img_0571

Trump avfärdar TPP och traditionella media

Blivande presidenten Donald Trump har bestämt sig att USA ska dra sig tillbaka från TPP, Trans-Pacific Partnership. Det är en potentiell katastrof, har han sagt på Facebook. Istället ska det förhandlas rättvisa bilaterala avtal som tar tillbaka jobben till amerikansk mark.

Liknande kommer Trump göra med Nafta som gjorde att många arbetare med låga inkomster förlorade sina jobb i mitten av 1990-talet. 

Det var en tid då 1/3-samhället bildades och som idag riskerar att bli 2/3. Det är också de personer som valde honom till president.

Trumps måtto är att vid varje ny lagstiftande reglering så ska två gamla regleringar bort.

Just nu står mycket och väger. Lugnande besked om Nato, men TTIP som svenska regeringen ställt sig bakom till starka protester från fackliga håll och kan beskrivas som president Barack Obamas verk är också en av anledningarna bakom Brexit. 

Egentligen är TTIP ett försök att smälta USA och EU närmare där storföretagens intressen riskerar att bli ledande. Naturligtvis ser Trump detta och tänker därför förbjuds lobbyism fem år efter att varit makten och förbjuda amerikansk lobbyister att hjälpa främmande makt. Det löftet står han fast vid.

Hur som helst så vänder det här upp och ner på våra föreställningar om handel. Möjlig ram för förståelse är att de globala villkoren kräver en viss nationell egoism där staten är garant för att storföretagen inte kan styra samhället in i låglönelandet med generellt försämrade villkor. 

Misstankarna om att politiker och storföretag ytterst missgynnar arbetande vita män är därför på tapeten. Här kämpar den vita mannen mot storföretagens vinstintressen. En slags kraftmätning mellan den vita mannens behov och storföretagens behov av maximerad vinst. Inte bara vinst utan ökad vinst. 

Nu har Trump bestämt sig för att ta itu med landets oligarker, om jag får använda ett begrepp som president Putin inte känner sig helt obekant med. Nu kommer troligtvis inte Trumps kamp bli lika blodig, men han kommer åtminstone ha världens blickar på sig.

Frågan är om Sillicon Valley kommer att böja sig för honom. Att de själva kan kalkylera hur de ska få behålla så mycket som möjligt av vinsten är den springande punkten. Trump har lovat extremt hårda tag att det påverkar även våra mötesrum: ”Om jag säger det här till dig så måste jag döda dig”. 

Hur som helst så kommer jag fortsätta mitt stilla analysarbete här. 

Det är naturligtvis tydligast med kommentarerna på Facebook. En slags protest mot liberalismen:

If people would actually take the time and look at your policies, they would see they are totally in agreement with you, but these liberals are all just a bunch of ostriches with their heads in the dirt.

Eller att Trump ratar traditionella media framför sociala medier:

Am loving this..no more media bias to distort the story..we will be getting it direct..all ur fans should know that you will be tweeting direct any info we need to know..the people are their own media

Eller:

outstanding! DO NOT BELIEVE THE MEDIA! as you see, president Trump post directly to us all the updates otherwise we got feed bunches of lies by CNN and friends!

När besvikelsen blev global

335 miljoner kommer riktas till de utsatta områdena i förorterna. Efter att lagen om affärsmässiga principer klubbades igenom har riskföreragen parekerat sig hos Allmännyttan. Hyrorna i Stockholm har höjts till 9,000 kronor för en trea och 6,300 kronor för en etta. 

När arbetslösheten biter sig fast eller låglönearbeten dominerar med tillfälliga kontrakt så uppstår en situation som forskarna kallar bostadssocial katastrof. Hyresgästföreningen är här mer en undertryckt aktör som försöker bromsa utvecklingen men förmår inte stoppa de ägardirektiv som kommer från kommunen. 

