En dålig hand blev en bra hand

Idag publicerar DN/Ipsos en mätning som visar att Alliansen får underkänt av väljarna för att ha utnyttjat IT-skandalen till sin egen fördel. Partiledaren Anna Kinberg Batra skriver en blandning mellan rekommendationer, varningar om maktfullkomlighet och goda tips på DN Debatt.

Ansvarsfrågan i IT-läckan handlar om att krisenheten har flyttat ut ur regeringen sedan Stefan Löfven tillträdde som statsminister menar moderatledaren.

Det tål en fördjupad granskning, anser jag.

Frågorna hon väcker handlar om att kunna styra landet i kris. Under Alliansens dagar var krismedvetenheten hög, nästan för hög och tog på så vis över det politiska samtalet. På sätt och vis blev ett politiskt uppdrag näst intill detsamma som att göra lumpen. Slutligen blev det näringslivet som styrde i regeringskansliet. Politikerna blev deras soldater utan ersättning.

Det är vad övertolkningar av säkerhetspolitik kan leda till. Många av de affärer och vinster försvarsindustrin gjorde ledde sedan knappast till förbättrade ekonomiska villkor hos de försvarsanställda. Möjligtvis en ansenlig del till aktieägarna, men en stor del fördes tillbaka till företaget som av traditionell tyngd agerar i en semi-värld bestående av politiker, journalister och affärsmän.

Janne Josefsson visade i SVT hur JAS-affären knappast ledde till en hållbar ekonomisk utveckling hos de fattiga i Sydafrika. Det var på denna väg näringslivet fortsatte på och insynen var obefintlig.

Det okända finrummet är knappast solidariskt, vilket SD:s partiledare Jimmie Åkesson fick erfara då han kohandlade bort många de redan bittra unga vita männens förtroende. Något Donald Trump lovade att aldrig glömma bort. Eller som Emmanuel Macron lyckats väcka stöd hos.

Därför var det väldigt skönt när finansminister Magdalena Andersson sparkade ut göken ur fågelboet på regeringskansliet. Då för att krismedvetenheten hade blivit för stor och lett till att olagliga vapenaffärer med Saudiarabien.

Nu är försvarsminister Peter Hultqvist känd för att tillhöra betong- och batongvänstern i socialdemokraterna. Därför är det heller inget konstigt att han lyckats med att upprätthålla förtroendet hos de försvarsanställda.

Den första försvarsministern i Alliansen, Mikael Odenberg (M) var också övertydlig på detta område, men fick kalla handen av finansminister Anders Borg som backades upp av dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt.

Pä sätt och vis är krisen och skandalen för den här gången över även om krisenheten fortfarande är en hängande fråga. Att ha FRA springande i regeringen riskerar att leda till mer skvaller och mystik än konstruktiv kommunikation.

Som vanligt är det socialdemokraterna som får göra politiken bättre för väljarna.

Under Alliansens dagar var partierna ansvariga för departementen. Kristdemokraterna fick stort inflytande över försvarsmakten via moderaterna, men den solidariska tanken var extremt undernärd.

När jag bestämde mig för att överge kristdemokraterna så tyckte jag genast om Peter Hultqvist. Idag är han omåttligt populär i försvarsmakten. För en sann försvarsvän är Hultqvist en mycket god ambassadör för en minoritetsregering.

IT-skandalen: Hultqvist hänger löst kvar

Igår så höll statsminister Stefan Löfven en presskonferens där han meddelade att inrikesminister Anders Ygeman avgår i likhet med infrastrukturminister Anna Johansson. Fair enough, då de haft tydligt ansvar för frågorna.

I DN har ledarsidan jämfört IT-läckan med fortkörning "som en bilförare som kör vårdslöst och blir stannad av polis", Ewa Stenberg kläckte orden "Stefan Löfven valde alltså att ta skit, och låta två statsråd gå" och Leif Lewin beskriver händelsen som "ansvarsutkrävande i stället för statskupp".

