Folk och försvar blev folk

Då är Folk och Försvars Rikskonferens 2016 igång. Utrikesminister Margot Wallström försvarar Sveriges traditionella alliansfrihet som kan beskrivas bäst som att åka slalom mellan olika krig och kriser. Då efter att Lettlands president deklarerat att Finland och Sverige gör bäst i att vara med. 

SVT:s politiske kommentator Mats Knutsson skriver träffande att ”för Försvarsmakten handlar det om att få en funktionsduglig organisation. Dagens yrkesförsvar har inte lyckats locka tillräckligt många intresserade.” Här är det värnpliktens civila del som kommer i fokus.

Jag ska här väcka en del tankar.

1. Ska Sverige bryta sin traditionella alliansfrihet?
Den frågan är större än vad vi tror. Under Alliansens tid så isolerades frågan till de mindre partierna av moderaterna vilket satte folkpartiet och kristdemokraterna i fokus. Frågan växte och helt plötsligt hakade socialdemokraterna på med Peter Hultqvist och nu är moderaterna dem som framför frågan som isolerades till de mindre partierna.
Hitintills har Nato-frågan aldrig diskuterats seriöst på en offentlig nivå. Det har handlat om att åka slalom mella olika stormakter och inte stöta sig mot någon för mycket. Frågan om Saudi-Arabien har väckt ont blod, vilket fick försvarsministern att avgå under Alliansens tid. Även flygattacken mot Libyen ledde i partiprestige och förstördes. 
Mycket av det här handlar inte om politik. Istället handlade det om att Alliansen släppte in näringslivet som helt glömde bort sin solidariska sida. Ja, att stärka villkoren för vanligt folk uteblev och socialdemokraterna straffade hårt och kastade ut näringslivet från regeringskansliet.
Nu blir rikskonferensen i försvar också folk!
2. Frågan är vad för politisk betydelse försvars- och säkerhetsfrågan kan ha i en utökad civil verksamhet?
Att hitta människor är något som engagerar. Att hitta Lisa Holm underlättades av Missing People. Att hjälpa Migrationsverket med unga ensamkommande afghaner är nu ett skriande behov, vilket utrikesministern själv exemplifierar.
Frågan handlar mest om att försvarets organisation behöver stärkas med civila kunskaper. Det går ju inte sköta ett totalförsvar med samma grund som tidigare. Det torde vara självklart.  Här kan istället en armé av frivilligorganisationer hjälpa försvaret i form av civila kontrakt. Vid sidan kan försvarsmakten ha en sin uppgiftinsamling och stärka med säkerheten.
Säkerhet behöver finnas med i civila samhällets beteendemönster, vilket amerikanarna är duktiga på att implementera. Genom att på plats skicka fram rätt person att prata med kunden och sköta kontakten via headset så blir matchningen bättre mellan varan och konsumenten. Idag existerar inte något sådant samarbete i det civila samhället vilket är vanligt i militären och för den delen i dataspelsvärlden.
Just genom kartläggningen undviker någon i personalen att kränka individen, vilket är alltför vanligt i en myndighetskultur utan insyn, samarbete och samförstånd.
Just nyanländas behov av bekräftelse, stimulans och sammanhang kan på det här sättet kartläggas fortare. Genom att vi verkligen känner personen bakom lägger vi en grund för ökad insyn, samförstånd och samarbete. Inte främst att gömma bakom sekretess utan använda för snabbare integration – där individen och samhället samarbetar.
Men så länge säkerheten inte finns implementerad i myndighetskulturen så kommer integrationsprocessen vara en hämmande personlig upplevelse med en symbolisk optimism som fernissa. De misstagen är så vanliga att jag har svårt att se hur flyktingfrågan kommer att hanteras på ett förnuftigt sätt. 
Så jag håller inte med att försvarets organisation är under all kritik. Möjligt att Mats Knutsson inte är invigd i den nya formen av elitförsvar. 
Annonser