För den som tvingats flytta från sitt hem är besvikelsen naturligtvis stor. De här grupperna lever på aktivitetsersättning, sjukbidrag, bostadsbidrag, bostadstillägg och/eller barnbidrag. De drygar ut inkomsten med ströjobb som precis täcker kostnaderna med en viss rörelsefrihet. 

Under Alliansens dagar fick den här gruppen det ekonomiskt sämre. Sjuka behandlades kategoriskt och tvingades ut på arbetsmarknaden. Det visade sig bli dyrare att hålla de sjuka på arbetsmarknaden än hemma. 

För dåvarande finansminister Anders Borg och  sjukförsäkringsminister Ulf Kristersson blev det här en politisk erfarenhet som kostade skattebetalarna mer än de samhällsvinster som prognosen visat från början.

Hur som helst ledde det här till att kommunikationen bröts mellan politikerna och den utsatta gruppen. Tilliten försvann och så fort politik kom på tal så var svaret: ”Jag röstar på SD”.

Då främst löglönearbetare men även de familjer som drabbats drog kvinnorna med sig männen i sin besvikelse. När sedan fabriker stängs ner och flyttas till Kina eller hotas med nedläggning så ökar kraften i besvikelse. Besvikelsen blir global.

I Storbritannien röstade sig den här gruppen folket ut EU. 

I USA valde den här tysta eftersatta gruppen Donald Trump som världens mäktigaste man, president över USA. Donald Trump är världens 51:a rikaste person och har lovat att inte ta ut någon lön när han arbetar. Mer än en symbolisk summa.

Det sänder naturligtvis en extra signal till den här gruppen. Även Nafta-avtalet samt Nato-alliansen är under lupp. President Obama åkte igår på blixtvisit till Angela Merkel för att gjuta olja över vågorna efter att tillträdande presidenten Trump försäkrat sig passionerat att samarbetet kvarstår och förundrats över hur omtyckt USA är av värdländerna som står under deras ledarskap. Obama passade på att dementera fejkade nyheter om Trump.

Själv välkomnar jag svenska regeringens initiativ. Jag skulle vilja kalla det för broarnas politik. Där utsatta grupper inte fått se något vatten flyta under deras bro nu får se att politiken bryr sig. Det viktiga är att vattnet börjar flyta igen – och inte kasta in en ny dimridå eller stoltsera med politiken.

Även för de andra partierna blir det här greppet viktigt att utforma. Alternativet är att SD växer och att rådande parlamentariska situation blir ännu värre. 

Regionsindelningen i januari 2019 löser för nuläget inga samhällsproblem. Nu tror jag det är lättare för små kommuner och landsting att i större regioner lösa en del samhällsproblem som fått stå i träda. Men oavsett vad vi tror kommer inte väljaren att räkna med en förbättrad framtid med ökade möjligheter. Snarare tvärtom.

Trumps jordskredsseger har gett högerkrafterna i Europa luft under vingarna. De har blivit den nya grupp av väljare som etablerade politiker misslyckats med eller lämnat av ointresse att ens vilja förstå deras verklighet.  

Behovet av åtkomlig ledarskap är stort

Jaha, då har jag konsumerat flera artiklar och Youtube-klipp om valet mellan Hillary Clinton och Donald Trump och även i pågående stund med konsekvenser i politisk nivå. Facket kan glädja sig att TTIP-avtalet kommer att sjunka som ett skepp ner i botten, till bedrövelse för de etablerade storföretagen som vill sänka löner och aggressivt lobbar mot politiker som strävar efter att befästa sin position. 

En kohandel som kostar mycket för medborgare med fattiga löner. 
Samtidigt ryker NAFTA-avtalet som kan kosta skjortan för svenska företag i Kanada och Mexico

Amerikanska bilindustrin har investerat 24 miljarder i Mexico, vilket naturligtvis skapar en tröghet i processen.
På Youtube finns både Stephen Colbert Talkshow och även president Barack Obamas tal efter att Donald Trump vann valet.  Det är först vid ca 5:50 i det senaste klippet som de två programmen lämnar den allvarliga diskursen.  