Försvarsminister Peter Hultqvist har enligt Löfven inte gjort något konstitutionellt fel eller haft något koordinerande ansvar.

Nu kommer de olika militära skeendena i Aurora 2017 att övas mellan 11-29 september. Riksdagen öppnar med riksmöte den 12 september.

I dagarna genomför även Ryssland och Kina övningar på Östersjön. En atomubåt fraktades synligt genom området också.

Det lär därför dröja om det blir ett misstroendevotum mot försvarsministern. Ett avsked kommer också under helt fel tidpunkt, vilket skadar ytterligare Sveriges hårda säkerhetspolitiska profil gentemot Ryssland, vilket sverigedemokraterna knappast kan anklagas för att ha.

Nu visste försvarsminister Hultqvist om IT-läckan redan i mars 2016 utan att informera statsministern, vilket är liberala partiledaren Jan Björklunds huvudsakliga kritik. Ebba Busch Thor tycker inte att "två rätt kompenserar inte för ett allvarligt fel".

En del av förklaringen ligger också i hur Alliansen under sin period behandlade FRA. Det blev långt ifrån lika professionellt som Hultqvist, vilket också bidragit till försvarsministerns popularitet. Trots att han hör till batong- och betongsossarna med vänsterförflutet har han kunnat bygga stabila relationer både inom försvarsmakten men även med andra länder.

Det om något behöver Sverige.

Nu behövs det 35 ledamöter för en misstroendeomröstning och 115 ledamöter för ett extra sammanträde om de begär det, informerar riksdagen.se.

Vad statsminister Löfven gör nu är också unikt. Det finns anledning att återkomma med analyser.

IT-skandalen: “Det säkraste är att inte göra någonting”

Efter att statsminister Stefan Löfven höll sin presskonferens igår kl.15.06 med Jonas Bjelfvenstam, generaldirektör Transportstyrelsen, Anders Thornberg, generaldirektör Säkerhetspolisen och Micael Bydén, överbefälhavare Försvarsmakten, släpptes en promemoria från statsrådsberedningen om en gräns för outsourcing/utkontraktering av skyddsvärd information.

I princip är det säkerhetspolisen som anser att outsourcing innebär en ökad säkerhetsrisk. Säkerhetsavtalen är så allmänt hållna att de är svåra att följa upp plus att fler och fler efterfrågningar handlar om att placera information om medborgare utomlands låter det.

På Facebook råder ett öppen debattklimat. Här länkas det till höger och vänster. Tydligen finns det ett regeringsutredning från 2015 om tydligare ansvar för IT-säkerhet, plus att förre IT-ministern Anna-Karin Hatt fick kritik och varningar om att "inte outsourca all IT".

Det oroas för att säkerhetspersonalen på IMB inte är utbildade, vilket innebär att utländska datatekniker får uppgifter av svenska medborgare. Information som egentligen endast tillhör staten.

Det är ansvarsfrågan som är mest hetast. I princip är det inrikesminister Anders Ygeman som har ansvaret att förtydliga rollerna för IT-säkerheten och utdöma ansvarsfrågan mellan yrkesrollerna.

Det finns naturligtvis ett maktperspektiv kring debatten. Socialdemokraterna har hårt lanserat trygghet i en ny tid – och IT-säkerheten blev helt enkelt en fråga som blev lättare att debattera för oss svenskar.

Nu är säkerhetslösningar globala. Oftast har de stora internationella IT-bolagen störst säkerhet. Här är Apple, Google och Facebook de mer dominerande aktörerna för medborgare som själva väljer att lägga ut information som de själva producerar.

Ytterst kokar IT-säkerheten ner i kryptering av information när den sänds mellan två punkter. Datapaketen passerar öppna digitala vägar vilket gör det möjligt för inskränktare att fånga upp den. Idag är den verksamheten rätt så avancerad.

