Olyckskorparna kraxar enfaldigt

Idag på DN Debatt kritiserar några doktorander från Segerstedtsinstitutionen vid Göteborgs universitet indirekt polisrapporten från igår som Malmö högskola hade stort inflytande över. Samtidigt meddelade rikspolischefen Dan Elissson igår att Göteborgs kommun har flest utsatta områden och outtalat därför får mest pengar.

Näringsidkare är utsatta för hot och våld och tvingas till beskyddarverksamhet. 

Rikspolischefen är tydlig när han ber om hjälp. Det är handbromsen till en bil som används som liknelse för att vi ska förstå allvaret. 

Egentligen handlar fritidsgårdar om allmänna mötesplatser med tydlig politisk styrning, vilket har saknats tidigare i kommunal verksamhet efter att fritidsgårdarna lades ner på 1990-talet. Det har lett till att etablerade fritidsgårdar blivit avfolkade och somaliska föreningar har velat ha lokaler i utsatta områden som hyresgästföreningen ansvarar för. Nu har fotbollsklubbar utökat socialt ansvar med hjälp av företag, så kallad CSR-arbete, Corporate Social Responsibility.

Uteslutande är det män som samlas i dessa föreningars lokaler medan kvinnorna får vara hemma och vila upp sig efter att de lämnat barnen till förskolan. På kvällarna samlas ungdomar och busar till en början. Det blir allt glesare och glesare med vuxennärvaron när kvinnorna lägger småbarnen. Oftast är det kvinnor som sköter uppfostran av pojkarna. Männen är trovärdiga när de engagerar sig som religiöst förebild ån i faderskap.

Stämningen är långtifrån trygg och den svaga belysningen i Brandkärr i Nyköping gör att mörkrets inbrott dominerar. Brandkärr har öknamnet stalinistiska isoleringskåkar i grov mun hos samhällsföreträdare när de likt Dan Eliasson reagerar “hjälp, hjälp”.

Kriminaliteten är långt mer offensiv i Bergsjön i Göteborg än i andra städer, men Malmö har omfattande akademisk erfarenhet av sociala problem.

Att jobba mot hedersförtryck är mycket svårt. Ränderna är svåra att tvätta bort. Trots att männen har stor erfarenhet av personliga tragedier så sjunker inte myntet in. Istället odlas en cynism och avståndstagande vilket spär på problematiken med mer uppgivenhet och smärta.

Ondskan arbetar alltid utifrån smärta och det mänskliga egoismen kan aldrig skapa något gott mer än förstörelse. Därför måste egot vara jagets tjänare än reservofficer för privat uppgivenhet och social smärta.

Eliasson skickar därför sina trupper ut på gatorna som liknar Gotham fast maffian består av etniska minoriteter med förgreningar till Irak, Somalia och Afghanistan mfl. Dessutom premieras polisernas lönekuvertet därefter att kontorsarbete ger mindre i plånboken. Det är vad han själv säger till DN.

DN:s ledare besvarar med moteld:

Men när SvD nu tittar närmare på hur det har gått med ambitionerna visar det sig att 525 av de 700 miljoner kronorna har använts för att betala av en kredit som rikspolischefen hade tagit sedan tidigare för att slippa göra sig av med civilanställda inom polisen.

Eliassons ord faller därför vid SvD:s granskning lätt till marken. Det börjar bli tydligt att det saknas självförtroende och kritiken kring Eliasson växer ytterligare. Det saknas helt lyckade samhällsinstanser och en politisk uttalad strategi. 

Doktoranderna från Göteborg framstår därför som ytterligare olyckskorpar:

Det som kan framstå som handlingskraftigt, att tidigt försöka upptäcka varningstecken bland tonåringar och därefter försöka avradikalisera dem, riskerar i stället att bidra till de problem som de säger sig vilja lösa.

Är svaret som tidigare ett segregerat samhälle? Dessa förespråkare existerar i olika språkdräktet.

