Går det sitta still i båten när välfärden raseras?


DN avslöjar att välfärdsbolagen inte betalar nämnvärt mycket skatt. Då med uppdrag från finansminister Anders Borg som länge slängt sig vårdlöst med uttrycket ”krona för krona” där skatteverket får i uppdrag att släppa viktiga vinster för välfärden. För en liten tid sedan var det Vattenfall, vilket ledde till att Alliansen inte kunde spendera särskilt mycket under valrörelsen i år. Nu är det välfärdsbolagen.

Nu är tongångarna snälla i årets valrörelse. I Kanada har liberalerna, som är mer till vänster än här i Sverige, drivit med Tim Hudak, skriver National Post, med liknelsen när sjukhuset exploderar i Batmans film ”The Dark Knight”.


DN skriver:

Capio och Ambea omsatte 4,2 respektive 4,7 miljarder kronor i  Sverige. De hade en vinst på 165 respektive 188 miljoner. I skatt betalade vårdkoncernerna 4,5 miljoner respektive 357.000 kronor. Det innebär 2,7 procent av Capios rörelseresultat och knappt 0,2 procent av Ambeas.”

Ja, det är inte konstigt att moderaterna får under 20 procent, enligt United Minds/Aftonbladet.

Finansministern Anders Borg säger i DN att ”företagsskattekommittén har i uppdrag att föreslå hur man kan ta ett ännu bredare grepp kring problemet” och ”den typen av skattedrivna upplägg som det rapporteras om i media i dag ska motverkas”.

Men, han som har makten att motverka det gör ingenting. Vad för ansvar är det? Krona för krona?

I Sverige är Carl B Hamilton betydligt mildare i sin kritik och säger att det är ”anmärkningsvärt”.

Riskkapitalisterna hotar med att dra sig ur välfärden när de får nys om negativ kritik.

Av någon anledning har välfärden urholkats medan aktieägarna blivit rikare. Är det till samma välfärd vi vill skicka våra barn samtidigt som vi har pengarna låsta i aktier? För mig går den ekvationen inte ihop. Faktum är att en del av pengarna i aktier försvinner upp i rök. De hamnar hos banker som tar ut avgifter och hos företag som vill investera i olika projekt. Vinsten är inte garanterad, utan risken är hög. Oftast 6/7.

Bara för att pengarna gör jobbet betyder det inte att barnen har det per automatik bättre i skolan, eller att ungdomar får jobb eller att de som fastnat i arbetslösheten får förtroendet till ett jobb. Nej, det finns en övertro på aktiemarknaden och dess finesser, vilket är en kritik som även diskuteras inom OMXS.

En viss nykterhet inom området vore därför önskvärd.

Det är inte pengarna i sig som gör att Sverige blir starkare, utan barnen som vi fostrar upp att bli smarta och komma med nya uppfinningar. Naturligtvis behöver vi ha kapital, men när riskkapitaliser urholkar välfärden är det förståeligt att PISA-undersökningen blir mer ett kvitto på försämrade villkor i svensk skola än att eleverna är dummare än tidigare generationer. Eller att försvarsindustrin blir den stora vinnaren framför ett urholkat svenskt försvar. Det haltar rejält.

Annonser