Idag räknas Google vara den säkraste aktören på nätet. Apple var tidigare säkerheten själv men den säkerhetsteknik som de använder finns numera hos Microsoft som leker kurra gömma med var informationen hamnar i deras servrar. Säkerheten hos de stora företagen handlar om att de vet. Så är exempelvis tekniken uppbyggd kring Windows Server.

Därför faller säkerhetspolisens kritik väldigt hårt i backen. Om möjligt så är det FRA som skulle säkra om IBM brister i sin säkerhet, men någon sådan information finns inte.

Eftersom det handlar om ett Excel-dokument så är de i princip lätta att spåra, vilket gör att om Transportstyrelsen använde sig av enklare kryptering när datapaketen sändes så har nog de flesta underrättelsebyråer redan knäckt krypteringen.

Ofta blir sådana här stora mängder information en slags bank för byråerna som de kan köpa och sälja beroende på vem som efterfrågas av vem.

Exempelvis har jag en kryptering när jag skriver det här via PrivateTunnel. Nu accepterar inte exempelvis Netflix VPN-tunnlar, vilket de har löst med en egen säker anslutning till deras server.

DN.se har ingen säker anslutning till sig vilket innebär att de som loggar in på deras oskyddade server är till viss del sedda. Har en dator bristande säkerhetshål så kan de snabbt läsa information om vem som står bakom. Dessa personuppgifter kan exempelvis säljas vidare till andra tidningar.

Så det finns fler aspekter i detta. Det positiva är att datasäkerheten kommer högst upp på agendan. Godaddy.com har exempelvis delar av många kommuner på sin servrar.

Jag har i nuläget svårt att tro att staten kan ha full kontroll över informationen, vilket gör den till en ytterst passiv spelare. Möjligt var det detta som förre generaldirektören Maria Ågren försökte göra något åt. Hennes misstag var att hon trodde att staten hade en säkerhet inbyggd i sig självt, när säkerheten var just hon själv.

Min tes bekräftas ytterligare av att promemorian förespråkar skarpare gränser om inbundenhet, vilket gör att det säkraste är att inte göra någonting.

När den svenska suveräniteten står på spel så måste även de globala företagen backa.

IT-säkerheten behöver prioriteras

Transportstyrelsen grova misstag att outsourca till IMB resulterade i att ett Excel-dokument med adresser till alla skyddade personerna i Sverige kom på vift. Det är något som DN kunde avslöja.

Det här är naturligtvis mycket allvarligt, vilket i grunden handlar om bristande säkerhetsrutiner för informationsteknologi. Ytterst handlar det om en kompetensfråga, vilket borde få varenda generaldirektör med säkerhetsansvar att sitta och titta närmare på trafiken på nätet.

Det tragiska är att de som har skyddad identitet nu är röjda och utländska underrättelsetjänster har fått lättfångad klassificerad information som de kan göra vad de vill med. Eftersom det rör sig om specifika personuppgifter är åratals arbete med säkerhet som domstolar skapat genom beslut och som polisen varit med och medverkat om för att öka tryggheten bortspolad.

Att arbeta med IT-system idag handlar mycket om att skapa vattentäta skott när informationen skickas från ett ställe till ett annat. Anledningen till det är avancerade IT-angrepp där parallella organisation utnyttjar minsta misstag. Nätet är verkligen inget ställe att leka med personliga uppgifter.

I princip skulle det kunna uppstå parallella samhällen med information som läckt i stor mängd. Ibland är målet att åtnjuta kontrollen över informationen och enklare styra över verkligheten.

Nu växer skandalen och då under självaste rötmånaden. Semestertider är oftast en möjlighet till eftertanke.

Fortfarande ligger många myndigheter efter med IT-säkerhet. Det investeras inte på säkerhet då det finns naiva föreställningar om angreppens natur.

Smått förvånande är att DN själv inte har säker anslutning (https) till sin webbsajt. Det innebär att VPN-anslutning är ett krav för egen del.

