Det oväntade stödet mot rädslan som styr

Har identitetspolitiken nått vägs ända? Är samtalet mellan män numera tillåtet? Onekligen är det säkerhetspolisen som driver på ärendet, eftersom det är betydligt resurskrävande att ha underrättelse och bevakning av potentiella terrorister som lever i segregerade områden i storstäder och på landsorten.

Låt mig resonera lite. Det var dödsmisshandeln på Kungsholmen i Stockholm den 6 oktober 2007. Barn till privilegierade föräldrar i en supergentrifierat  område vars barn östes över med pengar för att underlätta samveten. Ja, moderaterna gjorde till och med en politisk poäng från händelsen där de andra partierna hakade efter. Det rann som sagt ut i sanden.

Jag tyckte Alliansen skulle hantera händelsen bättre. Tyvärr skedde  det bara på ytan och att komma in i riksdagen är lättare än att göra sociala förändringar är en erfarenhet jag bistert fått erfara.

Men även om ett förslag körs över om och om igen. Ja, det krävdes politisk mod och vilja för att driva igenom det. Från dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt som i sin tur skulle ha stöttat Beatrice Ask med att ge domstolar tillåtelse att befrämja samtal i identitetsstärkande grupper mellan pojkar. Då utan beblandning av professionella, men däremot dömda eller liknande i samma situation som förändrat sin inställning genom insikter som inte alltid det enskilda samvetet klarar av att upptäcka.

Det hade varit att ge egenmakt till medborgarna. Att ge hopp och framtidstro och en annan bild av verkligheten än den samhället och nuvarande föräldrageneration fuskat sig igenom, som de försöker betala sig fria ifrån. Konsekvensen blir då att barnen knyter  samman mänsklig existens med pengar och i slutändan prestige.

Men, tro och hopp, viljan att förändra genom identifikation genom andra personer som inte är bundna av myndigheter, som inte drivs av identifikation. Finns det däremot en förståelse hos myndigheter att samhällsmedborgare behöver uppmuntras i ”pursuit of happiness” som är en hörnsten i självständighetsförklaringen för individen är det bra.

Det är också den här makten som medborgaren känner som skyddar bäst mot terrorismen som idag frodas och gryr i våra förorter. Underrättelser kan bidra till att öka rädslan och även om den sker situationsbundet med tydliga bevis så blir det ett skelett utan liv. Just den rädsla som IS jagar in i förorterna sprider sig som en löpeld genom samhället. Att skramla med ett eget skelett löser inte problemet med framtidstro. Möjligen kan en lösning presenteras.

Rädsla och skräckutövning har genom tiderna alltid varit ett starkt vapen. Det förtrycker och får även ett samhälle att stagnera. Att säga ”sluta vara rädda” är inte detsamma som att bryta igenom rädslan och få kontakt med människans äkta jag. Den äktheten äger egentligen ingen förutom människan själv.

Att barnen inte känner av hopp och framtidstro har flera skikt. Även barn från muslimska länder ska behöva få känna hopp och framtidstro. Det är precis det här presidentkandidaten Donald Trump har fått om bakfoten, som tror att människor från arabiska länder med en muslimsk övertygelse inte kan förändras. Ja, Trump  duckar inte från att koppla ihop hatet med religionsutövandet, vilket går att se i klippet längst ner i länken.

Nu sätter statsminister Stefan Löfven ner foten. Lite oväntat är han positiv till sociala förändringar dels i att diskutera värderingar pojkar och män emellan. Men även i synen på skolan värdesätter han det talade ordet, där tystheten var ett tidigare signum för tidigare generationer.

Nu är prata för pratandes skull en viss underhållning, som jag tror varje P1-lyssnare kan se egenvärdet i eller en pedagogisk vetgirig som är van att strukturera ordens mängd. Behovet är tydligt. Svenska språket behöver hitta nya vägar och då är läsning en tydlig väg. Att det finns motstånd till att både samtala och läsa är tydligen uppenbart. Att det krävdes politisk vilja och mod till identitetsskapandet visar hur viktig frågan är i sin enkelhet.

Sverige kan helt enkelt inte fortsatta vara rädd. Trygghet var nyckelordet från både Stefan Löven och Jonas Sjöstedt från söndagens sommartal. Hur ordet trygghet kommer att dimensioneras återstår att se i kommande höstbudget. Men, de mjuka värderingarna är perfekta att ur politisk synvinkel att ta i höstbudgeten.

Rekommenderar även DN:s artikel från Vivalla i Örebro. VD:n för Örebro moské är tydlig: ”Polisen vill att vi ska agera mot de här extremisterna – men vad ska vi göra? Ska vi slå dem, eller vad ska vi göra? Vi kan visa polisen: här är de. Mer kan vi inte göra.”

Annonser