Det är ingen nyhet att vi i Sverige också har fallit in i samma globala fälla som Donald Trump har målat upp. Förtagen flyr till Kina där låga löner och produktionskostnader håller priserna nere men också ger storföretagen som Apple en genväg till att göra stora vinster. 

När det är kris i Europa så flyttar tunga industrin till Kina. Trump menar att det pågår ett frihandelskrig som systematiskt motarbetar den amerikanska drömmen, vilket inte minst märks i lönekuvertet.

I Sverige så är behovet av en tydlig kommunikation mellan de eftersatta grupperna som Fredrik Reinfeldt kallade för utanförskapet och som Stefan Löfven identifierade sig med.

Men fortfarande går stora delar av befolkningen utan arbete. Utdömda av olika mindre eller spekulativa skäl. Dränerade på självkänsla och självförtroende. 

När renoveringar uppstår i miljonprogramsområden ser riskkapitalisterna en möjlighet att tjäna mer pengar. Det skapar naturligtvis oro. De fattiga får flytta till billigare områden som inte är renoverade.

Ja, frågan är hur långt det går att pressa människor? Särskilt i en tid där invandrare från Syrien och Afghanistan kommer att gå förbi kön av samhällsriktade resurser. 

Striden idag är helt klart mellan de etablerade och icke-etablerade i den globala diskursen. Naturligtvis är de etablerade de som tycker minst om Trump medan de icke-etablerade och de som står på dess sida tycker att Trump är deras röst. 

I Sverige har de icke-etablerade ingen röst alls. De bjuda in i värmen och får ta del av brödsmulorna från bordet. Inte vara en del av samhället. Det är naturligtvis helt motbjudande och kommer förr eller senare att brisera i ökade missnöjesröster. 

Bostadsforskare talar om en social katastrof. 

I DN så skriver Martina Lind och Markus Uvell (och Johan Jacobsson) som båda har varit med och utvecklat demokratin på nätet i Sverige att dämpa misstron leder till motsatt effekt. 

Behovet av åtkomlig ledarskap är stort. 

Varför lyckades Trump vinna?

Den tydligaste gruppen var de arbetande blåklädda männen som röstade på honom, vilket Politico uppmärksammade och varnade, men som även en del svenska journalister också snappade upp vid sidan av att ensidigt ställa sig på Hillary Clintons sida. 

Onekligen underskattades Donald Trump näst intill helt av de etablerade journalisterna. Det var när Trump vann i två delstater som räknades som Hillarys domäner som hoppet var ute. Men känslomässigt tog det lång tid för Hillarys stab att erkänna sig besegrade. Det var långt in på morgonen beskedet kom.

Likt Brexit underskattade opinionsinstitut och även mindre seriösa spelinstitut oddsen för ett utträde. Den underliggande ilskan var tydlig. 

Det är grundaffekternas tid. Onekligen kommunicerar Trump med väljarna genom att bryta mot varje politisk korrekt kod som de uppfattar som konstruerad. 

I Europa var den som det Hitler som använde sig av ilskan som ett sätt att kommunicera med de blåklädda arbetarna. 
Efter det har grundaffekter sällan använts i politikens finrum tills nu. Eftersom jag själv har småbarn och de kommunicerar oftast genom grundaffekter så blir ju språket lätt att förstå och tolka.

Onekligen är misstron och missnöjet mot de etablerade kvar för att stanna. Nästan femton till tjugo år av postkonstruktivism är på väg att fasas ut till grundaffekternas tid.

Fördelen med det språket är att den finns hos oss människor starkast innan orden uppstår. Affekterna fungerar som förstärkare av små signaler omkring och inom oss. De nio grundaffekterna är välbehag, intresse, förvåning, ilska, rädsla, ledsnad, avsmak, avsky och skam.

