Nya konspirationer i Nordkorea

Toppmötet mellan ledarna för Syd- och Nordkorea har lett till spekulationer om den ena parters motiv. Misstänksamhetens tid är fortfarande inte förbi även om det skett en rejäl uppmjukning. För första gången på sju år träffade de tillsammans i Nordkoreas huvudstad Pyongyang. Då Sydkoreas president Roh Moo-hyun och Nordkoreas ledare Kim Jong-il.

Efter six party talks har Nordkorea ställt upp på de villkor att stoppa kärnvapenprogrammet. Detta har skett med USA:s hjälp som har gett miljarder dollar i bistånd till det urfattiga Nordkorea. De diplomatiska kontakterna sköts av Kina som fungerar som en mellanhand gentemot de amerikanska kraven.

Med Burma i färsk minne så finns det flera aspekter till varför stormakterna inte gjorde någonting. Ryssland är sedan länge ingen stormakt och därmed uträknad. De lägger uteslutande veto mot allt som går emot deras ekonomiska intressen, utan någon som helst politisk logik. Kina saknar möjligheten till militära påtryckningar, men har förmågan att agera mellanhand i kommunistiska politiska kompromisser och kan dela med sig sina erfarenheter av en utveckling mot en fredlig marknadsekonomisk revolution. Sverige framstår som tom vädjare, utan någon möjlighet att påverka aktörernas låsta position i positiv riktning.

Nordkorea som är ett typiskt ateistisk land med en stark religiös personkult medan Sydkorea är ett varmt kyrkligt land. Nu finns det andra perspektiv och beröringspunkter, då bland annat återförening mellan Nord- och Sydkorea. SvD:s ledare skriver:

Seoul har förstås studerat Tyskland och är väl medvetet om att dagens Nordkorea får DDR att framstå som rena Silicon Valley.

För övrigt får vi vara nöjda med ett temporärt hot mindre i Nordkorea, men även en demokratisk möjlighet mindre i Burma.

Har dikaturen i Burma något val?

Före detta presidenten i Tjeckien, Vaclav Havel, riktar stark kritik mot FN och menar att den är verkningslös, eftersom den inte förmår skapa politiska förändringar:

Världens diktatorer vet naturligtvis precis vad de ska dra för slutsatser av det internationella samfundets bristande vilja – [...] de kan fortsätta ostraffat.

Just Havels förmåga att sätta sig i militärjuntans kläder visar en del på hans storhet som politiker i forna Tjeckoslovakien, som splittrades i en demokratisk process till Tjeckien och Slovakien. Det utrymme som FN ger militärjuntan idag är samma utrymme som forna regimer under Sovjetunionen ledning livnärde sin politiska verksamhet. De kunde i princip förtrycka de demokratiska friheterna för allmänheten genom militärt våld.

Då handlade de politiska systemen om materialism eller planekonomi. Idag existerar inte någon ekonomisk konflikt, utan Burma är en förlängning av Kinas marknadsekonomi. Ingen vill stöta sig med Kina idag. USA har inte råd med att starta ett eget krig igen den likt Irak – även om de i princip kan göra som de själva vill. Den råa makten kan ingen ta ifrån dem.

Idag finns det ett minimum av västerländska medborgare i Burma. Inga svenskar. Dessutom är buddismen statsreligion och utövning av kristendom är starkt begränsad, vilket gör det svårt för EU och USA att kulturellt identifiera sig med folket.

Det bästa militärjuntan kan göra är att lyssna till FN. Det är den förhoppningen jag lever på fram tills andra alternativ börjar visa sig potentiellt möjliga.

Röda tröjorna är värdelösa inför militärjuntan

Kristdemokraterna i Stockholm har anordnat en manifestation mot dikaturen i Burma. Andra partier verkar haka på den här globala rörelsen att protestera tillsammans med munkarna. Då på Medborgarplatsen i Stockholm 17:00 idag.

Oppositionsledaren Mona Sahlin (s) med flera andra ledande politiker i EU har skrivit i Aftonbladet:

Vi stöder det burmesiska folkets mod. De har valt icke-våld för att uppnå en övergång till demokrati. Det är ett föredömligt vägval.

