De etablerades rädsla fick stryka på foten

TISDAG LUNCH. Lagom till Angela Merkels besök idag svänger nu svenska regeringen i sin syn på Nordstream 2 och öppnar upp hamnen Karlshamn. Märkligt tycker Håkan Edström på Försvarshögskolan men för de arbetslösa i Karlshamn är vardagen lättare att leva sig igenom när räkningarna blir betalda.

Sedan blundar staten för de olika muslimska hotet där ISIS lockar frustrerade tonåringar i utsatta områden där det lätt blir silkesvantarna på eftersom de utgör en viktig väljarbas för det parti som jag också tillhör. 

Det finns en rädsla att öppna upp för kritiken då den kan spela Sverigedemokraterna i händerna. Problemet är att många av sverigedemokraternas anhängare ser verkligheten och ogillar silkesvantarna, vilket tvingar fram ett nytt synsätt. 

Nu är visserligen militären på tårna här i Nyköping med diverse hot som kräver större insatser. Så jag är inte direkt orolig, men däremot funderar jag på vilken verklighet medierna lever i och varför samma konforma verklighet kablas ut utan nyanser?

Problemet när locket lägga på är att tankeprocessen avstannar och att vara okritisk är direkt farligt. Tänk om kritiken är nödvändig från de ansvariga? Att den tas emot med öppna armar?

Sedan kan jag också tycka att en rädsla inte ska ersätta en annan. 

Nu tycker jag det var bra att Karlshamn får fler arbetstillfällen. Det är naturligtvis inte okomplicerat med Ryssland, men det är mer ett spel mellan etablerade än oetablerade. De glömda blir även glömda i det spelet. 

Vad de oetablerade ser är hur silkesvantarna använda gentemot de utsatta områdena trots att vissa har blod på sina händer medan myndigheterna letar som en nål i en höstack efter brister hos den egna befolkningen för att de inte ska förhäva sig. 

Det ligger något i den kritiken. 

Ska vi inte bry oss om våra egna först? Det är ju huvudpoängen i Trumps politik: “America first”. 

Ekonomifakta placerar Karlshamn med en öppen arbetslöshet på 9,9 procent och har likt många andra småstäder gott om pensionärer som flyttat hem till sin barndomsstad. Den generationen har fått se landsbygden förlora tunga industrier som blivit uppköpta av konkurrenter eller flyttat till låglöneländer. För dem är Trumps ord som musik för öronen, för att låna Michel Moores ord. 

Nu är det viktigt att de 100 miljoner som kommer Karlshamn varken äts upp av svarta etablerade hål i kommunen eller företag så de kommer arbetarna till del som sliter hårt eller går på sexmånadersanställningar där lönen förhandlas om varje halvår. Med 100 miljoner går det arr anställa också och inte bara lägga på ett aktiespel där pengar ligger och ruvar.

Nu har jag aldrig nämnt Oxelösund i mina blogginlägg. Det ligger i min sed att först försöka lära känna sakförhållandena grundligt innan jag ger mig i kast med något.

Av Oxelösund har jag lärt mig att en hamn är en hamn och att varor exporteras till olika delar av världen. De är beroende av att handeln och marknaden fungerar. De är främst oroliga för att förlora sina jobb än att ryssen kommer – som mer verkar vara de etablerades rädsla i bunkrarna.

För de kvinnor som jobbar i kommunen är deras mäns jobb viktiga. Jag tror att det är likadant i Karlshamn.

Advertisements