En smula realism blev glasklart

En smula realism inom sakpolitiken är nyttigt att reflektera över. De som får mest kritik idag i regeringen är justitieminister Morgan Johansson, (S) vilket är naturligt då både polis, rättsväsende och kriminalvården inte fullständigt kan hantera nuvarande situation med gängkriminaliteten.

Även kulturminister Amanda Lind (MP) får sig en rejäl törn av ingen mindre än kulturarbetaren Jonas Gardell som tvivlar på hennes förmåga att lyfta personalförsörjningsfrågan under pandemin på regeringsnivå.

I migration och integration handlar det om underrättelse och kunskap. Exempelvis kan inte syriska flyktingar som varit i Sverige fem år tala flytande svenska. Barnen saknar förebilder och papporna har kommunikationssvårigheter där den naturliga tilliten inte tas tillvara.

Bakgrunden är den kravlösa migrationspolitiken och den slapphänta integrationen.

Istället erbjuds bidrag från staten såväl från kommunerna för att kompensera.

Det är så tongångarna går, vilket tidigare bara fick heta ”ett misslyckande”. Här har retoriken skruvats upp.

Frågan om kulturen är betydligt mer allvarlig. Här har det handlat det inte om bristande hjärta och engagemang, utan om makt. Inte om brist på kunskap utan om ekonomiska styrkeförhållanden under pandemin vilket lett till att försörjningen strypts för kultursektorn.

Rollen som kulturminister är inte enkel, vilket under socialdemokraterna tid av tungviktare som Margot Wallström, Marita Ulvskog, Pär Nuder och populäre Leif Pagrotsky. Därefter var det Lena Adelsohn Liljeroth för moderaterna mellan 2006 och 2014. Hon var näst intill en moderat drottning.

Det är lätt hänt att här tänka att Miljöpartiet tagit vatten över huvudet. Tungviktare till svåra poster är önskvärt.

Socialdemokraterna har däremot en svårare ställning eftersom de får leda juridikens område som framför allt befolkats av kluvna nämndemän. Partiet har haft svårt att svänga lika skarpt som Löfvens ”glasklart”.

Nu blev omständigheterna svårare med flyktingkatastrofen 2015 samt Coronakrisen.

Nu kan den osäkra situationen i Belarus leda till att Sverige återigen gör sig känd för sina humanitära muskler. I Finland är den kulturella situationen mellan finländare och ryssar strikt uppdelad. Frågan är hur vi svenskar reagerar.

Risken är stor att det blir en nordlig flyktingvåg vi får runt halsen.

Har du något att tillägga?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.