På sätt och vis tolkar Trump väljarnas vrede mot etablissemanget genom att ta avstånd från dem på samma sätt som de som känner sig svikna av dem. På så vis förstärker han samhörigheten med en grupp som oftast känner sig förbisedd och lämnad. 

Det är möjligt att vi i en tid av global oro nu får beskåda hur allt vi byggt upp raseras. Allt som vi trott på. I Sverige är vi generellt sett flera år efter i utvecklingen från Storbritannien och USA, men vi har vår motsvarighet i SD som systematiskt går emot etablissemanget. I ilskan. 

Betyder det här att vrede är rasism? I ett politisk sammanhang där vreden riktas fel riskerar det att bli rasism. Exempelvis var Hitler arg på de bolsjevikiska judarna i München som senare grundade Sovjetunionen. Hans hat mot judarna var en slags motmakt. 

Ilskan gick ut mot judarna som folkgrupp, vilket visar att ilskan kan fungera som oljan i ett välplanerat maskineri. 

Men trots Hitlers missbruk av ilskan som grundaffekt så går den inte att tas bort från människors sätt att kommunicera. Jag tar avstånd mot all missbruk av missriktad ilska. 

Det är dock ett påskyndade medel som är mycket effektivt, vilket Trump nu lovar att rikta för att understöda arbetarnas villkor.
På sätt och vis är det smått märkligt. Demokraterna är vanligtvis arbetargrabbarnas hemvist, men ilskan mot försämrade villkor i form av lägre löner och annat har fått världen att ta andan.

För svensk del så innebär det ett försämrat säkerhetspolitiskt läge med ett starkt Nato som väger upp mot Rysslands militära övningar. Nafta kommer att ses över och TTIP-avtalet kommer försämras också. Fackföreningarna och regeringen vill olika här – vilket nu Brexit blir ett stöd för arbetarnas villkor samt TTIP-avtalet som i praktiken innebär att svenska modellen skrotas. 

Men Trump har lugnat omvärlden. Nu när strålkastarna riktas mot honom så kommer han i lugn och ro planera förbättringar till arbtargrabbarna som antingen sover eller arbetar om dagarna, som han påstår sig veta hur de lever.

Smått lugnande är också att han har med sin son Barron vid avgörande tillfällen, som förstår det subtila men tydliga signalspråket. 

Onekligen behöver dagens politiker träna på grundaffekterna med sina barn också. Där är kommunikationen som tydligast – och vreden har sin plats. Glömmer jag bort vällingen eller låter hen sova för länge så finns det inga öronproppar som filtrerar bort ljudet.

Till en början avskydde jag oljudet men idag vet jag vad det står för och det sätter mig i rörelse snabbt. 

Men om vreden riktas mot en grupp eller person kan det bli farligt. 

Men om jag sätter upp en grind till köket för att plattorna på spisen inte ska sättas på av misstag så tjänar min vrede till ingen nytta mot hen, utan den måste riktas mot lösningen. Grinden samt att hen har inget ont motiv. En knapp är en knapp. Den går att vrida eller trycka på: oavsett om det är datorn eller spisen. Till datorn använder jag maskeringstejp. 
Men på sätt och vis. Chocken finns där.

Tjugo år av liberalism, post-strukturella identiteter som stärkt minoriteter, feminism och hbtq-rörelsen. Allt som vi byggt upp. Allt som vi tror på. Raseras.

På bekostnad av arbetargrabbens ilska att lönerna dumpats. Hans behov har missuppfattats och misstänkliggjorts. Hans sexuella läggning ses som ett hot medan minoriteternas lust är riktmärket. Hans ekonomiska behov är i det individuella ödets händer, vilket oftast innebär nationalekonomernas och de tysta ekonomiska makthavarna som sitter på miljarder. Hans kristna tro är bespottad av muslimer osv. 

Det är den gruppens behov som är riktmärket. Ungefär som brittiska fiskare i samband med Brexit. 

