Corona på landsbygden känns overkligt

Det känns nästan som att skriva nutidshistoria. I Vetlanda strax utanför Kleva gruva hade några stockholmare bosatt sig permanent i sina sommarstugor. Någon av dem hade satt upp en skylt utanför sitt praktbygge: ”SKJULET”.

Att klippa vårens första gräs, att se myrstackarna och förundras över vildsvinen som bökat runt i den övergivna trädgården i sökandet efter tryffel. Just ordet ”böka” har jag flitigt använt om vår dotter som hoppat, studsat och klättrat på min kropp. Allt för uppoffra mig för mitt barns behov av intimitet.

Mycket av stugans trädgård är klädd i mossa. Faktum var att vildsvinen utförde ett jobb som kostar en mindre förmögenhet. Vid uppfarten hade de bökat upp all jord, vilket skulle ta flera timmar för en maskin att utföra för att ta bort överflödig massa.

I Stockholm pratar grannar knappt med varandra. Att bestämma sin exil till en avlägsen ort är mer eller mindre ett privilegium. Å andra sidan är det på min frus sida sommarstugan stått som säkerhet när flytten till Kanada kunde få myndigheterna att ifrågasätta anknytningen till Sverige.

Skattemyndigheten som jagade svenska medborgares inkomster utomlands var ett ständigt samtalsämne. Fast kanadensarna släppte inte in svenska myndigheter hursomhelst. Hur som helst kallades vår stuga för ”hos kanadensaren” på lagom grov småländska.

Tidigare hade det varit tant Annas stuga. Hennes samling av kakrecept var egenhändigt antecknade i dagböcker. Hon var djupt kristen liksom grannens pappa. Det var nog därför hon fick köpa loss lite mark.

I stugan kändes himlen väldigt nära. Här samlades amerikabreven och den kristna tidningen som utgavs av svenskar som flyttat dit finns i en låda.

Nu i coronatider kunde grannen intyga att de inte haft besök av viruset. Här ägnar de sig åt lantbruk, skog och hästar. Det var så avlägset att de knappt visste vad det var, vilket föranledde mig att berätta om min syster som drabbats och hennes kollegor och läkare och slutligen hela avdelningen på Karolinska.

”Viruset mosar sönder och samman en människas förmåga att arbeta till oigenkännlighet”, försökte jag beskriva. ”Ungefär som en grov misshandel fast det inte syns på utsidan”. ”Man sitter på soffan och det gör ont i varje andetag”. ”25 procent av den människa man en gång kände är kvar”. ”Känslan är att människan håller på att dö”.

Ja, coronaviruset har satt djupa spår i den lilla bygden då stockholmarna bosatt sig frivilligt där.

Samtidigt saknas fiberanslutning på många landställen. Om det vore så väl som god WIFI-anslutning som i Stockholms skärgård.

5G borde släppas i förtid, kan jag tycka. Sätt upp fler master bara på de mer eller mindre otillgängliga platserna. Den utbyggnaden är lättare än att gräva ner fiber.

För svenskt stål har vi gott om.

PTS är landsbygden dock inte levande: ”Detta eftersom de högsta hastigheterna av kostnadsskäl sannolikt inte kommer att erbjudas utanför tätorter.”

Att sommarstugan för vissa får heta ”skjulet” visar hur eftersatt landsbygdsfrågorna är. Plus att stockholmare är ett skällsord.