Polisen är steget efter i gängskjutningarna

Frågan är vad för politiska åtgärder mot gängkriminalitet i förorter i Stockholm och Sörmland. I Nyköping sköts en 20-åring till döds. En ung kille som är lokalt känd för boende i Brandkärr av somalisk ursprung.

Det blir en samtalsgrupp för de närstående i lokalbefolkningen som arrangeras av kommunens tjänstemän i samarbete med polisen.

När jag talar med de svenskar som blir rädda så är det deportering som gäller som politisk åtgärd. De har förverkat sitt medborgarskap i Sverige och borde sändas tillbaka till sitt hemland.

Här säger jag att domstolar utvisar men Domstolsverket kan sätta käppar i hjulen. Det är långt ifrån självklart att personerna blir utvisade. De har ju rätten att ångra sig i allt vad ordet äkthet har för betydelse.

När jag träffade några boende från Brandkärr häromdagen berömde de området för att vara trivsamt och fullt av liv. De kände sig inte otrygga utan hade bott där i över tio år utan att se något öppet våld.

I Stenkulla där jag bor har 17,87 procent röstar på SD i valet 2018. Jämfört med 36,39 för S, enligt val.se.

När otryggheten växer blir SD större är alltså en rimlig slutsats. Samtidigt finns det moderata lösningar. Det handlar om att spara ihop så mycket pengar för att täcka handpenningen vid ett lägenhetsköp. Helt enkelt ett skutt uppåt: en bostadskarriär.

Den vägen finns representerad i kommunens rapporter. Bankerna ger inte lån till osäkra anställningar även om timmarna är många. Samtidigt ger kommunen företräde för svenskar som har lika många vikarierande timmar som invandrare. Här borde ”end racism now” gälla.

Samtidigt sprider sig gängskjutningarna. Lösningen är alltså inte att flytta på människor från varandra eftersom det finns öppna register som lätt lokaliserar personer. Då blir det mer oönskade effekter som när en somalier flyttade till Lidingö.

Hur som helst är det otäckt när polisen inte har kontroll över gängskjutningarna. Det är mer oroväckande att de inte når fram med sina insatser, utan hamnar ständigt steget efter.

Lösningen är kanske inte så svår att formulera. Ge polisen tillgång till satelliter som lokaliserar personerna som jagar varandra. De används ju för att lokalisera politiker. Ge dem möjligheter att läsa krypterad kommunikation. Ge dem möjlighet att rekrytera infiltratörer.

Helt enkelt: Spana på deras kommunikation och alla deras rörelser.

Hade polisen haft underrättelse om situationen skulle den aldrig behövt hända. Nu när det ändå finns underrättelsesystem värt namnet – sätt in dem och stoppa dem som åker omkring och mördar i våra samhällen.

Fånga dem i steget.

Det är ju där polisen kan skapa effekt. Fler poliser, ja, men smartare poliser är vad samhället behöver.

Här behöver ju regeringen och riksdagen fatta betydligt mer omfattande beslut som ger polisen möjligheten att vara steget före, än som nu, steget efter. Varje ”nej, så här kan vi inte göra” borde åtgärdas. Eller ”nej, vi har inte den möjligheten”.

Sedan behövs det föräldrautbildning där pappor tar ansvar för hemmet. Just pojkar utan närvarande och engagerade pappor är också ett tydligt problem.

Sedan är det en skam att pojkarna får leka helt fritt medan de muslimska flickorna hålls isolerade hemma. Det här är ju beslut från föräldrarna – oftast pappan som tycker enligt traditionerna.

Här får de kristna flickorna från Syrien vara ute och leka medan de muslimer från Bosnien och Syrien inte får vara med och leka på gården.

Just avsaknaden av barndom är gemensamt även om det finns möjlighet för flickorna att vara med eller inte. Pojkarna beter sig som små vuxna.

Här känns Astrid Lindgren långt borta. Hon erkände ju barnens inre liv. Eller Piaget som såg potentialen men även bristerna i barnens inlärning: Det finns kognitiva spärrar som avgränsar barnens värld med den vuxnas.

En femåring med nycklar hem som han tror passar till varje dörr. Det är ju logiskt i hans värld, men smått chockerande för en förälder som ser att intoningen inte existerar. Lägg till att bilnyckeln var med.