Är mindfulness farligt?

Det finns alltid två sidor av ett mynt. Likaså med andliga saker. Martin Luther fäktades ofta mot djävulen, men gjorde det aldrig ensidigt. Han överlät sitt förstånd till läkarvetenskapen. Hans hemliga recept var nämligen måttfullhet.

Läkarvetenskapen som också har begränsade erfarenheter av andliga upplevelser eller meditation lämnar en allvarlig brasklapp till utövarna: Tänk på att det finns mental skörhet och psykoser är inget ovanligt.

Samtidigt med det sagt nämner Paulus att somliga kristna fortfarande lever på mjölk medan det handlar om att nå andlig mognad. Det finns för få som känner genuin omsorg, vilket är en av de mer subtila andliga frukterna. Han kallar dem för fäder (1 Kor 4:15).

Den faderliga omsorgen genomsyrar mycket av Paulus brev. Han älskar dem han känner omsorg för. Det är ingen metod han försöker sälja till dem: ”Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son, Jesus Kristus, vår Herre (1 Kor 1:7).

En av förutsättningarna för att förstå andliga ting är att själv vara andlig. Det är ytterst ord som Guds Ande lär ut (1 Kor 2:14-15). Att bli mottaglig för den tredje personen i gudomen handlar ytterst om att bli delaktig i den gudomliga treenigheten där människan har en given plats.

Mäster Eckhart beskriver det som att ”ju mer en människa blir receptiv för andligt inflytande desto lyckligare blir hon. Den som gör det mest är lyckligast” (Master Eckharts sermons, s. 74).

Däremot förespråkade Martin Luther en känslomässigt öppen relation med Gud. Allting skulle presenteras för honom med Psaltaren som utgångspunkt. Den som läser både Jeremia kan se att Gud andas mordlust i sina domslut mot Moab där han förbannar dem som inte har blod på sitt svärd.

Gamla testamentet handlade det om att visa lojalitet till ett begränsat förbund medan det nya handlar om kärlek och självuppoffring. I Guds första äktenskap som ledde till skilsmässa i något som i stora drag kan beskrivas som en trasig relation så tröttnade han på människans förmåga att förstå honom, vilket ledde till en gudomlig självuppoffring i Kristus för människans skull. Han ändrade helt på villkoren.

Den helige Ande kallas för Tröstaren av Jesus själv som menade att om han inte offrade sig själv så kunde Anden inte komma. Själva korsfästelsen handlar alltså om att överbrygga en människa som förlorat sin andliga kompass.

Eckhart skriver (s. 74): ”Därför, lägg undan formaliteter och förena er med det formlösa Varandet, för Guds andliga bekvämlighet erbjuds endast till dem som föraktar jordens bekvämligheter.”

Just här finns det en konflikt. En ständig kamp mellan det andliga och mänskliga. Ju mer en människa lossar ankaret från vardagliga lockelser desto snabbare hastar Gud till honom, skriver Eckhart (s. 75).

Det finns alltså en andlig trygghet när den mänskliga fallerar. Den är ju något som vi sakta byggt upp. Därför tycker jag det är trösterikt att dela med mig av de här kunskaperna som jag vanligtvis håller för mig själv.

Det är en intim relation som finns där. Den är beroende av kunskap, likt Martin Luther, behöver människan både mänsklig vishet och kunskap, men också andlig vishet och kunskap, som förmedlas genom de andliga gåvorna (1 Kor 1:7).

Det som händer med en människa beskriver Eckhart: ”Therefore sanctification is the best of all things, for it cleanses the soul, and illuminates the conscience, and kindles the heart, and wakens the spirit, and girds up the loins, and glorifies virtue and separates us from creatures, and unites us with God.”

Google Translate: ”Därför är helgelse det bästa av allt, för det renar själen och lyser upp samvetet och tänder hjärtat, väcker anden och omsluter länden och förhärligar dygd och skiljer oss från varelser och förenar oss med Gud.”