Olyckskorparna kraxar enfaldigt

Idag på DN Debatt kritiserar några doktorander från Segerstedtsinstitutionen vid Göteborgs universitet indirekt polisrapporten från igår som Malmö högskola hade stort inflytande över. Samtidigt meddelade rikspolischefen Dan Elissson igår att Göteborgs kommun har flest utsatta områden och outtalat därför får mest pengar.

Näringsidkare är utsatta för hot och våld och tvingas till beskyddarverksamhet. 

Rikspolischefen är tydlig när han ber om hjälp. Det är handbromsen till en bil som används som liknelse för att vi ska förstå allvaret. 

Egentligen handlar fritidsgårdar om allmänna mötesplatser med tydlig politisk styrning, vilket har saknats tidigare i kommunal verksamhet efter att fritidsgårdarna lades ner på 1990-talet. Det har lett till att etablerade fritidsgårdar blivit avfolkade och somaliska föreningar har velat ha lokaler i utsatta områden som hyresgästföreningen ansvarar för. Nu har fotbollsklubbar utökat socialt ansvar med hjälp av företag, så kallad CSR-arbete, Corporate Social Responsibility.

Uteslutande är det män som samlas i dessa föreningars lokaler medan kvinnorna får vara hemma och vila upp sig efter att de lämnat barnen till förskolan. På kvällarna samlas ungdomar och busar till en början. Det blir allt glesare och glesare med vuxennärvaron när kvinnorna lägger småbarnen. Oftast är det kvinnor som sköter uppfostran av pojkarna. Männen är trovärdiga när de engagerar sig som religiöst förebild ån i faderskap.

Stämningen är långtifrån trygg och den svaga belysningen i Brandkärr i Nyköping gör att mörkrets inbrott dominerar. Brandkärr har öknamnet stalinistiska isoleringskåkar i grov mun hos samhällsföreträdare när de likt Dan Eliasson reagerar “hjälp, hjälp”.

Kriminaliteten är långt mer offensiv i Bergsjön i Göteborg än i andra städer, men Malmö har omfattande akademisk erfarenhet av sociala problem.

Att jobba mot hedersförtryck är mycket svårt. Ränderna är svåra att tvätta bort. Trots att männen har stor erfarenhet av personliga tragedier så sjunker inte myntet in. Istället odlas en cynism och avståndstagande vilket spär på problematiken med mer uppgivenhet och smärta.

Ondskan arbetar alltid utifrån smärta och det mänskliga egoismen kan aldrig skapa något gott mer än förstörelse. Därför måste egot vara jagets tjänare än reservofficer för privat uppgivenhet och social smärta.

Eliasson skickar därför sina trupper ut på gatorna som liknar Gotham fast maffian består av etniska minoriteter med förgreningar till Irak, Somalia och Afghanistan mfl. Dessutom premieras polisernas lönekuvertet därefter att kontorsarbete ger mindre i plånboken. Det är vad han själv säger till DN.

DN:s ledare besvarar med moteld:

Men när SvD nu tittar närmare på hur det har gått med ambitionerna visar det sig att 525 av de 700 miljoner kronorna har använts för att betala av en kredit som rikspolischefen hade tagit sedan tidigare för att slippa göra sig av med civilanställda inom polisen.

Eliassons ord faller därför vid SvD:s granskning lätt till marken. Det börjar bli tydligt att det saknas självförtroende och kritiken kring Eliasson växer ytterligare. Det saknas helt lyckade samhällsinstanser och en politisk uttalad strategi. 

Doktoranderna från Göteborg framstår därför som ytterligare olyckskorpar:

Det som kan framstå som handlingskraftigt, att tidigt försöka upptäcka varningstecken bland tonåringar och därefter försöka avradikalisera dem, riskerar i stället att bidra till de problem som de säger sig vilja lösa.

Är svaret som tidigare ett segregerat samhälle? Dessa förespråkare existerar i olika språkdräktet.

Skolan kan visserligen ta sin del men arbetslivet framstår fortfarande som segregerat. 

Advertisements