Själv hoppades jag på Hillary Clinton att hon skulle spräcka det osynliga glastaket.  Jag hade laddat med hennes biografi ”Levande historia” för att kunna jämföra hennes ledarskap då med idag. 
Aj, aj, istället blev det en långtråkig men nödvändig politisk allsidig analys. 

Damerna först

Ibland blir svensk media kontraproduktiva tycker en anonym källa på utrikesdepartementet, som kritiserade Norgren och Epstein i P1 för att glömma bort att Sverige inte kan göra något i säkerhetsrådet i Mellanöstern utan Saudiarabien eller Iran vilka är de två största aktörerna.

Nu saknas det inte ämnen att diskutera. Just Saudiarabien är ett svårt ämne. Det är därför statsminister Stefan Löfven agerar i ämnet och drar nu samma lass som Wallenbergsfären som under Alliansens dagar fick delegation i ärendet. Det nära samarbetet var inte friktionsfritt. 

Bland annat glömdes det sociala ansvaret bort i affärsmässiga principer, vilket fick vänstern inom socialdemokraterna att se rött. Framför allt att ”hands off” blivit så etablerat att Saudiarabiens delegation fick se ett obefintligt politiskt ledarskap. Mitt i allt fick värmländska försvarsministern Sten Tolgfors avgå, som fick klä skott för missnöjet.

Nu har socialdemokraterna inte glömt bort försvarsmakten. Under Alliansens dagar digitaliserades och kommersialiserats försvarsmakten nästan helt. Värnplikten och personalens usla villkor hamnade helt i skymundan. Att det infunnit sig ett lugn och en balans nu har varit nödvändigt. Oavsett elitarmé så är det fortfarande våra barn det handlar om.

Hur som helst kastades Wallenberg ur regeringen och de har i likhet med stora delar av liberalekonomiska Sverige fått tänka om. Nyliberalismen har fört affärsmässiga principer helt till ideal om individuell framgångssagor att det sociala ansvaret och medborgarskapets värde glömts bort. Nog om det.

Nu fortsätter Aftonbladet i samma kontraproduktiva anda. Att Saudiarabiem och Sverige arbetar mot olika ideal är uppenbart. Men att Sverige väcker dessa idel automatiskt till liv genom att 1 januari 2017 sitta med i säkerhetsrådet. Sverige blir ordförandeland och så inleds arbetet med den nya ordförande António Guterres som är känd för att få länder att ta socialt ansvar för flyktingar. 

Men han är inte direkt känd för att arbeta för att förbättra kvinnors villkor, skriver iwhc.org. Däremot har han en del väldigt starka uttalanden till sin favör. Men under FN:s 71-åriga tid har en kvinna aldrig varit generalsekreterare. Det är där frågan sitter. Inte vad, utan vem. 

The New York Times har belyst detta i en dokumentär som heter ”Ladies first”. Saudiarabien är landet där Twitter-användarna är flest. 6,000 kvinnor har berättat om hur de har det. På tal om kontraproduktivt, så får Sverige rätt så mycket stöd från den New York-baserade WordPress-tidningen. 

Nu hittar jag inget om länk till  Nordgren och Epsteins talkshow om feminism och Saudiarabien. Däremot så hittar jag ”senaste nytt på lusfronten” och ”hur tät ska kammen vara” och att ”gnetterna är utrustade med klor”. Jag kan bara konstatera att det är lätt att få andra ämnen som konkurrerar bort politiken när man har småbarn. 

Förhoppningsvis vinner Hillary Clinton och då har fria världens ledare äntligen fått sin första president. I åtta år har strukturella rasismen fått ta steg tillbaka i och med Barack Obama. Hillary fyllde 71 år och Stewe Wonder hyllade henne i radioprogrammet Breakfast Club Power 105.1 FM.

Att förstå resultatet av sin egen undersökning

Aftonbladet avslöjar en taktisk överlagd mejlkonversation från sverigedemokraternas ledning. Samma svensk-tyske person som är anledningen för att en medlem blir utesluten uppvaktas av partiledningen. Anledningen var att finansiera valet 2010.

