Tsunamin satte fingret på syrefattiga samhällsområden

Det var för tio år sedan tsunamins vågor slog in på de vita sandstränderna under den ljusblå himlen i Khao Lak i sydvästra Thailand. Naturkatastrofen kom att sätta fingret på många syrefattiga områden.

Då var villkoren för vår moderna tid med brytningspunkter mellan det globala och lokala obefintliga, men i och med tsunamin behövde tiotusentals semestrande soldyrkande svenskar få samma skydd, vård och omsorg där borta som här hemma i Sverige.


Då som nu var det oändligt grå, regntunga, solfattiga månader som motiverade människor från norra Europa att söka det enkla paradiset i solen och värmen.

När vågen kom förändrades också bilden av socialdemokratin. Från den tidigare ansvarsfulla statsbärande bilden till något annat. Inte långt efteråt vann Alliansen valet 2006.

Nu har det gått tio år. Socialdemokraterna är tillbaka. Solidariteten likaså, vilket gläder mig. Inte så att det saknas utmaningar mellan det lokala och det globala idag också. Men, för socialdemokraterna gäller det nu att vinna tillbaka förlorad mark både på ett personligt trovärdigt plan som på ett politiskt.

Åsa Regnér, minister i frågor som barn, äldre och jämställdhet, närvarade vid minnesceremonin som sändes klockan 11:00 här i Sverige och 17:00 på stranden vid Khaolak Orchid Beach Resort. I sitt tal nämnde hon ordet solidaritet.

Även statsminister Stefan Löfven medverkade. Talet från Uppsala Domkyrka är bland det bästa Löfven hållit. Han lämnar det formella och säger:

Det är svårt att finna de rätta orden.

Ingen sorg jag känt i livet kan jämföras med den många av er lever med.

Men jag vill säga detta:
Att älska någon är bland det vackraste och samtidigt svåraste en människa kan göra.

Genom att älska öppnar du upp ditt liv för en så stor glädje, men du riskerar också en avgrundsdjup förtvivlan.

Genom att älska binder du band till andra, som kan göra så fruktansvärt ont när de bryts av.

Och idag minns vi alla de band som slets itu för tio år sedan.

Och visst skulle det vara bra med en officiell minneslund här i Sverige.

Nu tillbaka till Gustaf Fröding:.

Efter döden

Icke, när jag död är vorden,
sprids mitt väsen väl i jorden
blott som fosforljus,
element i jordens vara,
fukt och flyktigt irrljus bara,
icke mer ett jag?

Men jag skall kanhända sova
i en dröm av mörka, dova
halvmedvetna hågkomstljud,
ljud likt forsars brus mot hallar,
tills en stämma högljutt kallar
mig till liv en dag.

Eller skall jag tungsamt höja
mig ur gravens mull och töja
på mitt väsens band som knöt
mig vid jordens tyngd och häva
mig till rymd, där jag kan sväva
full av kraft och fri?

Ja, det personliga hjärtats röst som uttrycks i ord är ovärderlig för de människor förlust. För oss som står omkring är ordet det enda vi har.

Med det här vill jag hedra minnet för alla de som förlorat livet i flodvågskatastrofen.

Annonser