Skolan kan visserligen ta sin del men arbetslivet framstår fortfarande som segregerat. 

Förtänksamhet förnyar förorten

Det som vi i politiken redan vet skriver polisens relevanta företrädare idag på DN debatt. Uppskattningsvis finns det 5,000 kriminella aktörer och 200 kriminella nätverk i 53 utsatta bostadsområden. Rapporten “Utsatta områden – social ordning, kriminell struktur och utmaningar för samhället” presenterar lägesbilden. Bakom den polisiära rapporten står också Malmö högskola som har lång kunskapsmässig erfarenhet av socialt arbete. 

Den polisiära lösningen är en bred samverkan mellan statliga myndigheter där det kommunala bostadsbolaget har uppgiften att bygga bort problemen och lokalpolitikerna har ett tydligt demokratiskt ansvar att peka med hela handen. 

I Nyköping finns Brandkärr som det finns många planer kring. För de som levt på försörjningsstöd erbjuds arbete genom socialtjänstens program Ofta. Det planeras även för en fritidsgård med utbildad personal i Brandkärr och en i centrum. Högstadiet är till viss del redan integrerat och kvar återstår en tydlig plan för gymnasium där fler ska få plats, men också integreras.

I grund och botten handlar det om att etablera en äkta kommunikation som inte finns. För somaliska kvinnor vill ha hjälp med bisysslor i hemmet vilket understöder en kultur i kulturen. 

Det handlar också om barnuppfostran. När vissa folkgrupper saknar helt eller delvis barnuppfostran för ungdomar så blir de själva lätt offer för kriminella nätverk. I Skäggetorp i Linköping minskade kriminaliteten när nattfotboll infördes. I Örebro finns liknande verksamhet. 

En fotbollsklubb handlar mycket om fostran av ungdomar. Det handlar om att ta sin roll på allvar och med beslutsamhet, vara en medspelare samtidigt som den egna talangen ska bli en färdighet. Tränarens ord är lag och rätt. Att just dessa attraherar unga män kan på sikt göra Sverige till en större fotbollsnation. Idrotten skänker disciplin.

Polisrapporten beskriver problemen tydligt. MSB:s tidigare rapport var en föraning av den här, ledarsidorna.se uppmärksammat. Nu vill polisen genomlysande resandet bättre än enbart fokusera på terrorismen. Narkotikabekämpningen får ökad prioritet. 

I Nyköping kommer den mesta handeln via Oxelösunds hamn. “Det går att önska sig vad som helst” har flera sagt till mig. Rapporten fångar även det:

Det är vanligt med handel med insmugglad sprit och tobak, handel med stöldgods hos lokala näringsidkare och illegal spelverksamhet. I några områden finns så kallade ”lägenhetsbutiker” där det sker försäljning av skattepliktiga insmugglade varor. I vissa områden förekommer omfattande illegal festverksamhet kopplad till t.ex. bröllop.  

Det här sätter naturligtvis krokben för annan lokal verksamhet då dyrgripen finns tillgängliga i en global värld. Distributör verkar vem som helst kunna bli som har förmågan att sätta upp en privat hemserver.

Nu har rapporten egna avslöjanden: 

Det offentliga våldet ses även i skolmiljön. Det har förekommit att skolpersonal har hotats eller misshandlats av elever som känt sig förorättade och i flera fall har skolor blivit rånade under dagtid. 

Själv har jag mött hårresande propagandaattityder som “finns det någon som gillar judar här i Nyköping? Alla hatar dem”. 

På min gård finns nu några familjer från Syrien som flytt hit av samma anledning. Det finns både ortodoxa kristna och muslimer. De är mer toleranta och civiliserade än somalierna. Utbildningen är Rysslandsinspirerad och har hög relevans här. 