Artikeln använder dessutom en negativ känslomur med ord som ”tigga” för att ta avstånd mot sverigedemokraterna. Ordet som vanligen används är partistöd.

Av motbjudande intresse är hur dividerandes av värderingar sker. Den svensk-tyske personen vill ha offentlig stöd av sverigedemokraternas ledstjärna för att ge partistöd.

Artikeln utgör också det förnyade krafttaget mot sverigedemokraterna som Jimmie Åkesson i Ekots lördagsintervju menade var avstamp inför valet 2018, som han menade var deras sista försök att bli av med dem. 

Att ge sig på sverigedemokraterna kan opinionsmässigt vara ett riskprojekt. Av den anledningen har det varit tyst om den politiska kampanjen. Om vem och vilka som deltar, men anledningen är precis vad Agenda fångade upp i partiledardebatten: regeringsbildningen efter valet 2018. Om den oacceptabla parlamentariska situationen nu och om framtidens behov i en alltmer global politisk arena.

Jag tycker också att Ann Heberlein skriver en upplysande artikel på ledarsidorna. Hon länkar till Mångfaldsbarometern som reder ut negativa attityder och fördomar mot invandrare. Hon skriver bland annat:

En hederlig forskare som kan sitt hantverk bör naturligtvis göra en ordentlig omvärldsanalys för att förstå resultaten av sin egen undersökning.

Det känns skönt med disciplin.

Och på tal om disciplin:

Med tanke på den politiska kampanjen och dess uttryckssätt i media tycker jag den borde infallit redan efter andra världskriget. 

I en religionsvetenskaplig avhandling , Regn färdas över oss, visar hur enskilda aktivister ville ta tag i nazisympatisörerna bland de egna leden i frikyrkan i form av öppna samvetsmöten – men blev stoppade aktivt av ledningen. Anledningen var enligt Joel Halldorf:

Orsakerna till denna systematiska glömska behöver inte genomgående vara en medveten censur och tillrättalagd historieskrivning, utan kan också vara ett uttryck för instinktiv och delvis omedveten vilja att undvika obekväma minnen och olösta konflikter.

Då var det svårt att städa en trappa uppifrån – och göra sig av med politiska blådårar i kostym och eller militärkläder som mini-Hitler. 

Idag är det lättare. 

I vår digitaliserade samvaro är botbänken Aftonbladet. 

Eller som Ann Heberlein menar hos gemene man:

[Asylfrågan] genomsyrar hela vårt samhälle och innebär en stor ansträngning för i stort sett alla medborgare, myndigheter och verksamhetsområden, från socialtjänst, sjukvård, polis och skola till bostadsmarknad och arbetsmarknad. Det stora inflödet av människor från andra länder och kulturer innebär rimligtvis också att svenska medborgare i högre utsträckning än tidigare har egna och konkreta erfarenheter av till exempel människor från Mellanöstern och Afrika.

Frågan är hur en sådan ”systematisk glömska” ska inträffa som efter andra världskriget? 

Då flirtade makthavare med Hitler i olika grad. 

Under Operation Barbarossa deltog exempelvis Finland. De tiotusentals svenskar som stridit sida vid sida med tyska armén kom hem med svåra minnen. Makthavare i Finland som Sverige valde ”fel sida” och kämpade efteråt med näbbar och klor för att bevara sitt anseende. De bidrog naturligtvis till en okritisk bild av sig själva i historieböckerna. Gärna glorifierad och hyllad för att kompensera kritikernas toner. 

Då viftades kritiken bort och tystades aktivt. 

Idag betalas skadestånd ut för gamla oförätter, men trappan är fortfarande ostädad. 

Politik under förändring

Vad händer med regeringsbildningen efter nästa val? Nu är Anna Kinberg Batra beredd att samarbeta med socialdemokraterna för att lösa frågan med sverigedemokraterna som tredje största parti.


