Hur kan Trumps politik påverka oss?

Igår besökte blivande president Donald Trump Winsconsin. Efter 32 år så vann “the Grand Old Party” där, vilket i sig är enastående. Trump var inte sen med att påpeka att de hade räknat om rösterna och spenderat miljoner dollar för att det senare skulle visa sig att GOP fick 134 röster mer. 

Hur som helst bedyrade Trump att han skulle åter ge makten till folket och att hela världen nu följer vad som händer. Även i länder långt borta. Trump sa också att en av de få som förutsade Brexit var han, men att han inte fick någon cred för det. Poängen var att han vann. 

När Trump vänder sig till publiken och säger att “de vet inte vad som träffade dem” och säger att “nu har de valt mig som bästa person” i Times och Wall Street Journal. 

“Vad tycker ni? Låter det bättre med person of the year eller man of the year.” De politiska korrekta tycker naturligtvis “person”, men störst bifall får “mannen” av publiken. 

Donald Trump agerar oväntat. Han applåderar åt publiken. Återställer förtroendet för de som han har kritiserat och nu behöver samarbeta med – och som ska bygga muren för att stoppa knarkflödet från Mexico. 

Det är ungefär som vi har IS i förorterna, så är knarket som transporteras från Mexico.  En flygincident där president Barack Obamas plan höll på att kollidera med ett flygplan lastat med knark blir en symbol i sammanhanget. 

Knarket kommer alltså med flyg. Så på sätt och vis är flyktingströmmen från Mexico en liknande ström vi har från afrikanska länder här i Sverige. De får i genomsnitt 500 kronor i månaden i sitt hemland, men här får de betydligt mer av socialtjänsten per vecka. Plus tak över huvudet. 

Just vinnar-temat är i centrum för Trump. En slags mentalitet som oftast glömts bort i sammanhanget, som får Trump att sälja sitt vinnarkoncept till de som känner sig längst bort från vinnarbordet. Det vill säga alla de CEO:s för de digitala företagen som han också träffade igår. 

Nåväl, världen står i chock efter att Trump har vunnit. 

När det gäller Sveriges relation till Ryssland så är den anfrätt. Nordstream 2 antas ge jobb, men regeringen vill att kommunerna ska backa. Region Gotland har tackat nej till att Ryssland ska få använda Slite som hamnstad. 

Även Karlshamn väntas gå den vägen, efter att både utrikesminister Margot Wallström och försvarsminister Peter Hultqvist avrått kommunerna. Då utifrån rädslan att ryssarna kommer plantera sensorer längs med kusten för att återta kontrollen över Östersjön efter två förlorade decennier i kommunismens träskmarker. 

Hursomhelst är det inte bra för jobben. Det är ungefär som med IT – det är säkrast att inte ha någonting alls. De som jobbar med säkerhet vet att allt som går att låsa – går också att låsa upp. 

Vad blivande president Donald Trump gör i relationen med president Vladimir Putin är tydligt när han valde Exxons CEO Rex Tillerson till utrikesminister, eller secretary of state. Trump valde Tillerson för att han kan vinna tillbaka jobben och Tillerson har allt annat än beröringsskräck för president Putin.  

Gotland har en arbetslöshet på 7,5 procent och Karlshamn på 10,2 procent. 

Ja, ekvationen är inte svår att göra. Det mesta av säkerhet som finns på både region Gotland och Karlshamn är redan känt för ryssarna, så egentligen handlar det inte om säkerhet utan om jobben.  

Jag tycker det är vansinnigt att kasta bort chansen att se hur det påverkar vanligt folk som gått arbetslösa under en längre tid. När ska de få vatten under sina broar? 

Själv lyfter jag bidrag efter bidrag. Ser hur jag förlorar och förlorar och ser hur även staten bidrar till att förlora och förlora. Vi har byggt en politik som bygger på att förlora: på rädsla och beröringsskräck och vansinne. 

Så tar vi emot en enorm flyktingström och så får de jobb – även konstlade jobb. Så har jag grannar som inte har arbeten sedan decennier. Som blivit dömda och stigmatiserade av lokalsamhället. Vanligt hyggligt folk. 

I Brandkärr i Nyköping har somaliska kvinnogruppen ingen lokal för att träffas för att lokalsamhället är rädda för att stöta sig mot patriarkala strategier. De lämnar åt det kvinnliga individ och ödet den mest förtryckta kvinnogruppen av alla. De vill ha symaskinsmöten tre gånger i veckan. 

Det är lättare att äska 10 miljarder till försvaret än att ge dessa kvinnor en möjlighet att få träffas för att stärka sig själva. 

Som sagt, det finns gott om rädsla, som i sin tur bygger på skräck och därefter vansinne. Ett förlorarkoncept. 

Den dagen då någon lyssnar på dem så riskerar de helt enkelt att bli en kraft i sig. Det var den är gruppen av förlorare som Trump valde att bedyra mest i sitt besök i Winsconsin. 

Den etablerade såg naturligtvis något annat. De analyserade det redan sönderanalyserade och välpoleterade. 

Frågan är när vi får en politiker som vågar gå emot strömmen. 

Frågan är när “vi får se” kommer bli en verklighet även här. 

Advertisements