Det svåra är naturligtvis de parallella samhällen som existerar sida vid sida med vår egen. Själva fenomenet är inget konstigt i Mellanöstern där Hizbollah finns i Libanon och även liberala kristna. Eller kast- och stamväsendet bland somalier adopterar gärna ett parallellt värdsystem som de kan dra nytta av:

Det finns i dag inget område i Sverige där ett parallellt samhällssystem existerar fullt ut, men de utsatta områdena har inslag av detta och tillåts systemet fortsätta kan det komma att utvidgas.

På sätt och vis handlar det om barnuppfostran. Om jag ger efter för mitt barn så kommer hon till slut styra över mig.  Till slut blir de krävande och väcker onödig uppmärksamhet. 

Men barnuppfostran handlar också om att vara en god förebild. Det är väl där Sverige brustit tidigare och nu kraftsamlar och ger sig in i obruten terräng. 

Tidigare samhällsreformer på 30- och 60-talet har uteslutande handlat om en homogen nationalitet. Inte för att det var lättare, men nu när det ligger bakom oss så har historien en förmåga att försköna och förenkla. Då som nu eftersträvas ledarskap.

Möjligt att vi kan göra som Emmanuel Macron som i sin karaktär visar vägen med sitt parti på marsch. Hålla oss till mitten och vara personliga, transparenta och förtänksamma. 

När gammal medicin smakar mycket bättre

Återigen vaknar vi upp till ett terrordåd. En skåpbil körde in i en folkmassa på London Bridge och därefter vidare till Borough market. 

I fredags brann klocktornet i Nyköping. Några ungdomar sågs springa från platsen. Även en bomb var på väg att tillverkas i Isaksdal som engagerade bombenheten hos Polisen i veckan.

Återigen säger inte media vem som gjorde något i rådsla för att skapa motsättningar. Sociala medier är snabba med att peka ut något arabisktklingande namn. New York Times gjorde det senast i attentatet i Manchester.

Men ska vi vara ledsna och se på vad som händer och/eller ska vi vara arga och gå till botten med det hela? Stefan Löfven twittrar om “deep sadness and great anger for the innocent lives lost in London last night. We must defeat terrorism.” 

Det smått fånigt att polisen i London inte får bära vapen. När män kommer med manchetas så måste de försvara sig. Nästa steg är att skicka in någon form av militärliknande polis med unga atletiska män. Det tog 8 minuter. En tid då tre personer gick lös på restauranggäster och slaktade dem.

Ärligt talat har det blivit lite fånigt med besattheten kring träning in i absurdum och försöka utbilda bort sorg och förluster. Visst är det bra med träning, men just den selektiva delen känns uppskruvad till vansinnets gräns. 

Sanningen är att alla kan försvara sig med till buds stående medel. Att det endast behövs ett vapen för att antingen försvara sig eller angripa. Träningen består oftast av erfarenheten. 

Men att administrera bort vårt eget totalförsvar vilket skett i decennier känns inte bra – nästintill ren dumhet. Vad förmår en liten insatsstyrka mot ett beväpnat totalförsvar? Oftast är det senaste tekniken som ger fördelen, knappast den mänskliga faktorn. Dessutom borde det ligga i varje persons intresse att skydda vår demokrati. 

Tidigare kunde Sverige under 50-talet utbilda mot en rysk invasion, men vad ska man kalla detta för som händer i London eller vad som pågår i våra förorter? 

Vart tog kurserna vägen som kallades för “att tänka som fienden” osv. Ytterst känns det som vi stillasittande ska titta på vad som händer medan vår demokrati monteras ned eller att våra kulturminnen skändas. 

Likt strutsen ska vi stoppa ner huvudet och låtsas om att det inte ska hända igen. Faktum är att det har redan hänt och våra myndigheter som ska skydda oss med kraftfulla åtgärder var både tomma och maktlösa. I åtta minuter i London och helt i Nyköping.

