Varför lyckades Trump vinna?

Den tydligaste gruppen var de arbetande blåklädda männen som röstade på honom, vilket Politico uppmärksammade och varnade, men som även en del svenska journalister också snappade upp vid sidan av att ensidigt ställa sig på Hillary Clintons sida. 

Onekligen underskattades Donald Trump näst intill helt av de etablerade journalisterna. Det var när Trump vann i två delstater som räknades som Hillarys domäner som hoppet var ute. Men känslomässigt tog det lång tid för Hillarys stab att erkänna sig besegrade. Det var långt in på morgonen beskedet kom.

Likt Brexit underskattade opinionsinstitut och även mindre seriösa spelinstitut oddsen för ett utträde. Den underliggande ilskan var tydlig. 

Det är grundaffekternas tid. Onekligen kommunicerar Trump med väljarna genom att bryta mot varje politisk korrekt kod som de uppfattar som konstruerad. 

I Europa var den som det Hitler som använde sig av ilskan som ett sätt att kommunicera med de blåklädda arbetarna. 
Efter det har grundaffekter sällan använts i politikens finrum tills nu. Eftersom jag själv har småbarn och de kommunicerar oftast genom grundaffekter så blir ju språket lätt att förstå och tolka.

Onekligen är misstron och missnöjet mot de etablerade kvar för att stanna. Nästan femton till tjugo år av postkonstruktivism är på väg att fasas ut till grundaffekternas tid.

Fördelen med det språket är att den finns hos oss människor starkast innan orden uppstår. Affekterna fungerar som förstärkare av små signaler omkring och inom oss. De nio grundaffekterna är välbehag, intresse, förvåning, ilska, rädsla, ledsnad, avsmak, avsky och skam.

På sätt och vis tolkar Trump väljarnas vrede mot etablissemanget genom att ta avstånd från dem på samma sätt som de som känner sig svikna av dem. På så vis förstärker han samhörigheten med en grupp som oftast känner sig förbisedd och lämnad. 

Det är möjligt att vi i en tid av global oro nu får beskåda hur allt vi byggt upp raseras. Allt som vi trott på. I Sverige är vi generellt sett flera år efter i utvecklingen från Storbritannien och USA, men vi har vår motsvarighet i SD som systematiskt går emot etablissemanget. I ilskan. 

Betyder det här att vrede är rasism? I ett politisk sammanhang där vreden riktas fel riskerar det att bli rasism. Exempelvis var Hitler arg på de bolsjevikiska judarna i München som senare grundade Sovjetunionen. Hans hat mot judarna var en slags motmakt. 

Ilskan gick ut mot judarna som folkgrupp, vilket visar att ilskan kan fungera som oljan i ett välplanerat maskineri. 

Men trots Hitlers missbruk av ilskan som grundaffekt så går den inte att tas bort från människors sätt att kommunicera. Jag tar avstånd mot all missbruk av missriktad ilska. 

Det är dock ett påskyndade medel som är mycket effektivt, vilket Trump nu lovar att rikta för att understöda arbetarnas villkor.
På sätt och vis är det smått märkligt. Demokraterna är vanligtvis arbetargrabbarnas hemvist, men ilskan mot försämrade villkor i form av lägre löner och annat har fått världen att ta andan.

För svensk del så innebär det ett försämrat säkerhetspolitiskt läge med ett starkt Nato som väger upp mot Rysslands militära övningar. Nafta kommer att ses över och TTIP-avtalet kommer försämras också. Fackföreningarna och regeringen vill olika här – vilket nu Brexit blir ett stöd för arbetarnas villkor samt TTIP-avtalet som i praktiken innebär att svenska modellen skrotas. 

Men Trump har lugnat omvärlden. Nu när strålkastarna riktas mot honom så kommer han i lugn och ro planera förbättringar till arbtargrabbarna som antingen sover eller arbetar om dagarna, som han påstår sig veta hur de lever.

Smått lugnande är också att han har med sin son Barron vid avgörande tillfällen, som förstår det subtila men tydliga signalspråket. 

Onekligen behöver dagens politiker träna på grundaffekterna med sina barn också. Där är kommunikationen som tydligast – och vreden har sin plats. Glömmer jag bort vällingen eller låter hen sova för länge så finns det inga öronproppar som filtrerar bort ljudet.

Till en början avskydde jag oljudet men idag vet jag vad det står för och det sätter mig i rörelse snabbt. 

Men om vreden riktas mot en grupp eller person kan det bli farligt. 

Men om jag sätter upp en grind till köket för att plattorna på spisen inte ska sättas på av misstag så tjänar min vrede till ingen nytta mot hen, utan den måste riktas mot lösningen. Grinden samt att hen har inget ont motiv. En knapp är en knapp. Den går att vrida eller trycka på: oavsett om det är datorn eller spisen. Till datorn använder jag maskeringstejp. 
Men på sätt och vis. Chocken finns där.

Tjugo år av liberalism, post-strukturella identiteter som stärkt minoriteter, feminism och hbtq-rörelsen. Allt som vi byggt upp. Allt som vi tror på. Raseras.

På bekostnad av arbetargrabbens ilska att lönerna dumpats. Hans behov har missuppfattats och misstänkliggjorts. Hans sexuella läggning ses som ett hot medan minoriteternas lust är riktmärket. Hans ekonomiska behov är i det individuella ödets händer, vilket oftast innebär nationalekonomernas och de tysta ekonomiska makthavarna som sitter på miljarder. Hans kristna tro är bespottad av muslimer osv. 

Det är den gruppens behov som är riktmärket. Ungefär som brittiska fiskare i samband med Brexit. 

Själv hoppades jag på Hillary Clinton att hon skulle spräcka det osynliga glastaket.  Jag hade laddat med hennes biografi “Levande historia” för att kunna jämföra hennes ledarskap då med idag. 
Aj, aj, istället blev det en långtråkig men nödvändig politisk allsidig analys. 

Advertisements