För övrigt: Den nya ryska atomubåten går att se här.

Drömmen om multietnitism är död

Helt klart är att de planerade insatserna att befolka utsatta områden med tjänstemän och rikta samhällsresurserna ditåt handlar om att påverka utvecklingen i positiv riktning. En polisstation i Rinkeby som NCC bygger för 747 miljoner kronor meddelar socialdemokraterna i Stockholms stadshus i ett pressklipp. 

Stefan Löfven började sin resa genom sommarsverige igår och besöker idag Kallinge och Hasslö. Orterna kan lugnt kallas för söder om söder i bokstavlig mening efter att ha tittat på dem i kart-appen. 

Signalen är tydlig att det är ett mellanår som tecknar att socialdemokraterna har mycket att visa på att de tar ansvar för hela Sverige och inte lämnar besvikna väljare efter sig. Löfven är mycket medveten om att “tilltron till politiken minskar och extremismen växer”.

Den mänskliga livsvillkoren är att hanka sig fram i tillvaron. Det är dit Löfven nu tar sig för att samtala. Själva ordet samtala skiljer sig från Reinfeldt som gillade ordet lyssna. Det ger också en fingervisning på hur värderingar i kommunikationsmönstrer har förändrats över tid. 

Samtalet sker alltså med besvikna väljare som lämnat socialdemokraterna för sverigedemokraterna. 

Just att det sker på mellanmänsklig nivå utifrån ett underifrånperspektiv i regeringsställning är socialdemokraternas paradgren. 

Sommaren innebär också festivaler. När ungdomar och unga vuxna samlas innebär det stora risker för gränslöshet. Särskilt i kombination med alkohol och dagens nätdroger. För hårda gränser riskerar att bli otrevligt och strypa den sunda kreativiteten. Uppenbarligen blev Bråvallafestivalen i Norrköping för mycket. 

Från Nyköping var det en hel del poliser som var med och agerade extraföräldrar åt barnen vars vuxna abdikerat från sitt ansvar. Att de har arbetat frivilligt utan att bli kommenderade är mycket bra. 

Sedan att polisen har genomgått den största omorganisation sedan 1965, asylärenden överhopar skrivbordet i datorn, terrorhotet ligger också i en sekretessfil och gränskontrollen är förhöjd sedan 20 år tillbaka, enligt inrikesminister Anders Ygeman (GP) som inte är nöjd med polisens insats. Det innebär att det behövs 10,000 fler poliser. 

För den som som varit i New York kan påminna sig själv om polistäthet. Jämfört med Toronto är det stor skillnad. Fler poliser i vardagliga situationer var sättet att hantera terrorismen i New York och få tillbaka tryggheten. Toronto har varit en multietnisk storstad länge där etniciteten går att välja. Ju större kanadaflagga desto bättre. Eller två. 

Långe var Stockholm skonad från terrorattentat. Själv är jag förvånad över hur lite medierna skriver om problematiken som är politikernas vardag. Kort kan sägas att vi gör oss själva en otjänst om vi inte debatterar det svåra. Det positiva är att den verklighetsförnekelse som tidigare rådde nu går att benämna.

Idag är de flesta insatta och har en handlingsplan och framtidsvision. Frågan om morgondagens samhälle är inte längre vad – New York eller Toronto – utan om hur. Drömmen om en multietnisk land utan friktioner är död. 

Den svenska självbilden fick sig en rejäl törn i och med lastbilsattacken. Här tycker jag DN gör ett bra jobb och belyser svåra globala konflikter som ligger och gror och påverkar Sverige.

Fler lampor behöver tändas än släckas

Igår så deltog jag för första gången på en Pridefestival! Då i Nyköping som fylldes med uppskattningsvis fyra tusen människor och blev för en stund mer tätbefolkad än tunnelbanans rusningstrafik i Stockholm. För en liten ort som Nyköping har publikstormarna varit glesa genom åren, men en hyllningskör till kärleken och demokratin visade här inga gränser. 