Sedan när blev folket maktlös? Tidigare uppfostran och social kontroll var möjligt extremt rigid och inget att längta tillbaka till. Men när det här händer smakar gammal medicin mycket bättre. 

I London är polisen rädda för att allmänheten reagerar. Ska de inte reagera på att gäster blir slaktade på en restaurang?

Problemet är att liberalismen och marknaden inte tror på detta. 

Jaha? Sedan när kunde vi köpa oss ur vansinnet? 

Är du lämplig som person när du är utrikes född?

Det pågår ett lågintensivt pelemiskt krig mellan nättrollen och Fake News – det vill säga mellan de som står utanför strålkastarljuset och lönelistan och blir utnyttjade som gratis slavkraft i ett digitalt maskineri – och de som sitter på informationen  och kan bestämma agendan och ge tolkningsföreträde åt de redan priviligierade eller deras älsklingsobjekt som får en krattad manege och uppsparkade dörrar. 

Det lågintensiva kriget, eller med mer akademiska ord, alarmerande konfliktzon handlar om att människor ställs i utanförskap. Vissa arbetsplatser utnyttjar sina medarbetare och ger dem inget utrymme till återhämtning. Efter några år känner de att deras inre batterier är tömda och de i ledningsställning som utgett sig för att vara samhällssvaret har kapitulerat efter att själva fått betala ett högt pris. 

Det är inte lätt att ändra ingånga spår på arbetsplatser. Det finns gott om statliga och kommunala bolag som kan vittna om konflikter mellan generationsgränserna och vem och vilkas barn som fått en tjänst på grund av att deras föräldrar jobbar där.

Nepotism hamnar högt i studier om korruptionen i Sverige även om det är högst naturligt att med alla medel rädda sin egen avkomma från vår hårda inträdeskrav till arbetsmarknaden. 

Förutom att kraven är hårda och akademiska så är de också personliga. Du ska vara lämplig som person. Attityder ska beskäras och självförtroendet oftast knäckas. Vem minns inte Zlatans impopularitet och medierna som försökte lyfta fram motpoler trots att det inte fanns någon? Diskussionen landade ofta i om Zlatan var lämplig  som god förebild. 

På fotbollsplanen löste Zlatan det genom att göra mål där den ena överträffade den andra. Den möjligheten till revansch har inte barnen som är utrikes födda idag.

Utanförskapet är en realitet och det är en reproducerande realitet, enligt en ESO-rapport om hur väl skolan integrerar sina elever som är utrikes födda. Sedan att den är mycket dyster visar att de samhällsreformer som skett tidigare har mer varit kosmetiska än demokratiska.

Systemet bygger på problem och att problemen fortsätter. I grunden hugger systemet på problemen, men löser inte problemen även om det finns små ljusglimtar här och där.

Eftersom segregationen är ytterst en demokratisk fråga så tycker jag att greppet bör vara av politisk bredd.

Eftersom segregationen är så djup blir också bidragen stora, vilket kommer vara den allmänna försäkran som bär de utsatta områdena framåt. 

Varför är flygskatten så impopulär?

Det råder en absurd stämning i svensk politik efter att sverigedemokraterna swishat förbi moderaterna med hästlängder. En trend där det galopperande partiet med missnöjesröster och trollkandidater utövar närmast en sakral makt på nätet.

DN/Ipsos mätning idag ger i procent moderaterna 15 (17), liberalerna 7 (6), centerpartiet 13 (12), kristdemokraterna 4 (4), socialdemokraterna 26 (29), vänsterpartiet 9 (8), miljöpartiet 3 (3) och sverigedemokraterna 19 (18),

Försök koka en soppa på den här spiken. 

De borgliga har 15+7+13+4 och de rödgröna 26+9+3. Totalt får båda blocken 38 procent, men tillsammans mot det rasistiska partiet med nazistiska rötter får de 76 gentemot 19. Om nu moderaterna och kristdemokraterna är öppna för samarbete så är liberalens och centern stängda.

