Politik är att vilja

När mitt barn leker med andra barn sker det utan förtecken. Det uppstår positiva ögonblick som är viktiga för själens överlevnad och samvaro med andra som bidrar till ökad förståelse mellan folkgrupper.

I Stenkulla i Nyköping där jag bor är 40 procent från avlägsna länder. Det finns både statsanhängare och upprorsmakare från Syrien som lever sida vid sida här – fast på en avlägsen plats som mest består av sten, grus och sand så kämpar de om vem som har den rätta tron och privilegierna som följer den.

Jimmie Åkesson, partiledare för SD, säger att han bott i ett liknande område. Han har sett verkligheten och har berättigad kritik i sanningsklass. SN har undersökt att Stenkulla lägst i den socioekonomiska stegen.

Där bor jag. Jag är inte en priviligerad djävul.

Jag gjorde ingen vetenskaplig studie fast sanningarna står som spön i backen. En journalist ser rubriker, tänker på vad läsarna ska se, förstå och uppleva. En vetenskapsman söker efter korn av sanning som bidrar till ökad förståelse av ett problem.

Nu tror jag att skolan är ett viktigt centralt instrument. För integrationsansvaret ska finnas hos någon som kan det fungera. Att bedriva integrationsarbetet individuellt är dömt till att misslyckas.

För de barnen som mitt barn leker på gården har på något sätt förverkat sitt moraliska kapital genom krig och annat elände. Det finns både ateister, kristna, sunniter och shiiter på gården.

Att friskolereformen segregerade skolan är numera ett faktum. De barn som går i svenska skolan röstar alltmer och sympatiserar med SD. Likställigheten känns väldigt avlägsen.

Det kan väl inte vara liberalernas önskan om ett positivt samhällsutveckling. Faktum är att dödsskjutningar och gängkriminalitet är desperationen som gripit tag om vad som är möjligt.

Våldsupptrappningen har spridit sig till den kommunala skolan. I den fristående gymnasieskolan skolan arbetar flest ungdomar på fritiden.

Att tjänstemännen i Nyköping kommun stigmatiserar dem som bor i området och låter mer som SD-sympatisörer är något jag själv fått uppleva. Det är möjligtvis mer undantag, men faktum är oavsett karaktär, att vi i Sverige dömer personen utifrån bostadsort.

Några av de fördomar, förväntningar och krav: För dem som bor här ska göra bostadskarriär. De som bor här är kriminella. De som bor här har svåra sociala svårigheter.

Verkligheten är att de som säljer drogerna här har köpare i de rikare delarna av kommunen. Bryngelstorp och på landsortens lyxkvarter. Själv bjöd jag in en sådan hem till mig som berättade att polisen vet ungefär 1/3 av deras verksamhet.

Om vetenskapen ska ha något värde anser jag att de från rikare områden oftast konsumerar den psykiatriska vården. De är välformulerade och kan sitta i några år hos en terapeut eller psykolog för att få hjälp. De sliter ut mattan från sjukvården.

Varför granskas inte det?

Vad för hjälp får de som kommer från socioekonomiska platser? På vilket sätt kan samhället bli bättre på integration? Hur kan likvärdigheten bli normen?

Oavsett hur många som kommer in i Sverige så måste samhället klara av integrationen – annars har vi själva ett land som slits sönder av inre stridigheter där en spillra av makten försöker behålla sin legitimitet.

Coronaviruset omvärderar bidragen till något positivt. Det är billigare att höja den generella a-kassan än att låta några få företag få gräddfil och pumpa staten på miljarder.

När människor efterfrågar mer tro, hopp och kärlek, så ökar det solidariteten. En de böcker jag läser nu är ”Master Eckart’s Sermons” där han skriver insiktsfullt att ”själen är större genom sin kärleksgivande kraft än genom sin livgivande kraft.”

En insikt där människans kärlek alltid går att utveckla. Ungefär som den okända högre kraften (Master Eckharts egna utryck) tycker att kärleken kan få ta större plats i människans liv att utforska i nyfikenhet.

Socialdemokraterna kan genom coronakrisen ge ordet ”alla” en ny innebörd. När Alliansen rev sönder den generella välfärden, där bidragsberoenden sågades generellt för arbetarklassen, så tror jag det också kan lyfta förorten. För när bidraget är större försvinner en del stigman.

Då handlar det mer om att vilja. Det är enligt Master Eckhart där det okända högre kraften impregnerar människans vilja att göra gott. Viljan är själva lokomotivet hos en människa, vilket inte minst syns hos min femåring.

Viljan är också central för att lyckas med integrationen och göra upp med fördomar om det segregerade samhället som hotar slita sönder Sverige i små bitar.

Helst vill jag hamna hos Olof Palme i mina reflektioner. Han säger den 12 maj 1964 i den Blå Hallen på kongressfesten: ”Vårt öde är att ständigt ställa frågor och sakligt pröva på nytt, att betvivla auktoriteten och misstro auktoriteten. Vårt ansvar är att fördjupa vår kunskap, tänka självständigt och förankra våra idéer i personlig övertygelse. Det ter sig kanske mindre grandiost, men det är vår frihet och ära”.