Festen var barnvänlig under paraden. Det fanns inget obscent eller hatiskt eller förtryckande, vilket kantat hbtq-frågan under dess första decenniet. Möjligt om man vill hitta en obscen gest så gick en hellsangelskarikatyr förbi scenen och gjorde djävulstecknet. 

Eftersom Stockholm har en puls så har Nyköping en fin familjeanda, där unga växer upp och några skaffar barn och satsar på en traditionell familjekarriär medan andra kombinerar med studier och flyttar ut. Att HBTQ-rättigheter välkomnas så tydligt ger regnbågsfamiljer nytt stöd. 

Här har socialdemokraterna ett starkt fäste och har inte drabbats av samma jobbflytt som andra platser i Sverige där det politiska missnöjet har fått växa till hopplöshet. 

Eftersom försäkringskassan var Alliansens senaste mål har det blivit svårare för yngre generationer att ersätta arbete med bidrag. 

Vi har också ett kulturrevolution på gång mellan svenskar och muslimer. I Nyköping finns det spår av problemen men det finns också gemensamma krafttag vilket kan lugna riksdag och regering. 

Det finns en debatt om att terrorhoten med kulturella förtecken ska betraktas som ett socialt problem. I princip sover aldrig en kommun och har ansvar för sina medborgare alla tider på dygnet, vilket också är garanten för säkerhet och trygghet i en ny tid. Det ligger i människans instinkt att värna om sitt eget och sluta sig inåt vid yttre faror. Svaret borde vara mer trygghet för en kommun och mer säkerhet för en stat. 

Istället ser vi oftast den andra sidan i media. Iranska gerillagrupper som hjälper irakiska staten avrättar summariskt sunnitiska män. Då med förmodade ursäkten att terrorister är experter på att gömma sig bland civilbefolkningen.

En öppen debatt i Iran kunde räddat livet på tusentals orättvist avrättade sunniter. En kritisk fråga hade skapat lite rättvisa. Soldaternas samvete hade fått utrymme.

Det är därför debatten är så viktig. Den ger ett demokratiskt samhälle en katalysator för tankar och åsikter.

Nu har fake-News-debatten fått ett ansikte. På sätt och vis är den kritisk mot de kritiska. Men att likt Donald Trump säga till de journalister som inte tycker som han “you are fired” har snarare tagit den västerländska debatten in i en dokusåpa än en världskris. Det är också vad en demokratisk kris med sverigedemokraterna skulle få för politiska konsekvenser.

Nu är gränserna mer eller mindre stängda. Migrationsverket gör sitt jobb och skickar hem de som kommit hit av ekonomiska skäl. Om möjligt skulle Sverige utifrån egna förutsättningar i framtiden göra en realistisk kalkyl på hur många flyktingar vi kan ta emot. En realistisk flyktingkvot. För den som Migrationsverket nu har är långt ifrån verklig.

Oviljan att samtala med Sverigedemokraterna i sak beror på att “de är ett rasistiskt parti på nazistisk grund”. Någon måste fråga varför de vinner politiskt förtroendet. Jag tror en debatt med sverigedemokraterna är lättare att ta än en debatt med wahhabitiska företrädare. 

Nu analyserar Stefan Löfven i att vi blivit för slappa i vår gemensamma inställning och saknar en allmän pliktkänsla. Samtidigt är det statens roll att uppfostra medborgare. 

En tuffare lagstiftning är därför på sin plats bland många andra åtgärder. De som kastar fimpar och godispapper borde oftare få böter. För det krävs ytterst ett närvarande och motiverat samhälle. Fler lampor behöver därför tändas än släckas.