På Annie Lööfs twitterkonto har trollen parkerat. Möjligt att de i osande salvor avlossar sina invektiv för att störa hennes sinnesro. Det är rätt så gräslig läsning på kommentarsfälten. Rätt så mycket att skaka av sig som person och mycket kraft som går att utveckla teflonhud. 

Hur som helst har nättrollen öppnat upp för en ny verklighet. DN har senaste tiden kartlagt oron i de utsatta bostadsområdena som bekräftar en segregerad kultur där svenska modellen knappast efterlevs. 

Flera av de som begår brott har en pistol för att känna sig säker. De tjänar inte så mycket pengar eller inget alls, bor oftast hemma hos föräldrarna, röker oftast på och har suttit inne något eller några år och är också mycket religiösa och har en traditionell hederskultur som de upprätthåller. Lägg till att de är överrepresenterade hos Kronofogden vars dataservrar troligtvis inte har Windows XP.

Det är rätt så uppenbart att sverigedemokraterna satsar stenhårt på att med hjälp av nättrollen som är fler och starkare än piratpartiets arbetsnarkomaner  sätta krokben för de rörliga miljövännerna. 

Låt se. En liten fördjupning är på sin plats.

Hur tacklar centerpartiet flygskatt? De ser problemet men vill att de obekväma besluten fattas av EU som får kämpa för globalt rättvisa priser. De vill också uppmuntra flygbolagen att använda biologiskt bränsle.

På sikt alltså rätt så tandlöst, men vänligt för resenärer som ser flyget som sin heliga gral. 

Flygbolagen är förskräckta och den globala rörligheten står på spel. 

Har miljöpartiet möjligtvis fler radikala vänsterlagstiftare än samtliga partier per kapita eftersom de vill införa flygskatt?

Totalt skulle det röra sig om 80 kronor mer för en resa till Thailand eller USA. En summa som knappast värt att ta strid emot för att gå emot populära trender.

Det är möjligt att globala frågor är svåra att hantera nationellt. 

Hur som helst händer det osannolika. Fotbollsfesten mellan Manchester United och Ajax på Friends i Stockholm kantades av ett terrorattentat i Manchester Arena där amerikanska artisten Ariana Grande precis avslutat sin konsert. 
Helt klart är arenorna idag de stora globala mötesplatserna för den fria rörligheten – och ett terrormål för jihadister. Här möts också tysk och brittisk fotbollskultur i Sverige. 

En flygskatt känns i det här sammanhanget glädjesdödande. 

Sedan att fotbollssupportrarna inte får dricka öl på offentligt plats hindrade inte Stefan Löfven att facebooka och skriva att gatorna är fulla av folk med en glass eller öl i handen.

Frågan återstår att besvara varför flygskatten inte var ett bra förslag för seriösa miljövänner. Det har ju fungerat bra att beskatta bensin och el i dess olika former.

En vettig tolkning är att de globala värdena blir viktigare och viktigare att upprätthålla – och uppmuntra. Här bryts olika kulturer med varandra. Det är en vänlig ton som eftersträvas.

Det är i de globala inslagen som äger rum som olika värderingar möts med varandra och bildar en gemensam. Just nu vill de inte förlora den möjligheten.

Franska presidentvalet väcker nya tankar

I Netflix nyligen publicerade politiska porträtt av Emmanuel Macron: Behind the Rise får tittarna följa presidentkandidaten och hans stab ända fram till valdagen.

Macron har likt Jimmie Åkesson snabbt skiftande repliker som avväpnar anklagelserna som smids emot honom. Likt Ingemar Stenmark smeker han varje pinne med en rasande hastighet och verkar utåt sett hålla ett imponerande lugn. Från start till mål och långt efteråt.

