33,7

Idag meddelar SCB:s stora opinionsmätning. Väljarstödet har ökat för socialdemokraterna till 33,7 procent (+8,7). Otroligt stöd. Trots all kritik mot FHM har väljarna förstått att socialdemokraterna har valt rätt.

Tänk vilket skada regeringen skulle få om de uttalade sig om medicinska tillståndet om coronaviruset.

Igår kunde ju Jimmie Åkesson (SD) i DN angripa statsepidemiologen Anders Tegnell för olika bristande uttalande om prognoserna kring viruset.

Även generaldirektören Johan Carlsson fick sig en rejäl skopa. Själv tycker jag att de ska åtnjuta fullt skydd tills det kommit ett vaccin på coronaviruset. Det är ju vansinnigt att avsätta de som har bäst kontroll över det nationella läget. Särskilt när de jobbar med det dag och natt.

Återigen diskuteras munskyddets vara eller inte vara i offentliga miljöer på DN. Även skräcken kring smittspridningen löper amok. Att barnen blir smittade.

Att de smittades anhöriga ska också granskas noggrant. För de smittade blir ju tillvaron i hemmet smått maniskt med handsprit och social distansering när en från äldre- eller sjukvården insjuknar. Samtidigt är det fler barn som troligtvis blivit smittade och utvecklat antikroppar för viruset med strategin från FHM.

På så sätt blir ju flockimmuniteten lösningen till virusets framfart än en lång väntan på ett osäkert vaccin. 

Det är en skakig väg att gå.

Viruset har tagit oss tillbaka i tiden med troligtvis 30-40 åt. Eller 50 år. Även om FHM:s linje var en risk är även mycket annat en risk i den här situationen.

Vad är annars alternativet?

Storskalig karantän med en massarbetslöshet? Bära munskydd hemma för de smittade?

De kännetecken för att bli smittad är tämligen kända. Tappa smaklökarna är knappast något som går förbi. ”Pizzan smakade ingenting”, sa en smittad till mig när hen och familjen skulle äta. Ändå smittade hen inte någon i familjen.

Eller det vet vi inte. För smittkedjan har inte blivit testad. Det är ju bara de allvarligaste sjuka som fått vård.

Sjukvården har ju ändå inte haft något botemedel. De har kunnat lindra. Sedan har respirator och dropp kunnat rädda många, men inte de allra äldsta. Det som räddat dem är deras egna antikroppar som sjukvården stöttat.

Svårast har det varit för äldrevården. Det har varit svårt att avgöra från fall till fall och en viss dimma har uppstått kring vilkas kroppar som kan mobilisera antikroppar och vilka som inte klarar av det. Det är svåra och oåterkalleliga beslut.

Här är de anhörigas kännedom viktig. Jag kan därför tänka mig att de som inte haft ett skyddsnät är de som också prioriterats bort. De allra sköraste.

Sedan kan ju den globala situationen innebära att Sverige måste anpassa sig. Social distansering passar där folktätheten är gles. Det är svårare i stora städer där munskydd och slutligen karantän är det enda sättet.