Det svenska experimentet

När coronaviruset kom till Sydkorea rekommenderade Folkhälsomyndigheten hemmaarbete och storskalig testning för att få kontroll över viruset.

Logiken var enkel: Genom att testa så många som möjligt skulle de veta vem som är smittad så blir de anvisade till en särskild plats.

Om någon blivit smittad görs en utredning på vilka den har smittat och så får de stanna hemma i 14 dagar för att utesluta risken för att sprida smittan vidare.

Det här påminner starkt om leprasjuka som isolerades av samhället. I Sverige isolerades de på 1500-talet i Älvkarleby där de kallade den för Älvkarlebysjukan. Då var det Domkyrkan i Uppsala som fattade beslutet.

Hur vi gjort här behövs ingen närmare beskrivning. Däremot spåras de smittade genom mobiltelefoner och de som blivit smittade blir stigmatiserade genom mobilvarningar via en app, skriver DN.

Nu rekommenderas även Sverige att handla utifrån att ”jaga viruset” istället för att ”viruset jagar” samhället. Genom att testa, spåra och isolera i fyra olika grupper kan samhället fungera någorlunda.

Nu har Sydkorea även en smitthärd i en kristen sekt som levde världsfrånvänd och tusentals blev smittade. Så spred sig viruset till äldreboende och så blev en hel stad satt i karantän.

Frågan är om Sverige eller världen kommer undan med ett generellt botemedel för kroppen eller mot kroppen. Devisen att ”ont ska med ont fördrivas” tycks leva upp på stor skala för hur virus som var ostoppbara.

DDT användes exempelvis storskaligt mot malaria. Att den angrep insekter som spred virus, men förmodligen har den ingen verkan mot covid-19 eftersom virusets värddjur inte är insikter.

Lite humor underlättar (Från Meanwhile in Canada på Facebook)

1948 fick Paul Muller Nobelpris i medicin trots att själv var kemist. 1970 förbjöds DDT i jordbruket. Idag riktar sig hoppet till laboratorium för att hitta ett vaccin.

Då efter att WHO klassificerar covid-19 som en pandemi. Indien som är megaproducent av andra vaccin kan komma att använda det allra först, vilket inte är helt otänkbart med tanke på hur vissa länder agerat desperat och inte solidariskt.

På Karolinska sjukhuset används nu blodplasma från resistenta mot covid-19 för att hjälpa de allra sjukaste. Det arbetet är omständigt eftersom det förutsätter att någon i familjen har tillfrisknat. Det här gäller naturligtvis de anställda som blivit smittade och deras närmaste. Så kan de som smittat åtminstone underlätta för sina närmaste.

Även klorokin som används mot malaria prövas men är förenat med stora risker för att hjärtat blir överbelastat, skriver Läkemedelsverket. Därför sker användandet ytterst begränsat på klinisk nivå.