Har EU spelat ut sin roll?

Nu rasar en annan verklighet i samhället. Rädslan är påtagligare och våldsradikaliserade muslimerna målas som hot- och skräckbilder.

SD:s vinner hem enkla poäng och framstår som experter. För de som aldrig tidigare tagit bladet från munnen ur en politisk synvinkel kan helt plötsligt säga att “jag tänker rösta på SD”. Tyvärr är det vanligt . Att de helt plötsligt likt spöken från garderoben kommer ut för att en gång säga sin hjärtas mening är för mig obegripligt.

Är det för övrigt en strid vi missat?

Men just det obegripliga har tagit flera steg in i obegriplighets snårdjungel. Det är svårast att själv inte dras med i den latenta rädslan och cynismen som florerar fram och tillbaka. För politiker har det blivit svårt att orientera sig, vilket lett till att det är lättare att försäkra sin egen framgång. Men det är oftast bara något som dödar motivationen.

Chris Forsne skriver symtomatiskt på Ledarsidorna:

Europa står inför oerhörda utmaningar. Terrorism, usel  ekonomi, hög arbetslöshet, en omfattande migration och miljöproblem som framstår som olösbara. Är det en tid då toppbyråkrater, 23 000 tjänstemännen i kommissionen och de politiker som bara ser EU som en kassako för egna inhemska ambitioner ska få demontera Europa mitt under uppbyggnadsledet?

Ja, det är svårt att låta bli att blunda. Jag måste ta humorn till hjälp.

Frågan är om fler kockar gör soppan sämre? Om 23 000 tjänstemän skulle göra en soppa åt folket, hur skulle den smaka? Med 23 000 olika ingredienser? Vem vill äta den? Vad kan resultatet bli annat än ren dumhet?

Svaret ligger naturligtvis i att EU:s organisation visar på kvantitet men inte på kvalitet. Något som brittiska folket insett och därmed valt att lämna restaurangen för att soppan smakade på tok för konstigt.

Här kanske en del tips till EU:s framtida organisation vore på sin plats. Först och främst blir inte soppan bättre om flera gör den. En politisk organisation blir inte bättre för att alla lägger sig och får styra. Det blir på tok för många grund vi stöter på innan vi når fram.

Nu röstade säkert flera för EU. Men, det betyder inte att väljarna är okritiska och belönar dem som använder dumhet som strategi hur länge som helst. De flesta människor tror på kreativiteten.

Möjligen slår de av dövörat till den politiska diskussionen och utövar en egen hållbarhet, likt SD:s nyfunna retorik som imiterar hur vi tänker innan vi säger något.

Ambitionen för EU var att hålla freden. Eftersom det inte varit några krig och inte finns några krig i sikte i Europa, så känns EU aningen överflödigt. Uppdraget är ironiskt sett utfört.

Det naturliga var att förnya uppdraget.

Ett utträde är naturligtvis omöjligt för oss svenskar och avspeglar smått vårt kulturella svartsinne. Vi har ristat in EU i grundlagen och skyddar det med strängaste gränser. Det är alltså lika svårt att avskaffa kungen som att gå ur EU för svensk del.

Kanske skulle britterna ha tänkt metaforiskt på vad som är hönan respektive ägget? Tänk om EU:s passivitet i politiska avgörande frågor är symptomen från EU:s 28 medlemsländer istället för tvärtom?

Då kanske det är vi som är hönan och EU ägget.

Det tåls i alla fall att tvivla på EU en solig söndag som denna då molnen förväntas komma i veckan. Särskilt när EU har misslyckats med viktiga gemensamma frågor som terrorism, ekonomi, arbetslöshet, omfattande migration och miljö. Men, bad vi inte egentligen bara om fred?

Eller så har de omedvetna förväntningarna på EU ökat från dess medborgare.

Domen kommer naturligtvis vara hård när EU inte tolkar sitt ansvar på rätt sätt i tiden – även om det inte var direkt uttalat. Ingen union som är folkvald går att bygga utan förtroende, men förtroendet måste naturligtvis ges först att hantera dessa frågor på en högre nivå.

Lösningen på EU:s frågor kan vara “mera makt” i likhet med “utträde”. Det beror helt på vår förmåga att definiera vad EU ska göra för oss.

Den parlamentariska situationen i Sverige har knappast gjort det lättare för oss. EU:s frågor är våra om än i förminskad skala.

Det är otäckt hur IS/DAESH använder Sverige som bas för rekryteringar.

Det är bra att försvarsminister Peter Hultqvist  tar initiativ till att vara värd inför IS-konferensen till hösten. Sedan att vi fått en straffrättslig påföljd av terroristturism .

Helt klart faller huvudsakliga ansvaret på förra statsminister Fredrik Reinfeldt för att ha nöjt sig med FRA. Övertro på den elektroniska övervakningen är nog ett vanligt misstag i kampen mot terrorismen.

Det är också dumt att tillfälliga låglönearbeten betraktas som arbeten. Det kärva läget på arbetsmarknaden utnyttjas för att förminska värdet på arbetskraften på permanent basis.

Är Sverige på väg att bli ett låglöneland? Vart tog den svenska modellen vägen i praktiken?

Advertisements