Olyckskorparna kraxar enfaldigt

Idag på DN Debatt kritiserar några doktorander från Segerstedtsinstitutionen vid Göteborgs universitet indirekt polisrapporten från igår som Malmö högskola hade stort inflytande över. Samtidigt meddelade rikspolischefen Dan Elissson igår att Göteborgs kommun har flest utsatta områden och outtalat därför får mest pengar.

Näringsidkare är utsatta för hot och våld och tvingas till beskyddarverksamhet. 

Rikspolischefen är tydlig när han ber om hjälp. Det är handbromsen till en bil som används som liknelse för att vi ska förstå allvaret. 

Egentligen handlar fritidsgårdar om allmänna mötesplatser med tydlig politisk styrning, vilket har saknats tidigare i kommunal verksamhet efter att fritidsgårdarna lades ner på 1990-talet. Det har lett till att etablerade fritidsgårdar blivit avfolkade och somaliska föreningar har velat ha lokaler i utsatta områden som hyresgästföreningen ansvarar för. Nu har fotbollsklubbar utökat socialt ansvar med hjälp av företag, så kallad CSR-arbete, Corporate Social Responsibility.

Uteslutande är det män som samlas i dessa föreningars lokaler medan kvinnorna får vara hemma och vila upp sig efter att de lämnat barnen till förskolan. På kvällarna samlas ungdomar och busar till en början. Det blir allt glesare och glesare med vuxennärvaron när kvinnorna lägger småbarnen. Oftast är det kvinnor som sköter uppfostran av pojkarna. Männen är trovärdiga när de engagerar sig som religiöst förebild ån i faderskap.

Stämningen är långtifrån trygg och den svaga belysningen i Brandkärr i Nyköping gör att mörkrets inbrott dominerar. Brandkärr har öknamnet stalinistiska isoleringskåkar i grov mun hos samhällsföreträdare när de likt Dan Eliasson reagerar “hjälp, hjälp”.

Kriminaliteten är långt mer offensiv i Bergsjön i Göteborg än i andra städer, men Malmö har omfattande akademisk erfarenhet av sociala problem.

Att jobba mot hedersförtryck är mycket svårt. Ränderna är svåra att tvätta bort. Trots att männen har stor erfarenhet av personliga tragedier så sjunker inte myntet in. Istället odlas en cynism och avståndstagande vilket spär på problematiken med mer uppgivenhet och smärta.

Ondskan arbetar alltid utifrån smärta och det mänskliga egoismen kan aldrig skapa något gott mer än förstörelse. Därför måste egot vara jagets tjänare än reservofficer för privat uppgivenhet och social smärta.

Eliasson skickar därför sina trupper ut på gatorna som liknar Gotham fast maffian består av etniska minoriteter med förgreningar till Irak, Somalia och Afghanistan mfl. Dessutom premieras polisernas lönekuvertet därefter att kontorsarbete ger mindre i plånboken. Det är vad han själv säger till DN.

DN:s ledare besvarar med moteld:

Men när SvD nu tittar närmare på hur det har gått med ambitionerna visar det sig att 525 av de 700 miljoner kronorna har använts för att betala av en kredit som rikspolischefen hade tagit sedan tidigare för att slippa göra sig av med civilanställda inom polisen.

Eliassons ord faller därför vid SvD:s granskning lätt till marken. Det börjar bli tydligt att det saknas självförtroende och kritiken kring Eliasson växer ytterligare. Det saknas helt lyckade samhällsinstanser och en politisk uttalad strategi. 

Doktoranderna från Göteborg framstår därför som ytterligare olyckskorpar:

Det som kan framstå som handlingskraftigt, att tidigt försöka upptäcka varningstecken bland tonåringar och därefter försöka avradikalisera dem, riskerar i stället att bidra till de problem som de säger sig vilja lösa.

Är svaret som tidigare ett segregerat samhälle? Dessa förespråkare existerar i olika språkdräktet.

Skolan kan visserligen ta sin del men arbetslivet framstår fortfarande som segregerat.