Är smärtgränsen snart nådd?

Det är lätt att bli imponerad över att det går att fördela om elevena i skolorna i kommunen samt att när barn möts så finns inte de vuxna cementerade etnologiska kulturgränser och skiljelinjer mellan varandra. Nyköpings kommun har tagit både ett och flera steg i rätt riktning. 

Carlstedt arkitekter och PEAB (m.fl) har ritat och byggt skolan såväl invändigt som utvändigt. I tider av när forskare själva ser en utveckling som närmar sig social katastrof är tydliga exempel viktiga.

Nu är Brandkärr ett område där det brinner bilar emellanåt. Ungdomar med utomeuropeisk bakgrund ser blåljuspersonal som lovligt byte. Polisen åker dit med civila bilar istället. Trolig bakgrund är att myndigheter som sköter rättsmedvetandet på samvetlig skala för medborgarna i det land de själva kom från inte gav föräldrarna goda och förtroendebärande erfarenheter att föra vidare till sina egna barn.

Även om kommunen med alla medel skingrar orosmolnen från himlen och medierna inte uppmuntrar med svarta rubriker så hinner inte gatukontoret att lägga om asfalten som lämnar sina egna svidande rubriker för förbipasserande i Brandkärr, där många nyanlända bor samt de som lever på försörjningsstöd eller har extremt låga inkomster.

All otrygghet går inte sopa bort.

Skräcken är att den dagen då ombyggnationer och renoveringar knackar på dörren  i Brandkärr så köper ett privat bostadsbolag upp området och lyxrenoverar och får hyrorna att skjuta upp i höjden. Eller så leder affärsmässiga principer till att det sociala ansvaret blir ett minne blott i 1945 års Bostadsociala utredning.

Tänk att de för 60 år sedan förutsåg utvecklingen med affärsmässiga principer. Att staten beställde med hjälp av frikostiga lån och kommunen byggde med hjälp av eget stiftat bostadsbolag så löstes krisen.

Idag när privata hyresvärdar bygger så kommer en kultur av minimilöner för hyreslägenheter. Men så är det inte med alla privata bostadsbolag. Men eftersom det saknas insyn och kommunikationen oftast är bristfällig så blir de fall där hyresgäster får avslag på sin ansökan, tvingas flytta eller saknar andra möjligheter till ett hem exempel som också sopas bort. 

Sorteringen är igång. Först väljs missbrukarna bort. Sedan väljs ungdomarna bort. Sedan väljs fattigpensionärerna bort. Sedan de med medelinkomst. Pensionärerna motas bort då bostadstillägget inte täcker den höjda hyran. Barnfamiljerna tvingas separera för att få bostadsbidrag.

Forskare från Malmö högskola, Uppsala universitet och Göteborgs universitet undrar:

Vart ska alla de som inte har råd ta vägen när det inte finns några ”orenoverade” fastigheter att flytta till?

Det finns en tydlig förväntan att socialdemokraterna friskar upp den Bostadssociala utredningen från 1945 som förespådde vår bostadssociala katastrof. 

I söndagens Agenda diskuteras ett tak för vinsterna i välfärden. Då gällande skolan och riskkapitalister. Det taket ska fungera som ett skydd mot de allra farligaste formerna mot ekonomiska krafter som hotar barnens framtid. 

Ardalan Shekarabi (S), civilminister och Jonas Sjöstedt, partiledare Vänsterpartiet skrev (5 mars 2015):

Vi har fått rapporter om skolor som går i konkurs mitt i en utbildning, förskolebarn som inte får tillräcklig mat och äldre som inte får den omsorg de förtjänar. Det är fullt tillräckligt för att en obehaglig misstanke ska smyga sig på: Kommer mina behov som medborgare först? Används pengarna till att garantera en god välfärd för alla? Den oron ska ingen behöva känna. Vi måste slå vakt om tilliten till välfärden.

Det tråkiga är att företagen brister i att skydda tilliten till välfärden. De allmännyttiga företagen frestas att följa med vinstmaximeringen. Särskilt när oddsen ser ut följande: 

Enligt SCB satsade privata värdar år 2010 5 400 kronor mindre i underhåll och tjänade 6 000 kronor mer per lägenhet och år än allmännyttan. 

Så forskarna från Malmö, Uppsala och Göteborg anser att ”med lagstiftningens hjälp stärker hyresgästers rättigheter och inflytande”. 
Tänk vad en gammal utredning från 1945 fortfarande har så rätt om de spekulativa företagen. Olle Engkvist som var med i författandet av den Bostadssociala utredningen skrev 1949:

Ett fel som alltsedan näringsfrihetens genomförande begåtts här i landet, har varit att bostadsbyggandet varit en lovlig jaktmark för allsköns spekulativa herrar … Om finansinstituten på rätt sätt hade intresserat sig för bostadsproduktionen, skulle Sveriges bostadsstandard nu ha sett annorlunda ut… Genom denna uraktlåtenhet från finansinstitutens sida blev de hänsynslösa spekulanterna, som byggde stadsvåningarna. (Engkvist 1949, s. 26)

Citatet är hämtat från Hans Linds, professor i fastighetsekonomi på KTH, artikel (kapitel 3) i boken Nyttan med Allmännyttan. 

Vad sägs om det här här objektet som kostar 158 311 kronor kvadratmetern? 

Annonser