Hur kommer Trumps politik att påverka vårt tänkande?

MÅNDAG. Vanligtvis brukar jag besöka en mängd olika tidningar på nätet och hitta något som formar mina tankar i en särskild riktning. Tidningarna som DN och SvD samt lokala tidningen i Sörmland där jag bor, SN, har infört betaltjänster. Liknande har New York Times, vilket i längden gör att tidningarna inte får den breda uppmärksamhet som gör de till knutpunkter för ett svenskt eller amerikanskt medvetande.

Själva inskränkningen, om den är av nationalistiska skäl eller av ekonomiska, eller privata har oftast en effekt. Förre besökare och stagnation i tankelivet. Exempelvis är genomsnittsåldern 62 år för SN:s prenumeranter. 

Hursomhelst löser Omni detta. Eller Youtube eller Politico.com.

Så om det var något klokt som föll bort från mitt urval så beror det på att det inte var tillgängligt. Det är ungefär lika galet som att ta bort alla cykelvägar i Kina och tvinga resenärerna att köra bil. 

Nu till Dagens Industri där PM Nilsson skriver under den uppmanande rubriken ”Möt Trump gemensamt”: 

Inför Trumps maktövertagande den 20 januari tecknar många bilden av att den liberala världsordningen som byggts upp sedan 1945 definitivt är över.

Uttalandet är så klokt. Exempelvis går det inte hänvisa till ”individens öde” på samma sätt som tidigare då ”ödet” är dokumenterat olika och riskerar att vända upp och ner på den politiska ordningen.

I Storbritannien var det Brexit som kom som en total överraskning där liberala journalister mobbade befolkningen och ledde till en antirörelse som var medveten om att konstiga EU-förbud, låga löner och billig eller svart arbetskraft skulle dränera deras egna arbeten – och hota välfärden.

Det var rasism enligt politiska och mediala etablissemanget.

Nyköping med omnejd är inget undantag. Här finns kommunalt anställda som får sju kronor i timman. Utrustade med god man som sköter utpyttsning av ekonomi för att de inte lärt sig division i skolan. Eller sextio kronor i timman utan något arbetsgivaransvar för de som har familj här.

Det går att plocka fram fler exempel och få en ganska tydlig bild av att liberalismen inte fungerar. I själva liberalismen finns friheten och tron på den egna förmågan – men det finns också begränsningar där individen går under i sitt öde. 

Det här gäller även föreningar som får kämpa, men jag tycker det är viktigt att skilja mellan de etablerade och de oetablerade. 

De oetablerade är de misslyckade. De som vinner på att vara misslyckade och får publicitet för det och väcker sympatier för att journalisterna är för hårda och dömande. 

Men de oetablerade är missnöjda för att de inte får ett socialt sammanhang och en roll som de utvecklas positivt i. 

Pekpinnarna från omgivningen är monumentala. Det är vad individen upplever.

När de positiva samhälleliga spiralerna uteblir så ökar missnöjet. De förlorar och förlorar – och ser att statsmakten endast hjälper de etablerade och håller de oetablerade ovanför vattenytan.

  • Flyktingarna som lever i ett limbo. 
  • Långtidsarbetslösa som är dömda av omgivningen. Det är mest bekvämt. 
  • Sjukbidragsberoende som under Fredrik Reinfeldts styre hamnade bland de oetablerade. Förlorarna.
  • Funktionshindrade som saknar rättigheter

Det är inte undra på att liberalismen är död när somaliska kvinnorna i Nyköping inte kan få en lokal som är ordnad av samhället. Liberalismen lägger det ödet på individen trots att det är solidariteten som är lösningen. 

En kulturell analys där det går att hitta ingångar till samförstånd istället för konflikt vore på sin plats.

Just denna synkronisering är verktyget i både den lokala och globala diskursen. Det är där idealism och verklighet möts. En kommunikativ värld som är transparent. Mycket på grund styrkan i vår egen nyfikenhet. Den väljer sällan det slutna, trots att det är mycket viktigt. 

De individuella limbo är den säkraste platsen att vara på men att agera behövs det öppna och fria. På sätt och vis är liberalismen död, men leve liberalismen.

För friheten är ständigt ackompanjerad av jämlikhet. Varför har du det bättre än mig? Vad skiljer oss åt egentligen? 

Avundsjukan väcker de kritiska frågorna. Men för att använda bibliska mått så skulle det vara som vatten i ödemarker för de oetablerade att just de blir föremål för samhälleligt stöd.

Ett torrt land, en ödemark som behöver vatten är inte fel. Jag gillar den bibliska metaforen eftersom den beskriver precis den situation som många människor både lokalt och globalt hamnat i.

Därför är solidariteten svaret. Den kommer eller så kommer den inte. Om människans situation är likt ödemarken och samhällets resurser är vattnet så behöver vattnet i solidaritetens namn riktas dit.

Exempelvis på statlig stöd är 34 miljarder i bostadsbidrag till de med bostadsrätt och 5 miljarder till de med barnfamiljer i hyresrätt. Deras stöd följer kursen medan barnfamiljernas stöd inte gör det.

Eller sänka räntorna med frikostiga banklån och betala en struntsumma per år jämförelse med en hyresrätt där kostnaderna läggs på varandra. 

”I will not forget you”, sa Donald Trump i sitt tal i Connecticut.

”Du är inte ensam”, sa statsminister Stefan Löfven i sitt jultal.

Vilken sida valde vi i Sverige?

 De etablerades så klart. Enligt Washington Post så bidrog Sverige med 26 miljoner dollar till Clintons stiftelse här i Sverige. Pengarna kom från Postkodlotteriet, som dementerat i DN att de inte har ambitionen att påverka amerikansk utrikespolitik  – det är ”grundlöst”. 

Däremot så användes pengarna för att bygga upp Hillary Clinton plattform för presidentvalet. Hillary var väldigt målmedveten att kandidera som president och byggde upp stora ekonomiska resveroarer för att finansiera kampanjen.

Det finns naturligtvis ingen kritik mot det här. Helt enkelt vågade Lotteriinspektionen inte sätta krokben. Det fick Washington Post att skriva:

The Swedish entity, called the William J. Clinton Foundation Insamlingsstiftelse, was never disclosed to or cleared by State Department ethics officials, even though one of its largest sources of donations was a Swedish government-sanctioned lottery.

Prolog

Så här i efterhand så är det värt att lyssna på Donald Trumps tal från 13 augusti 2016 i Coonecticut där han tar upp just detta:


Kritiken är skarp. Från 34:00 och framåt in i klippet säger Donald Trump att han inte vill bli kontrollerad av lobbyister. Syftet med miljonerna som Clinton fått var att gåvogivarna skulle få påverka den amerikanska politiken inifrån, vilket han tänkte sätta stopp för.

Annonser