Han kallar ägget som kastades av en demonstrant och träffade hans huvud för en lyckoträff. Trots att en nära medarbetare i staben dör håller Macron ett brandtal inför kollegorna om att dö i strid på fältet, då utan att darra på mnchetten. När den judiska lobbyn anklagar honom för att använda deras parametrar i ett annat sammanhang ålägger han ett besök i deras minnesplats. Arbetarrörelsen krokiga gång leder till starkt möte med dess företrädare på Whirlpool där luften skuggas av bränt gummi.

I mötet med arbetarrörelsen är Macron missnöjd med sin stab. Möjligt att de blivit tagna på sängen av deras intresse. Här tillrättavisar Macron sin stab och ber dem att vara professionella. När han senare ska möta arbetarna tillrättavisar han säkerhetspersonalen runt sig och säger att om han lyssnar på dem så slutar han som Hollande. Faktum är att det inte finns några säkra möten, menar Macron och visar på initiativkraft.

Macron saknar inte tillit. Han saknar heller inte högt buret huvud, empati och förmåga att överbrygga infekterade konflikter.

I slutet av kampanjen ber han staben att släppa alla distraktioner och fokusera helt på franska folket. Ett slags ömhetsbevis. 

Macron saknar inte överlåtelse. Denna mänskliga förmåga att utöva när det kommer till åtaganden i nära relationer som kräver ständig bekräftelse.

Gällande de falska anklagelserna avvärjer han dem teatraliskt: “Om ni hör dem och de pratar om mig, så är det inte jag. Det är möjligt att det är mitt hologram, men det är inte jag”.

Han känner ingen skuld. En känsla som lätt annars fastnat i själen.

Nu håller jag med om att både franska och brittiska arbetarpartiet är mer vänster, vilket gör Macron i svenska mått mätt en socialdemokrat. Faktum är också att Barack Obama ringer honom. Han är definitivt inte en rasist och en högerman. Inte heller får jag intrycket att han är en nyliberal som blint tror på marknadskrafter.

Det är också viktigt att som statsvetaren Bo Rothstein (DN 170521) poängtera att Macron är heller inte sprungen ur något traditionellt parti. Han slår ett varmt slag för statsvetaren Amartya Sen som grovt förenklat menar att rättvisa är att samhället ordnas så att människor ges möjligheter att förverkliga sina livsprojekt. Då likt en demokratisk fotbollscoach som bedömer mänskliga förmågor där alla får vara med.

Nu slår jag mig inte på bröstet och säger att Macrons personliga professionalism är lösningen på alla problemen. Men just nu känns det ovanligt rätt.

Då slås jag också av att han heller inte är någon miljardär utan har tagit stora personliga lån för att bekosta presidentkampanjen. Ingen Donald Trump, utan en bankman som är van att agera linjärt.
En andra chans, är Macron villig att ge de som berövats möjligheterna till självförverkligande i globalismens nyliberala kantstötta era. Det visar han starkt prov på i Netflix dokumentär där arbetarrörelsen står och väger mellan vem de ska tro på. 

Om man ser till väljarna, Generation X (1964-1975), så vill de ha en linjedomare som blåser offside när det är offside. 
Med tanke på Eurofonds aprilanalys finns der flera frågetecken kring den nordiska modellen. Vad  Macron, som är själv född 1977, främst kommer att fokusera på kommer naturligtvis vara svaret. 

Generation X – vår framtid?

I rapporten Social mobility in the EU som sponsrats av EU-institutionen Eurofond visar för första gången att unga generationer har färre möjligheter att göra en klassresa än tidigare generationer. Det är en rätt så mörk bild som ges av Sverige där vi går mot i motsatt riktning tillsammans med Österrike, Bulgarien, Frankrike och Storbritannien. Då särskilt för generationen född mellan 1965-1975. Alltså, de som är över fyrtio år idag, men också att det har permanentats över tid.