Scenariot som DN målar upp och som backas upp av moderaterna i SvD börjar bli smått verklighet. Det plågsamma är att det börjar bli smått omöjligt att få igenom budgetar i riksdagen och att nuvarande form stärker de missnöjda och kritiska rösterna som SD fångar upp. Vi har ett parlamentariskt läge där de politiskt missnöjda är många.

Jag delar naturligtvis samma demokratiska grundproblem om hur makten ska tillämpas i Sverige. I nuvarande situation är kommunerna i stort behov av ledarskap från staten. Tydligaste märks det i form av bostadsförsörjningen i kommunerna. Skolan börjar också bli ett område där de kommunala strukturerna inte räcker till vilket direkt påverkar resultat hos eleverna. Socialtjänsten kan inte enbart axla ansvaret för flyktingströmmen som inte går att skjuta upp längre.

Det viktiga här är naturligtvis att staten är stark. De kommunala bostadsbolagen klarar inte med nuvarande budget att bygga tillräckligt många hyresrätter. Inte heller socialtjänsten klarar av försörjningskravet med små som stora familjer som kommer. Det är helt enkelt inte dimensionerat för rådande situation där det tar årtionden innan personer når arbetsmarknaden och locket läggs på i en tyst men trygg social överenskommelse. 

För att kommuner ska kunna bygga bostäder måste staten på sikt vara en garant för att hålla hyrorna nere. Bostadsfrågan är helt enkelt för långsiktig för att låta kortsiktiga marknadskrafter definiera och bestämma. Idag har vi fått en situation där de fattiga flyttar runt till de billigaste områdena i bostadsbeståndet efter renoveringar vid sidan av höginkomsttagarna bor trångt för att marknadshyrorna för en bostad är för höga.

Här finns det ett stort behov av långsiktighet. Det unika med Sverige är att staten stått för långsiktighet och att hålla hyrorna nere och standarden hög. Nu när de skenar och bostadsbristen är så stor att prisbilden är oacceptabel riskerar olika former av hemlöshet att sprida sig. 

Nu tycker jag jobbfrågan är oerhört viktig. Det måste garanteras att alla får arbete och att arméer av arbetslösa inte längre fungerar som en reserv för att hålla inflationen nere. 1/3-delssamhällets modell fungerar inte längre. Dessutom riskerar den att bli 2/3-delar med flyktingströmmen, vilket visar behov av starkt statligt och kommunalt ledarskap.

Att kommunerna blir bättre på att tillvarata kompetens och sätta medborgarna i arbete. Då vid sidan av att Arbetsförmedlingen blir en tydligare aktör. Det arbetet borde intensifieras. Vi måste börja hitta lösningar för alla människor i samhället. Eller kort sagt: hela samhällspusslet måste lösas. 
Att moderaterna ansluter sig till långsiktiga politiska åtaganden är naturligtvis ett stort steg från tidigare låsta positioner och hemska spekulationer. 

På sätt och vis är det ett stort nederlag med att marknadskrafterna vägrar ta socialt ansvar utan att med prislappen skapa ett splittrat samhälle. Men det är också ett begynnande nederlag för svenska politiken om det sociala ansvaret blir stigmatiserat. 

Vilken grupp drabbas näst är frågan. Inte vilken grupp som gynnas mest.
Sverige har tidigare varit unikt i världen med politisk långsiktighet för att garantera medborgaren ett samhälle som fungerar. Det politiska arbetet med att lägga pusslet unikt för Sverige är mycket viktigt.

Exempelvis finna det gott om människor som inte fått se något vatten alls rinna under broarna på lång tid. Att garantera arbete och därmed låta samtliga samhällskrafter hitta lösningar för enskilda individers situation är mycket viktigt. 

Det går inte reducera frågan endast till Arbetsförmedlingen och socialtjänsten och låta årtionden passera utan en minsta gnutta tro på medborgarens förmågor och potential. 

Vi måste politiskt våga attackera grogrunderna för det politiska missnöjet.