Tysthetskulturen inom äldreomsorgen går mot sitt slut

Då var det dags igen. Fackförbundet Kommunals representant i Stockholm skriver detaljerat i Aftonbladet om några situationer inom omsorgen som hon ber läsarna föreställa.

Den första situationen är riskfylld när omsorgspersonalen med visir tar på klienten en tröja. När hon (66 procent är kvinnor) lutar sig ner för att dra ner tröjan blir munnen synlig utan viskor och då hostar klienten.

Ska hon jobba efteråt? Hon har flera att besöka.

Så har vi andra situationen där en kraftigt nedsatt klient sitter på toaletten och för att få kontakt är det viktigt med ögonkontakt. När omsorgspersonalen ska lyfta hostar klienten rakt i ansiktet.

Här antar jag att vårdpersonalen saknar visir. I första situationen var det visir men inget munskydd.

Det saknas ett ordentligt underifrånperspektiv för att förstå att personalen är oroliga. Då både hierarkiskt och bokstavligt.

Åtminstone Nyköpings kommun inte ringt in vikarier på två veckor för att garantera att personalen inte är sjuka. Då för att de själva inte anmäler.

Personalen är oftast unga vuxna.

Så visst tar äldrecheferna ansvar på sitt sätt för att minska smittsamheten vidare.

I dagens presskonferens presenterade Socialstyrelsen en checklista för chefer inom äldreomsorgen. Den heter dock ”checklista för ökad patientsäkerhet under pågående covid-19 pandemin” och går att ladda ner. Jag tänkte recensera den lite.

Där uppges förslag till arbetssätt inom ”ledning och styrning”. Vid arbetspasset början ”check-in” ska några enkla frågor ställas: Vilka är här idag? Hur mår vi idag? Hur känner vi inför kommande arbetspass? Vilka är våra risker och hur ska vi hantera dem?”  Vid arbetspassets slut ”check-out”  ställs återigen några kontrollfrågor: Vad fungerade bra idag? Vad behöver vi ändra på till imorgon? Hur mår vi nu? Behöver vi någon extra stödinsats/debriefing?”

Nu uppmuntras chefer tillsammans med personal att göra riskbedömningar tillsammans i den omfattning som medges. När situationer uppstår ska personalen ta hjälp av ”chefsläkare, patientsäkerhetsenhet eller motsvarande”.

Redan här möter Socialstyrelsen verkligheten då hälso- och sjukvårdslagen säger att kommunens äldreomsorg omfattar ”inte sådan hälso- och sjukvård som ges av läkare” (2017:30). Istället ska regionen ”avsätta de läkarresurser som behövs för att enskilda ska kunna erbjudas en god hälso- och sjukvård i särskilt boende och i dagverksamhet ”.

I Nyköping finns en dagverksamhet för dementa, en för de som inte har utvecklat demens och en för de friska. Samtliga är inställda på grund av covid-19. Särskilt boende kräver att den äldre har ”stora fysiska eller psykiska omvårdnadsbehov”. Totalt finns det 13 äldre- och demensboenden där Ansvar & Omsorg AB har fyra anläggningar.

”Om möjligt, genomför säkerhetsdialoger. Stöd och vägledning kan ges av kommunens MAS/MAR” skriver Socialstyrelsen. I Nyköping finns det en.

Samtidigt skriver socialstyrelsen att säkerställa ”att det finns rutiner för prioritering av vårdinsatser, beslut och behandlingsåtgärder samt hur dessa dokumenteras.” Det ska alltså inte gå att mörka efteråt hur kommunerna hanterat coronakrisen.  Någonstans kommer det utkrävas politiskt ansvar.

Nästa stora block (2/3) är ”kunskap och kompetens”. Råden är att ha erfaren personal i varje arbetslag, vid varje pass ha en bemanningsansvarig sjuksköterska, se till att medarbetare får information och utbildning inom covid-19, försäkra om att alla medarbetare har rätt kunskap om rutiner för covid-19 och möjligheten att revidera och uppdatera dem ofta. Att de kan utrusningen, basala hygienrutiner och regler för klädsel, när skyddsutrustning ska användas och hanteras på korrekt sätt, plus avfallshantering.

Sista blocket (3/3) är ”en god säkerhetskultur” som visar på ökad tolerans för öppenhet: ”En god säkerhetskultur kännetecknas av ett öppet arbetsklimat där medarbetare tryggt kan rapportera, diskutera och ställa frågor om säkerhet. Att försöka skapa en tydlig dialog och ett icke skuldbeläggande förhållningssätt är viktigt för både chefer och medarbetare. I tider som dessa när påfrestningarna är särskilt stora kan det vara extra viktigt att ge tid och utrymme för samtal och reflektion.”

Det här går stick i stäv mot rådande tysthetskultur, där den politiska osäkerheten också varit stor kring vad som blir konflikt eller samförstånd i framtiden. Istället handlar det om att ”skapa förutsättningar för daglig reflektion, diskussion och hantering av de risker som uppstår”. Metoder som rekommenderas är SBAR som stöd för strukturerad kommunikation, Gröna korset och lärande i realtid.

Se bara det här om SBAR:

och:

Det lär bli en utmaning.