De kärleksfulla institutionerna

Teologi/samhälle. Under sommarens hetaste veckor djupdykte jag i olika texter som belyser pandemin, då bland annat Plagues and People av William McNeill och Plague in the Early Modern World av Dean Phillip Bell. Den senare bidrar med spännande ögonblicksbilder från bland annat diplomater och präster som skildrar pestens framfart i en helt annan tid och under helt andra förutsättningar, men där det ändå finns likheter med dagens samhälleliga och individuella beredskap.

Det är underhållande skildringar samtidigt som det finns guldkorn av attityder och förhållningssätt som anses vara bättre, mindre bra och förkastliga. Här tänker jag naturligtvis på Martin Luther och hans anvisningar under pestens år. Han författade ett brev till Johann Hess år 1527 som har flera beröringspunkter där nuvarande pandemi bemöter pesten.

Luthers tema var att svara på frågan: ”You wish to know whether it is proper for a Christian to run away from a deadly plague.” Luthers svar var komplex.

Det som är initialt är att Luther tror att Hess kan svara på frågorna själv mer hjälp av ”in his Spirit and grace without our assistance.” Hans avslutande ord är också ödmjuka: ”May Christ our Lord and Saviour preserve us all in pure faith and fervent love, unspotted and pure until his day. Amen. Pray for me, a poor sinner.” 

Mitt i diskussionen om från staden avlägsna och stillheten och respekten för begravningar skriver han: ”If anyone knows better, let him go ahead. I am no man’s master.” Här kallade han sina landsmäns ritualer för ”ett gäng kriminella” när det gällde gravvård och plundringen av döda. 

Kanske ligger betoningen på beroende i ”poor” men också tacksamhet ”grace without our assistance” och ödmjukhet ”sinner” i Luthers självbild nära. Han kunde avsäga sitt tolkningsföreträde samtidigt som han kom med skarpa förmaningar och backade från de meningslösa bestraffningarna utifrån ”nåden allena” där han trodde att Gud kunde fostra människan till mer medvetenhet om kärlek. Då mitt under pesten, eller som nu under covid-19 under vår lands förutsättningar.

Skulden är ändå en av de svåraste vardagliga teman som finns. En del vill härleda den till samvetet medan fler vill särskilja om den är sann eller falsk. Skulden hos Luther handlade om bristen av kärlek till grannen. Den fick under inga omständigheter äventyras – inte ens under en pandemi.

Luthers syn gäller främst för sjukvården, där personalen fått agera martyrer i samband med smittorisken. Här finns det villkorslösa kärleken representerad. På något sätt är de västerländska institutionerna ändå unika, där teologiska motiv lagt grunden för sekretess, yrkesstolthet och villighet till beredskap. 

För mig är det här smått chockerande.

Luther lägger grunden för beredvilligheten och att offra sig själv för att andra ska få vård. Målet är naturligtvis att bli frisk, men för Luther var det viktigaste ändå att kärleken till främlingen, vilket är kristendomens starkaste sida, skulle vara upprättad i samhälleliga institutioner.

Epilog: Här tänker jag på de syrier som kommit till Sverige som inte kan svenska. Hur myndigheter hjälper dem att tolka texter och uppmuntrar dem till kontroll och när konflikter uppträder på arbetsmarknaden där arbetsgivare inte ger intyg finns skatteverket i bakgrunden och vidimerar.

Det här är ändå människor som fått vara med om traumatiska händelser. Hur vanliga arbetande människor blev indragna i ett krig. 

Har du något att tillägga?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.