En av de bestämda slutsatserna i rapporten tycker forskarna att männen från generation X ska få mer uppmärksamhet eftersom deras levnadsvillkor har försämrats avsevärt i många länder. Politiska insatser bör riktas till denna grupp för att motverka trenden. Rapporten rekommenderar också att identifiera och bekämpa barriärer för lika möjligheter. Institutionella hinder kan lösas genom ökad öppenhet för slutna yrkesgrupper eller yrken. Att skapa rättvis och transparent tillgång till yrken och motverka nepotism. Forskarna menar att sociala investeringar kan användas för förbättra likvärdigheten och säkra tidig utbildning för att försörja kompenserande åtgärder för elever som hamnar mellan stolarna och möjliggöra tillgång till förbättrad hälsa.

I rapporten hänvisas även till skolvalet sedan efter att den infördes 1992 har ökat de ekonomiska och kulturella klyftorna mellan familjerna i Sverige. Av trettio kommuner har segregationen ökat i samtliga utom två, vilket en studie gjord av Dagens Nyheter och SCB från 2015. Enligt en studie av DN/Ipsos då tyckte 60 procent att integrationen inte fungerade.

Att den sociala rörligheten har stagnerat i Sverige är i sig ingen större nyhet, men att det gäller just gruppen män födda mellan 1965-1975 har inte känt sig positivt bemötta av samhället. Ulf-Göran Widqvist (S) i Sörmlands Nyheter tycker att 40 miljarder av det statliga överskottet kunde användas till den sociala sektorn och utbildningen. Jag håller självklart med.

I sex europeiska länder har sociala rörligheten fungerat över förväntan hos både män och kvinnor: Belgien, Danmark, Grekland, Nederländerna och Slovakien.

Konsekvenserna av en för hård ojämställd politik har lett till att männen glöms bort även hos nyanlända i Sverige. Att försäkra sig och bevaka att den sociala rörligheten fungerar är politikernas uppgift. Det betonas att det är viktigt att mildra effekterna av bostadssegregationen och som missgynnar hushåll i utsatta områden och påverkar människors livsförmåga negativt. Politiker, särskilt på lokal nivå, bör enligt forskarna vara mer uppmärksam på att bostadsområden blir uppblandade liksom skolor. När människor blandas med varandra så mildras effekterna av sociala och ekonomiska ojämlikheter.

Förslaget från forskarna är att inte splittra män och kvinnor utan lägga betoningen på lika villkor och stöd. Att föra jämställdhetsdebatten utan att splittra män och kvinnor handlar om att bredda de sociala målen med social rörlighet för att främja rättvisa och lika chanser i investeringen i människor och tjänster. Specifikt så vill de att all ojämställdhet ska bekämpas i syfte att främja lika möjligheter.

Sverige har över tid haft en hög social mobilitet under 1970-1980-talen men efter det så har rörligheten minskat och till och med blivit mindre viktigt.

Även när det kommer till högre utbildningsnivåer har majoriteten av studenter (både män och kvinnor) föräldrar som har själva studerat på universitet och/eller högskola.

På sätt och vis tycker jag forskningsrapporten är värd att fördjupa sig i över. Då vid sidan av de allmänna utmaningar som finns inom integrationsområdet och särskilt hedersförtryck kräver nya grepp så den inte känns destruktiv. Att Sverigedemokraterna uteslutande består av män från denna period visar att jämställdhetsproblemen behöver angripas på ett nytt sätt. Den slutenhet som män som är födda mellan 1965-1975 upplever ifråga om samhälleligt stöd påverkar i nuläget hur dagens politiska karta skrivs.

Ett sätt att angripa samhällsproblemen är därför att akut göra en ny utredning av männens behov av stöd för att de inte uppleva sig utanför. Anledningen till att forskarna särskilt pekar ut Sverige är den svaga utvecklingen hos Generation X. För att få ett arbete i Sverige är de informella kontakterna avgörande, menar forskarna, där vikten av sociala nätverk är viktigt för den sociala rörligheten, men att den inte uppmärksammas i debatten.