om partiegoismen kommer att upphöra – eller åtminstone minska. Fienden finns alltid inom eller utom oss – egoismen – även om den är sekulär eller religiös sätter den alltid de egna behoven först. En sådan politisk egoism har socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet fortfarande en hel del att bearbeta fram till valet.

Per Gudmundson ställer frågan ”är det här det ska vända”, men faktum är att det krävs en hel del arbete inom Alliansen för att vinna valet år 2010. Även ett gott arbete kan vara en god strategi, trots att opinionssiffrorna just nu ger s och mp majoritet.

DN 1, SvD

Fantastic Four on tour

Alliansen är på charmturné i Malmö. Statsminister Fredrik Reinfeldt verkar vara mer sugen på att besöka arbetsförmedlingar, skolor och annat än att beblanda sig med de som uteslutande arbetar inom statens regi. Utanför arbetsförmedlingen stod ett gäng pensionärer och protesterade.

Just här tycker jag mig se en stor skillnad mellan förra socialdemokratiska regeringen som isolerade sig alltmer från folket, medan Alliansen närmare sig väljarna och engagerar sig i deras vardag.

Största vattendelaren för Alliansen

DN:s ledare menar att finansmarknadsminister Mats Odell (kd) borde börja visa upp sig mer offentligt och göra klart för väljarna viktiga förändringar i välfärdstaten:

Allra mest borde regeringens ledare känna behovet av att träna sig i att bättre förklara sin politik.

Mitt förslag är att Odell bryter tystnaden och ger mer kött på benen för kristdemokraternas och Alliansens politik. För ytterst handlar Mats Odells agerande om att det saknas tillräckligt med debatt i ämnet. Ibland är anfall bästa försvar – att missa ett gyllene tillfälle är att inte använda det mandat som ligger framför händerna. För debatten om statens utförsäljning av aktieportföljen är det förslag som rimmar mest illa i Alliansens politik att lägga sig kloss i kloss med socialdemokraterna.

Det orimliga uppdraget har finansmarknadsminister Mats Odell. För kristdemokraternas del blir Odells agerande viktig, eftersom posten är bland de tyngsta i regeringen. Carnegie-affären kan därför bli en positiv vändpunkt precis som spekulationerna om Carl Bildts aktieportfölj drev utrikesministern ut i folkvimlets spekulationer på Internet. I det här projektet behöver Mats Odell hela Alliansens stöd.

Även Aftonbladets ledare ifrågasätter Mats Odells trovärdighet:

Det väcker berättigade frågor om processen verkligen kan försvaras inför svenska folket, vars egendom ska säljas? Och om Mats Odell har politisk förmåga att genomföra projektet på ett ansvarsfullt sätt?

Än är det långt ifrån kört. Christer Elmehagen, vd för AMF Pension, säger till E24:

Men jag tror samtidigt att det finns goda förutsättningar för ­regeringen att återfå det förtroende man nu har tappat. Förutsättningen är att man lyckas få in välrenommerade personer som professionellt kan driva processen.

Thomas Östros i näringsutskottet i likhet med Aftonbladets ledare anser att utförsäljningen ska stoppas. Detta är den skarpaste fråga som skiljer Alliansen från socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet. Att Mats Odell ska sköta detta på det gamla borgliga viset med enorm tysthet och liten insyn anstår inte Alliansen och kommer dessutom förstöra dess image. Långt framöver.