Har vi en skola som utbildar till arbetslöshet?

Lotta Gröning skriver en tänkvärd artikel på SVT Opinion om utbildningspolitik där hon menar att “många politiker blundar för att vi har en skola som utbildar till arbetslöshet.” Hon klagar också på att näringslivet ratar högskoleutbildningar eftersom de betraktas som en förlängning av gymnasiet.

Gröning utgår från Sveriges jumboplacering internationellt sett i skolan. När förre utbildningsministern Jan Björklund ville förbjuda mobiltelefoner i skolan införde Storbritannien programmering under lektionstid.

De som fördjupat sig med programmering vet att det kräver varje närvarande tankecell i kroppen.


En lösning i programmering kan spara hundratusentals kronor för ett företag i jämförelse med en person utan den kompetensen. Vad är då inte bättre plats än skolan att försörja en framtida arbetsmarknad med kompetent personal? Föds man till geni eller går det att lära sig nya saker som fungerar i arbetslivet?

I Storbritannien, skriver The Guardian, har bland annat Microsoft och Google varit med om påverka utbildningen i något som en slarvig översättning av mig kallas för Programcirkeln:

Huvudnivå 1: (5-6 år)
Barnen lär sig vad algoritmer är för något och hur de fungerar i olika apparater. Lärarna kommer att illustrera koder genom att utgå från recept eller att bryta ner barnens morgonrutiner i beståndsdelar. De kommer också få skapa och att felsöka (debugging) nya program. Barnen kommer också få “skapa, organisera, förvara, manipulera och hämta digitalt innehåll” och lära sig logiskt tänkande för att förstå datorer.

Huvudnivå 2: (7-11 år)
Eleverna kommer att få skapa och felsöka mer komplicerade program och komma i kontakt med koncept som inkluderar variabler sekvenser, sektioner och repetitioner i programmering. De kommer fortsatt utveckla sina logiska färdigheter i att använda Internet och andra tjänster. Det kommer innebära mer praktik i att använda olika apparater och maskiner för att samla, analysera och presentera tillbaka data och information.

Huvudnivå 3: (11-14 år) När väl barnen når högstadiet kommer de använda två eller fler programmeringsspråk. Åtminstone en som är i text för att skapa ett eget program. Skolor och lärare ska fritt få välja sitt favoritspråk för programmering. Eleverna kommer få lära sig enkel Boolesk algebra för att hantera hur ettor och nollor kommunicerar mellan hårdvara och mjukvara. De kommer också få utgå från beteenden och tillstånd i samhället för att tillverka program utifrån design, utvärdering och användbarhet.

På alla nivåer får barnen lära sig använda datorer och säkerhet på nätet vilket inkluderar hur de rapporterar sina bekymmer om innehåll.

Huvudnivå 4: Eleverna ska då ha lärt sig att utveckla sin egen förmåga, kreativitet och kunskap i datavetenskap, media och information. Även utveckla och tillämpa sin förmågor inom analys, problemlösning, design och datorer. De behöver också förstå hur teknologi påverkar deras säkerhet, inkluderat nya sätt att skydda deras identitet på nätet.

Programmet i sin helhet finns att läsa här.

Totalt satsade Storbritannien mindre än 14 miljoner på att utbilda lärare. Drygt 6 miljoner kronor i en fond. Det finns även ett nätverk som kallas för Kodklubb som är ett samarbete mellan föräldrar, programmerare och företag. Inte helt friktionsfritt. Det finns även Coderdojo där barn under 12 år kräver föräldrars närvaro.

I satsningen ingår det också att barnen lär föräldrar programmering. Även om föräldrar känner sig förnärmade av programmering som ämne kommer de brittiska föräldrarna naturligt att visa intresse för vad barnen gör i skolan plus att när föräldrarna ser det genom sina barns ögon kommer ämnet att bli mildare.

Advertisements