Har inte historien lärt oss den blodiga ekvationen?

Screen Shot 2014-12-08 at 10.05.45 AM
I gårdagens Agenda medverkade statsminister Stefan Löfven och förklarade varför sverigedemokraterna är en nyfascistiska parti. Journalisten Henrik Arnstad medverkade också i Gomorron Sverige och redde ut begreppen vid sidan av det allmänt pragmatiska surret.

Jag håller med Henrik Arnstad i hans tolkningar som har stark historisk koppling. (Henrik är historisk debattör och håller på så vis liv i idéer som vi inte längre tror på men som dyker upp i ny skepnad). Det går möjligtvis göra en pragmatisk europeisk modern tolkning av sverigedemokraterna, men det är ytterst betydelselösa dimridåer, som Stefan Löfven säger till Agenda.

Det är för mig obegripligt att demokratin får stryka på foten så snabbt när 87 procent av de demokratiskt sinnade inte kan komma överens om regeringsfrågan. Borta är förra statsministern Fredrik Reinfelds ord om att största blocket ska styra i Sverige.

Kanske kunde Fredrik Reinfeldt också sagt att i ett läge där sverigedemokraterna hotar svensk demokratisk blockpolitik ska det förlorande blocket bära bördan så inte nyfascister får styra i Sverige. Det hade varit konsekvensen av Reinfeldts ord.

Återigen. Ska vi tro på att en minskad invandring är lösningen på viktiga samhällsfrågor? Är det inte att skjuta solidariteten bort från vårt ansvarsområde? Att skylla på invandringen när våra egna ungdomar går arbetslösa är frestande, men det håller inte hela vägen.

Samhällsproblemen är inte invandringen som smutsar ner Sverige. Tvålen är inte en minskad invandring. Snarare behöver vi se hur öppenheten kan vara en möjlighet och lära oss att öppna våra sinnen. Centerns förslag till idéprogram fick mycket kritik när Annie Lööf blev tillsatt. Fri invandring var föreslaget och hon stod bakom gruppen som ville ha debatt.

Ändå har hon framstått som den som förstått demokratiproblemet minst i blocköverskridande överenskommelser. Lööf har avvisat Löfven med ovanligt kort minne och snäv syn på allianser. Särskilt när både centern och folkpartiet skulle bli erbjudna ministerposter och skylla allt på vänstern.

Frågan är varför Alliansen inte tar det demokratiska dilemmat på allvar. Varför de låter oförståelsen få breda ut sig. Vad det beror på kan vara värt att utreda i efterhand med några månader som mellanrum, men min upplevelse just nu är att de är sura för att de förlorade valet, att de är trötta och saknar nya förslag för att påverka Sverige i bättre riktning och försöker lägga över sin egen förlust på de rödgröna. Men även sådana här tolkningar faller lätt i efterhand.

Till och med försvarsutskottets ordförande Allan Widman framstår som rysslandshetsare när han vill bomba närgångna ubåtar i skärgården under fredstid. Att döda borde vara det sista vi tänker på efter vår blodiga erfarenhet med andra världskriget. Det kan hända och är ytterst tragiskt, men det finns inget självändamål i dödandet. Den blodiga ekvationen borde historien redan ha lärt oss.

Under tiden i kriget i Tjetjenien klagade ryska mödrar på ryska staten. De protesterade mot att deras barn blev dödade. Samma sak hände i USA när kriget i Irak orsakade stora dödsoffer av unga män och kvinnor. President Obama höll med mammorna och har hitintills undvikit mer blodspillan. Till och med president Putin känner avsky till den europeiska blodiga historien.

Media: DN, DN

Advertisements