Att öppna sitt kluvna hjärta

Efter Stefan Löfvens målinriktade regeringsförklaring har ministrar diskuterats flitigt i medierna, samtidigt som en nygammal debatt har fått vind i seglen bortom rimliga förklaringar.

Det handlar inte om Sverige och Israel i den meningen att israelvänner och palestinier är förenade här i vårt demokratiska land, utan om vilket inflytande nytillträdde statsminister Stefan Löfven regeringsförklaring har i EU. Närmare bestämt Storbritannien.


Nu är vi inne på lite avancerad utrikespolitisk kuperad mark. Här skiljs agnarna från vetet och ande från bokstav. I Stefan Löfvens fall det senare.

Agnarna är surret i allmänhet här på nätet i ett svindlande löpande band tyckeri. Vetet är skrivbordskallt och ett strykande, pressande och tillrättalagt mynderi.

Begreppen ande och bokstav härrör också från ökentrakten där fyra säsonger är utslätade till en och en halv. Kanske kan det användas i det här fallet?

Ande skulle då i sådana fall vara konflikten där båda parterna tävlar om information och använder det så långt som möjligt för att tillgripa militärt våld som allena saliggörande maktmedel. Det senare måste vara bokstaven i konflikten eftersom våldet har en så stark förmåga att rista in bokstäver i sten.

Här borde det vardagsgrå ”lev och låt leva” vara devisen, men knappt att det är uttalat så försvinner ordet. Hjärnan tar en paus och söker tröst i bättre utsikter.

Faktum är att konflikten har sin näring i drömmar. I den judiska framtida förutsägelsen där makten är högsta trappsteget som människor förväntas bevisa sin hängivenhet och belönas därefter.

Här konkurrerar olika trappor om Israel. I bådas fall är den andras trappsteg ett slutsteg. När den rätta fått slutordet råder friden.

Ja, det säger sig självt att det bara leder till en upptrappning. I rätt trappa alltså.

Så låt oss tänka efter lite mer i kåserianda. Kan det här utspelet från Löfven i regeringsförklaringen vara ett politiskt svar på Fredrik Reinfeldts utspel i sommartalet att ”öppna våra hjärtan”?

Det här sa Stefan Löfven efter att visat Ryssland noggrant var det svenska skåpet ska stå i hörnet:

Kriget i Syrien och den Islamiska statens terror är tydliga hot mot internationell säkerhet. Den etniska rensningen måste stoppas. Den irakiska regeringen och Kurdistans regionala regering är i akut behov av humanitärt stöd för att kunna hantera situationen. Regeringen står bakom Förenta Nationernas kamp mot IS.

Lite kort så är det fokus på humanitärt stöd på plats än storskalig invandring. Nummer 1 var alltså Putin och nummer 2 var IS och nummer 3 var:

Konflikten mellan Israel och Palestina kan endast lösas genom en tvåstatslösning, framförhandlad i enlighet med folkrättens principer. Den måste garantera såväl palestiniernas som israelernas legitima krav på nationellt självbestämmande och säkerhet. En tvåstatslösning förutsätter ömsesidigt erkännand och vilja till fredlig samexistens. Därför kommer Sverige att erkänna staten Palestina.

Tja, den sista punkten framkallar nog en trött gäspning. I Israel är de rädda och på Israels ambassad oroliga. Här får Sverige veta noggrant var det israeliska skåpet ska stå i hörnet.

För premiärminister David Cameron som vann folkomröstningen om Skottland är nog Löfvens utspel en fjäder i hatten.

Annonser