Falska profeter

Usch för allt onödigt våld i samhället. Idag diskuterade jag med några från flyktingar från Aleppo i Syrien som tillbringat i Sverige i fem års tid. De berättar om hur en hel stad blir överlagt av IS-soldater och hur Turkiet, Ryssland och USA vill tillgodogöra sig av olja och gas som finns i naturtillgångar i området.

Vad ska jag säga? Historiskt sett var det ju Norge som blev annekterat av Nazityskland med en svekdebatt efter andra världskriget med dem som samarbetade med tyskarna. Misstänksamheten blev en folksjukdom och senare även ett medlemskap i Nato.

Finland hade en folklig splittring mellan röda och vita, där de vita ville ha demokrati medan de röda förespråkade kommunism. Det ledde till att hundratusentals finländare bosatte sig i Kanada.

Så demokratin är långt ifrån utan konsekvenser, vilket dessutom tar lång tid att genomföra. Därför är den minskade demokratiska viljan i form av polariseringar och krav på toppstyrning och senare även yppandeförbud och stängda dörrar i tingsrätt i särskilt känsliga mål ett större samhällsproblem.

Faktum är att polisen begränsar öppenheten kring brott som rör det somaliska samhället. Här lever några få män med mängder av fruar och barn. Långt ifrån västerländska ideal om tvåsamhet.

Samtidigt är det svårt att förstå skräcken för IS som flyktingar från Syrien känner. Hur de använde skåpbilar fulla med dynamit för att spränga sönder bostadsområden i Aleppo. Att behöva vara rädd för att liknande kan hända här.

Det sjuka är de parallella samhällena har tillåts växa fram. Även om det sker en halvhjärtad integrering där avarterna blir någotsånär tydliga, så är det positiva att de som känner sig betryckta av dem har börjat förstå den svenska genuina viljan för demokrati.

Det positiva är att det finns en vilja för icke-våld och demokrati. Faktum är att det också finns en annan slags uthållighet i tron på dessa värden lokalt sett.

Mycket handlar om att förstå barnens värld. Att ge dem plats för att leka och utforska världen på sitt sätt. Att som vuxen bestämma sig för att ge plats för det.

Inte för att förtala och baktala vuxna, utan för att låta det ”bara vara”. Många som har dessa negativa erfarenheter behöver finna ”kriget bortom kriget” där paradoxer tillåts existera. Det är inte över eller under utan genom sina erfarenheter som det börjar utveckla en tacksamhet att de överlevt och klarat sig. Det är också dumt att tro att mer marknadsliberalism gör de de mer fria. Vissa värden går inte köpas för pengar eller positioner.

Vad är finare att avsluta en reflektion av samhället med att citera lite fritt ut popgruppen Kents Falska Profeter:

”Så låt Mig vara ditt krig
Du kan vara min fred
Låt mig vara i fred (—-)” och

”Vi har bara varandra
Det är det enda jag vet”

”Jag pratar om gemenskap, förståelse,
solidaritet & vänskap
Så jävla dum är jag”