Vem tjänar egentligen på dödsskjutningen?

ANALYS. I samband med dödsskjutningarna mot HBTQ-nattklubben i Orlando har det uppstått en debatt om vem som kan tänkas tjäna på det. Även de som kan tänkas förlora på det. Var ligger den etiska bedömningen? Vem tjänar på vad? Varför?

Den förra israeliska ambassadören i USA har sagt att om det varit ett hatbrott mot HBTQ-samhället hade Hillary Clinton tjänat på det, men då det visar sig att motivet var jihadistiskt tjänar Donald Trump på det.

I Sverige har Ekot vägrar att återge ljudet från presskonferensen då de var rädda att det skulle dyka upp obekräftade uppgifter samt närgångna detaljer. 

Här har rädslan för att Sverigedemokraterna ska tjäna på att hatbrottet var verkställt av en ung jihadist från Afghanistan, som sett två män kyssa varandra på öppen plats i Orlando. 

Men inte bara de på Ekot är rädda. Även Walt Disney är rädda då det ska skrämma besökare till dem. De har infört metalldetektor för somliga, men inte alla. Underförstått muslimer.

Rädslan för hur muslimer börjar bli påtaglig. Den är naturligtvis inte permanent, utan likt vågorna kan rädslan stiga under stormen och lägga sig till kvällen när vattnet lugnat ner sig. 

Anna Kinberg Beata har i sitt sommartal  nu tagit svenska värderingar till försvar. De är hotade

Sociologiperspektiv

Uppenbarligen är de hotade av jihadister som inte accepterar det moraliska experimenterandet i samhället. I grunden är samhället galet eftersom det som är galenskap idag blir norm i morgon. Det är därför själva experimenten är uttrycket för det galna samhället. Då för att låna sociologen Zygmunt Baumans formuleringar från det individualiserade samhället. 

Det har fått mina tankar att ta nya kliv. I det galna samhället nosas det ständigt på alla normer och värderingar – om de går att rucka på och hur. Hur den nyfikna människan äter av kunskapens träd på gott och ont och äntligen kan se. Det ligger i vår natur att bli frestade och gå emot normer.

Men för att samhället ska vara en plats för alla människor med olika ideologier och övertygelser så kan vi inte utesluta någon. 

Prestationsperpektiv

Det svåraste är grupptrycket. I en fotbollsklubb kan det vara en öppenhet mellan olika nationsgränser, men de har svårare att acceptera kvinnor och homosexuella. Så opinionsbildare har försökt slå ett slag för  damfotbollen. Däremot lyser bögarna med sin frånvaro i fotbollen.
Utom i USA. Där intervjuades den väldigt ensamme homosexuella fotbollsspelaren Robbie Rogers i Netflix-programmet Chelsea. Å andra sidan vet vi att amerikanarna hellre tittar på rugby, som de kallar fotboll. 

Men inom sporten ställer vi inga krav på vad som sägs. Det är själva prestationen som hyllas. Själv hoppade jag till när Zlatan i gårdagens presskonferens sa att ledare är inte något man blir vald till. Han menade naturligtvis inom fotbollen som är prestationsstyrd. En ledare är med andra ord en vinnarskalle i ordets rätta betydelse som han själv.

Men den dagen någon inom politiken säger att de inte blivit valda så har vi inte längre demokrati. Det är också grunden för HBTQ-rättigheterna.

Men vad är den homosexuella prestationen? Varför hyllas inte den under EM? Ligger svagheten i att fotbollen är så manlig att kvinnor och HBTQ-personer betraktas som tomma? 

Det är knappast HBTQ som blivit förknippad med fotbollen. Snarare har anklagelsena mot damfotbollen varit av sådan karaktär, vilket betraktas som försmädliga, vilket Chelsea anspelar på.

Bombperspektiv

IS talar numera genom sina bomber. De bombade fotbollsarenan i Paris och nu HBTQ-baren the Pulse i Orlando. Särskilt tydliga i sitt syfte var de inte i vad de ville uppnå med att bomba en fotbollsarena, vilket visar mer på att de är folkilskna hundar som behöver disciplineras än att de är tvättäkta ideologer. 

IS är helt enkelt en militant variant av fotbollshuliganism. Det är gatans parlament. De är där de vill styra och störa verksamheten. 

Är vägpatrull en lösning?

I Israel har de vägpatruller som checkar människors resor till och från Jerusalem och andra platser. Det är de som får ta smällarna istället för offentligheten. Att vi själva får vägkontrollanter i samhället kan utifrån dagens utmaningar vara en trygghet. Det är där själva striden utspelar sig och där vi behöver soldater som offrar sig för samhällets bästa.

Själv trodde jag aldrig vi skulle komma dit. Men med globalismen kom också vägpatrullerna som användes flitigt redan under Romarrikets tid. Så särskilt nytt är det inte.

Dikt

Det går inte avsluta en sådan här analys utan vår kulturerfarenhet. Därför ur “Landet som bar karelska kulturbilder” av Reinar Knapas (s. 115):

För den svenska Östra Finlands nation vid Helsingfors universitet skrevs i 1920-1930-talens anda en ny “Smällevisa”, som avslutas med de hoppfulla raderna:

Åt Posse ära för bedriften

Hurra för vår vän

Och alla hans män,

De vila längesen i griften

Men minnet lever än!

Advertisements