Regeringen är också på tårna, och stämmer in i FN, EU och USA:s tongivande kör att militärjuntan i Burma ska hålla fingrarna i styr. Biståndsminister Gunilla Carlsson har idag gjort ett allvarligt uttalande på bok- och biblioteksmässan:

Vi kräver att nobelpristagaren Aung San Suu Kyi och alla andra samvetsfångar ska friges. Vi kräver frihet och demokrati för Burmas folk.

Utrikesminister Carl Bildt är i samtal med Condoleezza Rice i USA. Uttalandet från Gunilla Carlsson ligger i linje med USA och EU:s gemensamma uttalande i onsdags. Sverige har i princip inga medborgare i Burma. FN:s bud om ”hands off” och ett milt accepterande av militärjuntans närvaro har accepterats av USA och EU. Det finns inga politiska poänger att vinna i konflikten.

Så de röda tröjorna är i princip verkningslösa och uttrycker en solidaritet som endast ger diktatorerna rätt. Då eftersom EU och USA vägrar att sätta militär press på Burma. En konsekvens av detta är att Kina blir en accepterad maktfaktor med rätten att blunda för demokratiska värden.

Ska USA ingripa i Burma?

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har få alternativ till sanktioner när han sänder iväg Ibrahim Gambari till Burma, även kallat Myanmar. Då med uppmaningen till militärjuntan att begränsa användandet av våld mot de de fredsamma protesterna, som begär frihet. Kina är sedan tidigare motvilliga till politiska förändringar och hävdar att det är en suverän fråga inom deras isolerade region, vilket resulterar i att militärjuntan löser demonstrationerna på eget bevåg. Då genom våld, tårgas och varningsskott och arrestering av munkar.

Även Sverige ställer sig bakom de ambitioner som FN har på militärjuntan. Biståndsminister Gunilla Carlsson menar att ”vi höjer vår röst till försvar för de fredliga manifestationerna”.

Nu kan jag inte låta bli att spekulera kring Sydkoreas premiärminister Han Duck-Soo som besökte Stockholm den 20-22 september. Möjligen kommer USA använda sig av Sydkorea som en partner för att stabilisera situationen i Burma. Han Duck-Soo säger att ”förtroendenivån har ökat mellan Nordkorea och Sydkorea, som kunde stabilisera relationen genom ”six party talks”.

De kunde luckra upp svåra frågor om Nordkoreas kärnvapenprogram och därmed undanröja ett stort hot i regionen som gynnade dem alla. I frågan om Burma handlar det inte om kärnvapen som kan hamna i orätta händer och skapa förödelse, utan om demokratiska friheter. Här kan således Ryssland och Kina tillsammans med USA och Sydkorea lösa ett problem i regionen, men än så länge verkar det inte finnas någon gemensam syn på saken annat än den FN lagt fram.

Hur mycket blod måste egentligen flyta?

Situationen i Burma får utrikesminister Carl Bildt att uttala sig smått försiktigt:

Handlingsmöjligheterna är dock begränsade – det är de asiatiska länderna som har de faktiska möjligheterna att påverka situationen.

USA:s President George W Bush har däremot gett oss något att tänka över i sitt uttalande i FN om situationen i Burma:

Amerikanarna är mycket upprörda över situationen i Burma där militärjuntan har skapat ett 19 år långt ”reign of fear”. Vanliga friheter som yttrandefrihet, religions- och föreningsfrihet är ordentligt inskränkta. Etniska minoriteter är förföljda. Barn tvingas att arbeta, människohandel och våldtäkter är vanliga. Regimen håller mer än tusen politiska fångar, inkluderat Aung San Suu Kyi, vars parti var vald överväldigande av befolkningen i Burma år 1990.

Frågan är om opinionen i USA tillåter president George W Bush att handla nämnvärt. Dessutom vill säkerligen inte USA stöta sig med Kina som har flera ekonomiska och politiska intressen investerade i Burma och också ett något osäkert inflytande att räkna med diplomatiskt.

En annan faktor i stundens skede är om blodet börjar flyta. Då har Kinas möjligheter att påverka militärjuntan i Burma minskat – och då växer också kraven på att USA ska rycka ut.

Att USA stärker sina intressen i närheten av Kina kommer troligen inte att ske. För Kina handlar det därför om att installera en slags kvasidemokrati som tillåter och inte tillåter. Det om något kan vara en försiktig början på något nytt.